Mer om SVT:s förfall

Som ett brev på posten snubblar jag över följande krönika av Johan Wicklén från Nittonde Stolen. Här ger han sin syn på vad SVT borde syssla med.
Eva, lyssna för helvete!

Men va faan...?

Var i helvete är Fanny och Alexander i TV-tablån!? Har SVT tappat förståndet? Skandalen är vad det är, och skandal skall det kallas!
Och vad har Fröken Hamilton valt att ersätta denna fantastiska film med? Repris av På spåret, Dansbandskampen samt två timmar Räddad av djur och Tsunamimusik (ja, du läste rätt).
Eva, ve dig den dagen då jag blir kulturminister, eller än bättre, VD för Sveriges Television.

Bitter? No I just love to complain

Det är helt sjukt vad bögeriet kryper ner i åldrarna. Eller så är det bara jag som börjar bli gammal.

Fader, broder, son

Vid hemkomst igår upptäcker jag att även min bror är klippt i alaria apicis dentis. Hur detta gått till förtäljer inte historien. Kanske vill även han bli läkare?
Skoja! Han är för dum och inte nog personlighetsbefriad för det.

Fylleslag, fylleslag, fylleslag

Blev bortrövad i igår. Först satt i en taxi, därefter på ett tåg till Hässleholm, därefter på en buss 30 minuter ut i ingenstans och hamnar slutligen i en kall stuga 6 km från detta "ingenstans".
Där ägnades kvällen åt sång, dumheter och alkohol. Mitt i brinnande korvyra stämmer närvarande T1:or upp i en (förhoppningsvis) egenkomponerad, och därigenom inte allt för spridd sång.

Varje helg, varje helg
Sug och svälj, sug och svälj
Varje helg, varje helg
Sug och svälj, sug och svälj
NEJ betyder JA, NEJ betyder JA
Varje helg, varje helg
Sug och svälj, sug och svälj
Hjälp betyder "Ta mig!", Hjälp betyder "Ta mig!"
Varje helg, varje helg
Sug och svälj, sug och svälj
osv.

Chocken var så stor att jag sätta mig i någons korv. Nu är det intorkad senap över hela min byxbak. Kul. Okej, det var sjukt roligt. Det med korven alltså. Glöm inte att det är vi som ska ta hand om dig när du blir gammal!

Grannfejden nästa

Min granne har borrat med slagborr i tid och otid de senaste två veckorna. Var är grejen!? Vill hon bo i en ost eller!?

Alaria apicis dentis

Efter att ha sprättat bubblet direkt efter avklarad och godkänd tenta klockan 12.35, bossat i ett kök och varit full igen och sedan fördrinkat i ännu ett kök hamnar jag slutligen på tentafesten. Efter ett rätt lamt strövande och tentadiskuterande (nej, vi talar inte om något annat ty vi har sjuukt dålig fantasi och noll intresse för varandra, med undantag för dem vi vill knulla) kommer någon vid midnatt på den eminenta idén att klippa någon i "klassfrisyren*". Sagt och gjort. Alla tar ett klipp med saxen och vips är något gräsligt skapat. Som självförnekande bög/straigh/transa/kvinnohatare/misantrop/sätt-in-valfritt-ord letar jag rätt på en trimmer och tar håret i egna händer.

En halvtimme senare är ytterligare en klippt och i morgon i föreläsningspausen klipper vi ytterligare en. Med min egen vildvuxna kalufs inräknad kommer vi snart vara sex stycken med "alaria apicis dentis" på huvudet, 6 % med andra ord.

Kommer vi över 10 % är "klassfrisyren" ett faktum och ALLA måste klippa den. Så står det i Bibeln.

*Sidor och nacke snaggas till lämplig längd. Håret uppe på huvudet skall vara långt och kan formas till vad bärare än vill. Mohikan, synth, Hitler, backslick, lugg-i-ögonen, mittbena (rekommenderas ej), osv. Endast fantasin, hårlängd och lagen sätter gränserna! Inspirerad av kombon anatomiundervisning-Lynch.

Smicker i 30-talets anda

"Din panna är som köksporslin"

Frackbröllopsyra

Jag deltar för tillfället i utformningen av Medicinska Föreningens vagn i Lundakarnevalen nästa år. fiesta, Fiesta, FIESTA!
Kommer bli sjuuuukt roligt! Sådär svininfluensakul! I vanlig ordning står jag för de mest politisk inkorrekta förslagen. Barnamord är bara förnamnet. De andra är inte så dåliga heller. Och vi ska behandla DIG(!) när du blir sjuk i framtiden. Sug på den!

Cykelstöld

Idag köpte Johan och jag en bultsax och nyss kom jag hem alldeles oljig om händer. Undra vad vi har gjort?

Just for the record - Anatomi 2

Okej, jag ångrar mig. Att klippa bort benutskott är ingenting! Ljudet som bildas när man med ett stämjärn försöker bända loss den uppsågade skallen från dess fästpunkter i hjärnan är obehagligt.

Just for the record - Anatomi

Ljudet när man med en tång klipper av käkens kråknäbbsutskott är hiskeligt obehagligt.

Vad i helvete!?

Jag skäms å svenska folkets vägnar. Var är Dödspatrullen när man behöver dem? "Pördigt", jag menar what the fuck!

http://www.youtube.com/watch?v=GohA-UEqauA&feature=player_embedded#

Långkalsong á la Alfons

På drogfesten förra helgen hände något jättelustigt. När jag tagit av mig skorna säger värden "Vänta lite! Ge med dom." och så tog han mina skor och försvann. En och en halv timme senare frågar jag lite försynt var mina skor är. "Aha! Dom ja! Vänta lite (har vi hört det förut, min anmärkning)." Karln går till frysen och plockar därifrån ut mina rykande kalla skor. En annan stod bara och gapade. Men, take my word for it, det var det bästa som hänt under kvällen. Att kliva i ett par frysta skor är en upplevelse inte av denna värld. Något som bara kan hända på ett drogparty helt enkelt.

Kobra tipsar

Att ett program kan vara så bra! Får en aha-upplevelser varje gång.
Gud välsigne SVT Play! Synd att de inte har kvar programmen till Den Yttersta Dagen.
Anywho, ett av programmen handlar om Indonesien och där intervjuas bland annat en av medlemmarna i graffiti/konstnärskollektivet Artcoholic. Väggmålande och färgkaskader! Det borde finnas mer av detta i Sverige! Mer budskap på våra bullerplank!
Lena Aldehyd Liljekonvalj, gör något!

Programmet kan förresten ses till 22 januari nästa år.
Klicka HÄR för att glutta.

Kobra vs Dansbana

Någon gång under denna säsong.

http://media.svt.se/download/flash/fiktion/kobra/2009-11-Kobravinjett.mp3?lid=puff_1759389&lpos=extra_3

En suck i natten

Muslimer, muslimer... Alltid ska dom bjuda på hembränt.

Vaccinationsbånge

En bieffekt som inte stod att läsa på pappret om just bieffekter gjorde sig gällande minuterna efter sticket. Stånd i mataffären, stånd på cykeln, stånd i trappan och stånd framför datorn. Kul. Verkligen.

Ångerns stad

Vertigomannen besökte Örebro slott och filmade tilltyget. Flinade så det gjorde ont.
Kolla videon HÄR.

1245 kr

Dundar aldrig in i en cykel från Biltema. Reparationskostnaderna är 1000 dyrare än du tror.

Stålmonstret will strike you!

Dundrade in i en kursare idag. Hennes hjul blev visst skevt. Orkade inte ta diskussionen så nu ska jag betala. Varför händer alltid detta när jag är utmattad och inte orkar ställa till med rabalder? Jaja, det är ju Lund så det blir förhoppningsvis inte så dyrt.
Stålmonstret klarade sig naturligtvis helskinnad. Tryggt och säkert dånar Det fram på gatorna. Som en rök av bly. Tung, fast och kvävande.

Minihitler!

Har precis ENSAM hållit en 3 timmar lång undervisning för en gymnasieklass innefattande sex, anatomi, värderingsövningar och gud vet vad! Kärlektsakutens övriga aktiva kan ta sig i brasan! Skylla på vaccinering för att inte komma dig. Men jag är inte bitter. Tycker bara om att klaga.

Efter en medioker genomgång av fittan, en fantastisk kuk, värderingsövningar om homosex, porr och kärlek samt en frågelåda med oroväckande många frågor om djursex var det tid för utvärderingar. Var nära att drabbas av hybris när jag läste följande:

"Väldigt duktig ledare. Rolig och han gjorde varierade saker så även fast det var lång undervisning så var det roligt och intressant."

Min eufori lade sig snabbt när ett annat papper droppar följande som svar på huruvida man frågade om man inte förstod:

"Man fick inte. Han var sträng"

Som konstruktiv kritik på vad jag kunde ha gjort bättre blev svaret:

"Få folk att våga prata. Rena diktaturen."

Således har jag en del att tänka på.

Självrannsakans tid är inne! En rättskaffens man skall jag bli!

Coyote ugly

Hade mitt första möte med droger i helgen. Lustigt. Skulle festa loss lite hos en ny bekant och vips så var det där. En liten påse med sydafrikanskt gräs. Apartheid på påse.

Huxflux fick jag frågan om jag ville ha. Blev lite tagen på sängen. Sa nej. Fick en förklaring om att det inte var farligt. Sa fortfarande nej. Kände mig lite fånig. Insåg ändå att jag skulle stå fast vid mitt nej.

Lägger ingen bedömning i vad andra människor gör, men vågar inte släppa lös min hjärna mer än den redan dansar runt.

Lustigare blir det när personer från min klass ansluter sig till det rökande sällskapet. Oväntat det med. Jag är kanske lite naiv, men jag trodde samtliga personer i min klass (utom möjligen två) var livrädda för droger och skulle aldrig ta i ens en tidning innehållande ett drogreportage. Döm alltså av min förvåning när en av de anslutande tillhör den skara jag var övertygad om levde mest svennebananliv av alla mina kursare. Där kom mina fördomar på skam. Även Svensson Svensson röker på.

Det är precis som i den där filmen.

Aubergine

Äger nu en mixer i "färgen som blev över".

Skitsnack

Drömde just att min mun var full av små vita spermieliknande maskar. Dessa skulle leva på förruttnelse och annat grisigt. Betyder detta att jag har dålig andedräkt eller bara snackar en massa skit?

Upp till bevis!

Nu ska vi se om Medicinska Föreningens styrelse och övriga aktiva har humor! Brände just iväg följande till samtliga:

" På måndag är det 20 år sedan Berlinmuren föll och der firar alla MF.aktiva genom att symboliskt riva muren på Locus.

Tag med hacka, spade och fetblåsan så river vi oss en ny tid till mötes!

Demoleringensker klockan 18(..).

Don't tell the Husförman!"

Just for the record

Alla som ropar borde få svar.

Ryktet går

Konversation med ny bekant

- Vi hade fest i helgen, så kom det en kille som pluggar läkare i Lund. Så frågade jag om dig, för jag ville veta om din historia "jag är inte gay, jag är flexible, men gay är mycket roligare att säga" stämde eller inte.

- Och vad sa han?

- Han sa "Jag vet inte riktigt, men det finns en kaxig transvestit som springer runt i balklänning och bråkar".

Då var man alltså klassificerad som kaxig och rabiat transvestit. Livet är en schlager.

Just for the record

Mitt liv är en serie utrop på temat "VARGEN KOMMER!"

Apropå mailet

Försummar min mor. Och jag vet om det. Hatar mig själv för det.

Älskar ju henne trots att vi inte kommer överens och att hon inte lyssnar på mig.

Men vågar inte förbättra relationen. Vill inte tänka på varför.

Barndomsminnen

Mailkonversation med min mor:

Jag tror att mormor bli jätteglad när du besöker henne. Du får sova i garderoben något du säkert kommer ihåg. Jag gillar att sova där.

Och så undrar de varför jag blev som jag blev.

Släktmiddag

Alkolistgenen gjorde sig påtaglig på gårdagens get-together med kusinerna.

- Ska vi dela på en flaska vin?

- Jag tar gärna en hel flaska själv, tack.

Regelvidrigt

Helgens årsmöte har bjudit på en hel del insikter och annat ståhej. Det mest kvarstående minnet kommer dock säkerligen vara hur groteskt felaktigt och framför allt långsamt punkter har betats av. Som den paragrafryttare och halvfascist jag är har jag varit rabiat hela helgen. Eller betet mig väldigt "analt" som någon så fint uttryckte det.

Förutom det kommer jag antagligen bli mest ihågkomen (eller ska jag säga ökänd?) för mina tre favoritfraser denna helg (de skall samtliga helst hojtas utomhus bland okända):

• Jag yrkar på...
• Är det någon som vill ha mer mjölk
• Finns det någon upsales i lokalen?

Möteskultur rocks!

XOXO

Vad blev fel här?

Tryck din flickkuk i min pojkfitta!

Liknelser i miljödebatten

Mystisk man från Färgfabriken i P1
- Man kan inte backa sig in i framtiden.

Precis som man inte kan göra något okokt.

Älska svenskan

Koncentration

Koncentrationsläger

Koncentrationslägersvakt

Koncentrationslägersvakttorn

Koncentrationslägersvakttornsvakt

Knocentrationslägersvakttornsvaktsknapp

Koncentrationslägersvakttornsvaktsknappfäste

Koncentrationslägersvakttornsvaktsknappfästesögla

Koncentrationslägersvakttornsvaktsknappfästesölgeltråd

Lever min egen myt

Kort samtal på en klubb igår:

- Är det sant att du varit prostituerad i Berlin?
- Vad tror du själv?
- Öhh...Men är du bög?
- Bara på vardagar. Här är min girlfriend (stod bredvid mig).
- Är det där en tjej? Jo, det var det visst.

Projektionskåt

Pungade ut med 50 spänn för att dansa loss på med folk på Hallands. Efter att först ha blivit bedrövad över den ofantliga mängd mainstreammusik som kunde klämmas in i en och samma lokal får jag förklaringen. Hallands skall tydligen vara mainstreamklubbarnas moder i kombination med Köttmarknadernas farfar. Krast sett betalar alltså folk 50 spänn för att få knulla.

Under kvällen slås jag av tanken att det fylleknullas på tok för lite inom min klass. Innan jag ens uttalat orden får jag mitt lystmäte; två av de lugnaste och mest rediga personerna i min annars så ordinära klass visar sina rätta ansikten genom att äta upp varandras med mun och tunga. Och jag bli så jävla eggad av det! Där står de, upptryckta mot väggen av sina inre lustar och med slutna ögonlock pressandes munnarna mot varandra i ett frenetiskt försök att med tungan mellan fyra lättar kittla den andres ryggrad. Armar och ben slingrar, inte ett utan, två(!) varv runt varandra och händerna klämmer och känner på kroppsdelar bara de för stunden har ensamrätt till. Tunga mot tunga, kropp mot kropp, skrev mot skrev, står de på fyllan i en lokal med hög och dålig musik, omgivna av fukten från andras svett och öl, med enbart fokus på varandra.

Varför jag blev så upphetsad av detta vet jag inte. Jag vet bara att jag nu enbart kan tänkta på den känsla jag upplevde i den stunden.
Känslan av att vara intensivt projektionskåt.

Cykelköp

Ny cykel inköpt. Inget stöd, men fungerande lyse och ett lås som skulle kunna hålla Kerberos själv. Tungrodd är den också. Nu har den ett namn:

Sjuhundrakronorsstålmonstret

Morfen är mitt andra hem

Har sålt min själ till plasthjärnor, benknotor och tvättider.
AND I LIKE IT!

Svinflunsan

Efter att ha arrangerat hela Nollningen, spenderat tre veckor i sträck med en yngre version av min mamma (aka. miss Nergården), festat 14 dagar i sträck, sovit tre timmar per natt och samtidigt gått på varenda föreläsning tar kroppen ut sin revansch. Med ränta.

Knaprar avsvällande, shotar morfindricka och dricker ingefärsté för att överhuvudtaget kunna andas. Kan det vara grissjukan måntro? Livet är hur som helst en fest.

Andras förnedring är ibland totalt.

Personlighetsklyvning redux

Två månader senare. Det har blivit bättre. Jag vet mer vad jag vill och försöker visa hänsyn. Det går dock inte alltid så bra, men c'est la vie eller "progress not perfection" som den där bögen i filmen sa.

Freudiansk felsägning

Du till mig:
- Vad ska vi äta?
- Sperma i ugn.

Önskningar i vargtimmen

Om snygghet kunde diska.

Jag är hyresgästen!

Ägnade mig åt min nya favoritsysselsättning idag, dvs. hänga i konsthallen och läsa böcker. Blivit helt försoffad under denna sommar. Det blir aldrig som man tänkt sig. Överraskad. Not. Men med kniven mot strupen och knappt två veckor kvar innan hetsen börjar på allvar känner jag viljan explodera under all skadeskjuten potential. Hoppas på ett raseri eller två. Eller fruktsallad.
Med fötterna bland hungrig fisk och och näsan i en bok kom orken för ett ögonblick tillbaka!


Insikten därefter:
Vill bara daska en injera eller två i ditt ansikte!

Apropå en månad sedan

Ännu inte friskförklarad.

Frände i främmande land

Stövlade över en tvillingsjäl i Stocklång. Vi förenades i vårt förakt mot Bonnier och hon älskade en av mina bokidéer, The Rise and Fall of Svenborgia - and the Spiders from Mars (behöver jag säga att det är en arbetstitle?).

Anywho, hon skulle säkert ha gillat följande inlägg från Vertigomannen. I sämsta fall hade hon bara fått vatten på sin kvarn. Om ni tittar längre ner så ser ni en kommentar från undertecknad. Inser att jag förlorat mycket av mitt byråkratiska språk. Känns lite sorglig. Å andra sidan, vad är att föredra;

ful i mun, underhållande och begriplig

eller

byråkratisk, beläst och jävligt jobbig?

Dilemma deluxe.

The what in the what now?

Jag var en rätt dålig bøg förra veckan. Bara en massa kantigt dansande i kombination med tappra försök att reparera min gaydar. För övrigt helt omöjligt. Antingen är den trasig for life eller så fungerar den bara inte i Stocklång - alla ålder 14-25 ser ut som bögar. Är de inte fisförnäma champagnesmuttande rövknullare så är de hippa kuksugande elektrokids. Den ena mer bög än den andra. Det är hårt att komma från Norrland, där homsetomtar antingen är icke-existerande, tuktade garderobsfall eller utflyttade.
Vaddå onyanserad bild? Det är vad jag växte upp med.

Gjorde emellertid årets fynd på mitt älskade Edenborg; vad som kan vara sista exet av kleist - slutet, för bara 40 pix. Rena rånet. Fattar inte hur förlaget går runt egentligen.

Bøg in the basket

Försöker plocka fram bögen ur säcken, men han släpps inte in i Hufvudstaden. Jobbigt. Vem kan vara bøg i Norrland liksom?

Stalltips till Grundkursen

Du kan med gott samvete hoppa över alla forskningsföreläsningar. Se det som en bonus-sovmorgon. Det kommer inte på tentan och om det, mot all förmodan, skulle sägas något av vikt kommer det upprepas ytterligare tio gånger av andra föreläsare.
Take my word for it.

Filmsnutar om cellbiologi

Finns en sida med det emminenta namnet Virtual cell. Allt värt att veta om cellens innandöme, om man inte ska bli klinisk genetiker eller liknande, finns här samlat i videoformat. Kan bet bli enklare?

http://vcell.ndsu.edu/animations/

Kapten Haddocks bästa eder:

alabasterskalle, anfäkta och anamma, asfaltplågare, bildstormare, bygdesnille, dynamitgubbe, ektoplasma, flåbuse, fockhals, galgfågel, galoschkäft, glödsvedda kölsvin, grobian, guanokrämare, guttaperkahjärna, gyckelmakare, kannstöpare, karnevalsdiktator, kataklysm, knölföda, krabbsaltade tångräkor, krabbtaska, kråmgädda, kräkvinspimplare, landsvägsmarodör, likbjudare, lipsill, luspudel, malliga mollusker, mudderpråm, näbbgädda, orgeltrampare, plattfot, plikthuggare, rullsvansapa, rötägg, sabelskramlare, sillmjölke, sillstrypare, skabbhals, skråpuk, skräling, snabelamöba, snyltrot, sopprot, spärrballong, svinpäls, sötvattenspirat och tagghuding

Blir det inte roligare att bli fly förbannad nu så vet jag inte vad.

Teratologen slår till igen

Nikanor Teratologen har kommit ut med en ny bok! Titeln är underbar; Att hata allt mänskligt liv. Karln skriver som en stålle och prickar in taskiga helsanningar och piskade halvlögner som en dartpil i ett fågelöga.

Blir ett definitivt lån på biblioteket.

Kulturens Hus here I come!

Mer immunologi

Det finns naturligtvis böcker i immunologi vars ambition inte är att göra forskare och immunologer av alla som läser dem. Två av dessa dyrgripar snubblade jag själv över och jag vågar påstå att de, ur ett pluggperspektiv, är de i särklass bästa böckerna i ämnet. Dess är:

• Immunförsvaret – Funktion och terapimöjligheter
  

• Mikroorganismers Kamp Mot Immunförsvaret
  

Båda av Jan Rollof. Båda är på svenska och snuskigt lättförståeliga och pedagogiska. Liknelserna haglar likt dåliga ordvitsar i ett Toddyspex!
Den första boken innehåller förklaringer för hur immunforsvaret är uppbyggt, hur det indelas, reagerar, utvecklas, aktiveras och arbetar. Den innehåller även ett kort översiktsavsnitt.
Den andra boken är mycket tunnare och själv använde jag bara dess första kapitel, då detta är en sammanfattning av hur immunforsvaret är uppbyggt och fungerar. Utmärkt repetition med andra ord!
Båda två fann jag på Medicinska fakultetens bibliotek på Baravägen 3, en guldgruva förresten. Böckerna kan dessutom beställas in till alla biblioteket som har koppling till universitetet, bara man ber dem göra det, men då tar det en extra dag eller två att leverera dem.

Lyckas du lägga vantarna på dessa två kommer immunologin inte vara ett problem. Komplettera gärna med videoklippen från YouTube om du vill ha lite ombyte i allt läsande.

Just for the record

Wienerbröd bakas av Swarowskikristaller.

Immunologi

I år lades det till två veckor immunologi i slutet av cellbiologikursen. Till detta kommer man rekommenderas av lärarna att köpa en immunologibok, men detta är verkligen inte nödvändigt, bara slöseri av studiemedel!
Den bok som samtliga tutorer och föreläsare använder är Janeway's Immunobiology. Det är den det hänvisas till när man frågar vilken bok som rekommenderas och ur den är PBL-fallen under immunologiveckorna hämtade.

I Janeway's kan man läsa tills ögonen ruttnar, men boken är ändå otroligt bra och välskriven. Mycket fokus har lagts på att göra bra bilder och i boken finns även en skiva med filmer som bland annat förklarar, i detalj, hur immunförsvaret fungerar. Dessa filmer är kort sagt fantastiska och guld värda när man vill få en förståelse i ämnet. Bäst av allt; boken behövs inte ens ty filmerna finns på YouTube:

http://www.youtube.com/user/garlandscience

Här finns även filmer till cellbiologi. YouTube är det bästa som hänt läkarutbildningen sedan falafeln!

Dags att svida om

Nu slutar jag vara tråkig läkarstudent och blir bögjävel för en natt!
Shannon Bohannon take me!

Svenska läkarutbildningar

Det är på tiden att jag berättar allt jag vet om olika läkarutbildningar i landet Sverige. Dessa ska finnas på en handfull orter som jag nu kommer att räkan upp och nämna lite om vad som sägs vara karaktäristiskt för dem. Det senare kommer baseras på utsagor från personer som går eller gått där, med de tidigare terminerna i avseende.


Stockholm - Karolinska Institutet

Som jag förstått det är KI ett aktiebolag som av svenska staten fått tillåtelse alt. I uppdrag att utbilda bland annat läkare. Internationellt sett har KI högst status av de svenska lärosätena, men det ska här sägas att det är lika möjligt att arbeta i exempelvis USA om man läst i Umeå som på KI. På Karolinska är det föreläsningar som gäller. Det är ”fullt ös, medvetslös” som gäller från start. Istället för nollning, som man inte anser vara ett adekvat sätt att främja gemenskap i klassen, åker man ut någonstans och hänger med varandra i 1½ - 2 dagar. Sedan börjar studierna. KI håller hårt på föreläsningar. En kompis som började T1 där i våras avslöjade att det var föreläsningar från 8-12 alt. 8-15 i stort sett varje dag. En av de saker man tydligen lär sig snabbast är vilka föreläsningar man måste gå på för att klara tenta. Det finns tydligen dem som mitt under en föreläsning bara reser sig upp och går därifrån. För den skull inte sagt att det är en dålig utbildning, missförstå mig rätt. För den som lär sig bäst genom föreläsningar; KI the place to be.


Uppsala

Känner ingen som gått eller går i Uppsala, men det verkar minst sagt vara en populär ort att läsa medicin på. Sökte mig själv dit en gång i tiden, men kom istället in i Danmark och...jag drar den historien en annan gång. Det blir inte så mycket om själva utbildningen här, men studentlivet ska i alla fall vara väl tilltaget. Det enda negativa jag hört om Uppsalas läkarutbildning är att de ibland kan vara lite stagnerade i sitt tänkande. Det är mycket ”vi är Nordens äldsta universitet” (att verksamheten låg nere i typ 50 år den första tiden dras naturligtvis inte av), ”här har allt fungerat förut, vad är då behovet av förändring?”. Detta kan naturligtvis bara vara lösa rykten. Jag får lov att återkomma när jag har mer kött på benen.

Göteborg

Kör stenhårt på så kallad katederundervisning, vilket i klartext betyder föreläsningar och genomgångar på tavla inför större klasser av patientfall av olika slag. En vän gick där en tid, innan han fick möjligheten att läsa i Umeå istället, enligt honom var det här för ostudentigt för hans smak. Studentlivet är inte väl utbyggt pga. Göteborgs redan existerande uteliv. Men även här får jag lov att återkomma när jag vet mer detaljer. Någon som går där får gärna berätta lite om hur utbildningen är upplagd.

Att jag hela tiden tjatar om studentliv beror på min åsikt om att studietiden inte ska vara ett 5,5 årigt slavande och hängande över böckerna. På den första finsittningen jag var på sa en äldrekursare att av alla som börjar på läkarlinjen kommer 75 % läsa ögonen ur sig och 25 % lägga fokus på att ha kul och ändå klara tentorna. Slutklämmen på den historien var att ”när du kommer ut på klinik kommer inge bry sig om att du var kursetta i din klass”. Tycker man att det är roligt att läsa ögonen ur sig, be my guest, men ha en realistisk syn på studietiden.


Umeå

Är man från Norrbotten är det normalt hit man söker sig, precis som många skåningarna söker sig till Lund. Använder sig en del av det som kallas PBL (Problem Based Learning), här i form av s k Case. Detta innebär att klassen delas in i ett antal grupper på 20-30 pers. Dessa grupper är i sin tur indelade i mindre grupper om ca åtta personer. Den stora gruppen samlas och får av en tutor ett patientfall som diskuteras kort och som man gemensamt ställer upp olika frågeställningar om. Sedan samlas smågrupperna och försöker besvara frågeställningarna och de problem man funnit i fallet. Resultatet redovisas senare inför en tutor. Ett fall brukar pågå under en vecka.

Att fixa studentboende i Umeå är i regel inget problem, till skillnad från situationen i Stockholm, Göteborg eller Lund. Man ska kanske aldrig räkna med att hitta drömboendet från början, men i Umeå är det inte en omöjlighet att redan första terminen få en etta nära universitetet. Att hyran dessutom är billig i jämförelse med Stockholm eller Lunds ockerhyror är ett stort plus.

Linköping

Jag tillhör den lilla skara människor som är fast övertygade om att läkarutbildningen i Linköping inte finns, men är utbildningsveriges bäst bevarade hemlighet. Av skäl jag inte kan förklara vinner någon i längden på att fasaden upprätthålls. Varje år tar man in ett antal personer (enbart på pappret så klart) och sedan mutas ett antal läkare. Studenter, föreläsare och annat löst folk att säga att de läst/läser/undervisar/gjort besökt vid utbildning i fråga. Själv känner jag ingen som pluggar där och ingen som känner någon som pluggar där, med några få undantag där vederbörande har mutade bekanta som ”läser” till läkare i Linköping. Vad som sägs om denna fiktiva utbildning är i alla fall att fokus ligger mycket på PBL, som jag återkommer till om en lite stund.


Lund

Så kommer vi till mina egna vältrampade trakter. Precis som Uppsala en gammal studentstad, eller ”anrik” som de ingrodda lundensarna föredrar att benämna det.

I Lund är det mesta uppbyggt runt PBL. I grupper om 8 personer träffas man två gånger i veckan. Vid tillfälle 1 får man ett ”fall”, en beskrivning av någonting, kanske ett autentiskt fall där Börje 84 år tog Viagra samtidigt som han knaprade en massa blodtryckssänkande tabletter (Spoiler: gubben dör). Då hela poängen är att man inte ska kunna något vid tillfälle 1 lägger man fokus på att, utifrån fallet, komma fram till vad man måste läsa för att kunna förstå fallet och kanske även lösa det (ingen nödvändighet, det viktiga är att man har bra studiemål). Sedan skiljs man åt och så träffas man igen i slutet av veckan, för att då summera inför varandra vad man kommit fram till. På så sätt kompletterar man också varandra då man i regel snappat upp olika saker under sin läsning. Är man smart ser man till att någon tar med fika till varje möte. På så sätt blir PBL:n alltid trevlig och även om fallet är trist finns det något att se fram emot.

I övrigt är det inte så fasligt mycket föreläsningar i Lund. Nu under T1 har vi haft 2-3 st i veckan á 2 timmar. Fokus ligger som sagt på PBL och det egna aktiva lärandet. Tycker man om att ta eget ansvar och lära sig i grupp är Lund ett bra alternativ.

Studentlivet då? I mina ögon är det bästa med Lund att allt går att göra. Alla kanaler för saker är redan etablerade så man slipper göra allt tråkigt förarbete. Har man en idé är det bara att sälja in den på rätt ställe och sedan köra fullt ut! Enklare kan det inte bli. Som en Gammelsmurf-mössa.

Cellbiologiboken

Ska man äga en bok under första terminen är det denna:

Cellbiologi - Charlotte Erlandson-Albertsson

Den är helt enkelt the shit! Den tillsammans med föreläsningshandoutsen och du är i hamn. Behöver man lite mer kött på benen under något moment går det alldeles utmärkt att fråga en kompis eller gå på biblioteket och kolla något.
Boken är på svenska och lättförståelig. Då man läser om metabolismen är den guld värd och den funkar även utmärkt till allt annat. Inför tentan var det många som la all fokus på den här boken. Det är på den nivån man skall kunna grejerna. Det är bättre med en övergripande förståelse av helheten än att fylla hjärnan med massa detaljer om strukturformler o.d.

Så bästa stalltipset för T1 på läkarprogrammet i Lund är:
Köp denna. Låna allt annat.

Human anatomy & physiology - Marieb, Elaine N.

I folkmun kallad bara Marieb. Kom ut med en ny upplaga i februari i år så den är nu laddad till tänderna med det senaste i allt den berör. Och vad är då det?
Kort sagt: allt.
Marieb är en översikt över nästan allt man gör de tre första terminerna, och det är sagt att den behandlar det på en rimlig nivå. Först på termin 3 börjar den ha tjänat ut sin roll.
Innan dess ska den kunna slitas med hälsan. Har själv nyttjat den ungefär lika mycket som Essential cell biology, men trots det har jag konstaterat att den är sjukligt pedagogisk. Även de kursare som läst den kan understryka detta. Den börjar hela tiden från grunden; så fort ett nytt begrepp introduceras markeras det i fetstil första gången samt följs av en förklaring. Den innehåller mycket bilder och är lätt att få en överblick av.

Som jag tidigare sa har jag personligen haft lika mycket användning för den som jag har för PiteTidningen (den i särklass mest värdelösa tidning sedan Aftenbladet och Expressen, varför förklaras här), MEN . . . den skall vara mycket mer användbar under T2 och T3, då man ofta söker i den för en snabb och grundläggande överblick av något.

Så min rekommendation måste ändå slutligen bli att den är värd sina pengar.

FUCK!

Bet precis sönder ett fäste i tandställningen! Och specialisterna, som hade fixat det kostnadsfritt, gick på semester i förrgår! Lever redan på existensminimum.
F my life.

Essential cell biology

Som kortversionen av Bibeln inom cellbiologi, 2,7 kiloskolossen Molecular Biologi of the Cell, stoltserar ändå Essential cell biology med sina 740 sidor i din bokhylla.

Själv har jag bara öppnat den två gånger under terminen; en gång för att kolla vilka kapitel jag borde läsa och en gång för att titta på bilderna i just det kapitlet (finfina bilder på citronsyracykeln). Andra har läst den från pärm till pärm (en av dem kuggade tentan så låt oss sluta oss till att effektivitet i pluggandet skiftar från person till person).

Essentials innehåller allt man behöver veta och på en lagom nivå. Skillnaden mot sin storebror är att The Cell har fler bilder och fler exempel, samt mer djupgående och detaljerade förklaringar. Har även hört av en biomedicinare att The Cell har mer om cancer än Essentials.

I mina ögon går det lika bra att låna någon av dem på biblioteket (alla kursbibliotke har minst 10 ex av The Cell plus ett antal referensexemplar och det är aldrig skriande åtgång på någon av dem) eller låna boken av en äldrekursare. Å andra sidan finns det alltid användning för The Cell. Jag har hört att det är en utmärkt dörrstopp.

Anatomisk bildordbok - Ferneis

Lovade tidigare info om kurslitteraturen min årskurs rekommenderades av äldrekursare. Håll i byxorna för nu kör vi!

Anatomisk bildordbok - Ferneis

Vad kan jag säga om denna? Alla äldrekursare jag talat med rekommenderar denna. Den är enkel, överskådlig och på svenska, med tillägg av latinska namn. Denna första termin kan jag inte säga att den varit så värdefull dock, men under T2 håller man på betydligt mer med anatomi och då kommer denna pocketstora anatomiatlas vara perfekt när man inte orkar släpa runt på Sobotta del 1 och 2 eller Lippincotts (tänk 1500-tals Bibel).
Dessutom ska den vara utmärkt att ha i läkarrocken under de kliniska terminerna.

Så överväg att investera i denna lilla goding, men känn ingen stress över att "du bara MÅSTE ha den", för det är inte sant.

VA!?

Skandal, elände, svält och förtryck!
Döden i grytan om ni så vill!
Café Edenborg stänger!

Detta är värre än utseendet på mina fötter! Var ska jag nu njuta av blåbärspaj med smak av blodpudding samtidigt som jag kämpar mot mina egna kväljningar frammanade av det groteska och vidriga i litteraturen jag köper och konsumerar på plats? Var hittar jag nu nedsuttna soffor i en lokal som går i bordellrött samtidigt som jag sitter med laptopen upptryckt i knäet?
Boudoirstämningen var alltid på topp på Edenborg!

In other news;
Håller på att lära mig spela näsflöjt.
Don't ask me why.

Pyjamasparty

Drog mig nyss till minns en morgon efter en bortamatch, dock inte en vanlig sådan utan en som grundade sig i sjukdom och en lägenhet utan möbler (men med en extra tunn yogamatta och ett lånat täcke). Frukosten förtärdes framför TV:n och vem möter oss i rutan om inte Malou von Sivers. Där satt hon klockan 11.17 en måndag morgon och myste i sin soffa med en kopp kaffe , iklädd något pyjamasliknande alternativt någonting som hippa lattemorsor går klädda i under sina pilatesklasser, och rekommenderade böcker och romantiska komedier med lite löst folk. Den stora frågan i allt detta är såklart;

Vad gör Malou von Sivers om dagarna?

Svaret var lika klart som överkokt pasta. Mina damer och herrar, jag ger er… En dag i Malous liv!

09.47 Klockan ringer. Malou vaknar i Nyhetsmorgons reservsoffa bakom någon kuliss. ”Skönt att man slaggade på kontoret igen. Hinner snooza några gånger till innan jag är i sändning. Programmet heter ju ändå Efter tio så det spelar ingen roll om vi börjar prick eller kvart i elva.”

10.12 Malou, fortfarande iklädd sängkläder, sätter sig i sin fåtölj i studion och får sig sin första kopp kaffe. Programmet börjar. Publiken tycker det är fantastiskt. ”Så naturligt och avslappnat”

10.21 Efter att ha snackat om vad hon läste innan hon somnade kommer första gästen in. ”Välkommen Sanna Bråding!” Drogberoende gås snabbt igenom och sedan snackar man lite om böcker, kanske om Sannas spökskrivna självbiografi.

Såhär tuffar det på tills programmet är slut. Efter det äter Malou sin brunch och sedan kan hon åka taxi hem för att där glida runt i sin pyjamas hela dagen och bara kolla film och läsa böcker hon får skickade till sig. Hämtmat kan man alltid ringa om man blir hungrig.

För att göra lång historia kort: Malou von Sivers har Sveriges mest softa jobb.

Wish me luck.

Tillbaka från självvald isolering.
Lever nu i en fasciststat.
Pank. Delvis handlingsförlamad.

Nästa replik

Och så vill jag skriva om allting. Ska erkänna att jag redan varit inne och pillat. korrigerat något stavfel. Formulerat om. en rad. Lagt till några ord. "För tydlighetens skull". Varför? Vem sa att det jag skrev just, som kändes ärligt och rätt inte dög? Att det var för avslöjande, sant, falskt, blablalba...
Vem är det som vill skydda mig från mig själv?

Personlighetsklyvning delux

Hur förklarar jag att min hjärna sållar bort alla ord du tycker är viktiga? Bokstäver faller ur munnen på mig, som glassplitter från ett krossat vitrinskåp, för att sedan landa över dig. Rispa. Skära. Såra. Dig. Och jag ser inget. Min hand döljer min annars så vassa blick. Munnen förlorar sitt snörpta utseende och blir intetsägande. Ansiktet slappnar av. Hela jag blir innehållslös. När du sedan försöker berätta om vad som hänt är minnet blankt. Hur kan jag komma ihåg sådant jag inte vill se. Som jag inte sett. Hur säger jag att någon annan tog över i det ögonblicket? Någon jag inte vet namnet på. Inte Olof. Kanske Henri. Men inte jag.

Jag försöker skapa nya världar med dig. Jag vill ju bara leva. Se. Röra. Känna. Eller så vill jag inte det. Av rädsla. Jag låter någon annan ta över. Någon som kan skydda mig. På bekostnad av andra. Kanske är det jag. Den du ibland ser är någon annan. Vem? Jag vill förena alla mina jag och visa dig den färdiga mosaiken. Inte se mig själv som ett kaleidoskop, ständigt i förändring beroende på hur man tittar.

Just for the record

Det blir lätt hetsig stämning på en buss om man spelar riffet i I was made for loving you på hög volym samtidigt som alla skall av.

Lägg ribban lågt

- Men det här är ju vidrigt och groteskit!
- Ingen utsätts för övergrepp i alla fall.

Död, elände och förtryck!

Död åt Bonnier, Ondskans Axelmakt! Omoralen inkarnerad! Lägga vantarna på någon annans rabarber, bara sådär! Inte okej!
Jag ska bua utanför högkvarteret (Sveavägen 56) i sommar igen! Every Canadian join me! Tänk bara på att det är olagligt att spreja ner deras entré. Utsugarförlaget skulle säkert komma efter dig med sina maffiametoder också. Ska nog också börja referera till dem som Förlaget Asgamen, precis som Thente. Orkar inte förklara varför jag är förbannad på dem. Den gode Vertigomannen får förklara det (dessutom gör han det så mycket bättre).

Meningslöst.

Runkade imorse. Vet inte varför. I brist på annat kanske. Kom fram till en sak efter att badkaret besudlats av min sperma:

Samlag är något groteskt monotont och betingat, ett nesligt nederlag för alla inblandade. 

Och vad är då onani?! Snacka om att mitt liv kändes värdelöst efter den insikten! Och det har inte blivit mycket bättre. All form av sexuell aktivitet känns i skrivande stund ruskigt bortkastat. Hårt. Eller så är det inte det. Kreativiteten kommer fram bättre när jag inte knullar eller runkar. Jag kan stå ut med konvulsioner av sexuell frustration bara jag får fyllas av idéer. Istället för någon annans kroppsvätska.

Schizofrenin fortsätter

Jag är en idiot. Den delen av min person som oftast gör sig gällande är av den fasta åsikten att man alltid skall göra medvetna val. Kontinuerligt rannsaka sig själv och inte bara slentrinat göra som man alltid gjort. Detta för att hela tiden ha möjligheten att utvecklas. Det här kan egentligen dras hur långt som helst;

Jag står på ICA. ”Vill jag verkligen ha havremjölk och inte sojamjölk istället?”

Missförstå mig rätt, det är skillnad på att göra medvetna val och bara ha beslutsångest. Trivialiteter och petitesser så som valet av mjölk blir bara fånigt om man, varje gång man handlar, ska behöva fatta nya beslut. För den skull inte sagt att man inte skall våga förändra sig. Men nog om detta nu.
Ibland kommer jag på mig själv med att helt falla tillbaka till den som, av gammal vana eller(?), tar den enklaste vägen utan att ens överväga om det finns andra alternativ. Varför? Det är uppenbart att det är mindre riskfyllt att gå på den redan välingångna stigen mot blåbärsskogen, men om man istället skulle våga sig ut i snåret där få trampat med sina stövlar förut finns chansen att man faller ner i ett hål med hjortron (helt utanför säsongen). Eller bara hittar lingon. Leder det nya alternativet till besvikelse får man ta den smällen, sedan gå tillbaka och börja om. Då har man i alla fall försökt att utvecklas.

Sidospår – jag efterlyser ett alternativ till man, som i ”då har man i alla fall”. Känner att mitt språk börjar förfalla.

Jag avskyr hur som helst den delen av mig, ja rent av den personen, som alltid vill ta den redan utstakade stigen. Om jag kunde döda dig skulle jag! Men vad blir det av mig då? Du är ju jag. Komplicerat. Är det nödvändigt att ge båda utrymme för fortsatt överlevnad?

Igår fick jag återigen bevis på att liv styrs av olika personer, till den grad att vissa inte ens är närvarande när andra styr. Enligt annans utsago har jag förnekat fakta. Gång på gång. På frågan ”har du utvecklats sedan vi träffades?” har jag(?) kort svarat ”Nej”. Denna person lever uppenbarligen i självförnekelse! Försvarsmekanism eller bara vanlig enkel glömska? Det spelar ingen roll. När jag hittar han som sa det skall jag straffknulla honom med ättika.

Eko av tomhet

Jag minns ingenting. Vem är den person jag är just nu? Älskar jag mina föräldrar? Åt jag någonsin glass i Dalsland om somrarna? Har jag någon gång försök städa en hel gata? Allt är blankt. Vad lägger jag egentligen på minnet? Sinnessjukt det här. Kroppen orkar inte mer. Kanske förstår jag mer imorgon. Men vem är jag då?

Kreativa lösningar

Hittade ett papper som jag fick innan påbörjandet av studierna i Lund, ang. vad man ska tänka på innan man flyttar. Följande stod att läsa under rubriken "Saknar bostad?"

Släng ut krokar, kontakta nationer, kolla annonser, sätt upp lappar, hitta en ko , ställ dig i kö på AF bostäder. Ge inte upp, det ordnar sig till slut.

Ja, bara man hittar den där kon löser sig säkert allt.

Kurslitteratur - T1

Först av allt skall följande sägas:

KÖP FÖR GUDS SKULL INGEN KURSLITTERATUR INNAN DU BÖRJAR!

Varje gång är det någon satsig jävel som gör detta i tron om att det är bra vara förutseende. Det är bara skräp. Under andra och tredje kursveckan kommer (i alla fall i Lund) Medicinska Föreningen sälja kurslitteratur snuskigt billigt. Det är äldrekursare som sköter försäljningen och de kan berätta vad de tycker om alla böcker. Annars är internetbokhandlar att föredra. Förresten klarar man sig utan kurslitteratur under så gott som hela Grundkursen. Wikipedia, bibliotek, föreläsningar och kompisar räcker långt.

Dessutom finns det alltid äldrekursare som säljer böcker för att dryga ut kassan (och göra sig av med saker de antingen ångrar att de köpt eller inte längre behöver). Så kolla alla anslagstavlor i lokalen du hänger mest i. Den smarte försäljaren sätter upp lappar där potentiella köpare (läs: DU) befinner sig.

Många talar vitt och brett om att ”den och den boken MÅSTE du VERKLIGEN ha!”. Här kommer därför en lista på de böcker som, enligt äldrekursare och kursledningen, gör att man galant klarar T1 på läkarprogrammet i Lund och, framför allt, utan att sveda hål i plånboken eller tvinga sig själv till att suga kuk på torget.

• Human anatomy & physiology - Marieb Hoehn (boken även känd som bara "Marieb")

• Anatomisk bildordbok - Ferneis (egentligen lite onödig på T1, men fyller sin funktion)

• Essential cell biology (komprimerad variant av fläskvarianten The Cell)


Komplement:

• Cellbiologi - Charlotte Erlandson-Albertsson


Notera att dessa böcker gör att du klarar dig snuskigt bra (förutsatt att du orkar läsa dem), men är du bara intresserad av att klara tentorna och tillgodogöra dig en överblick över saker behöver du inte ens köpa alla dessa. En lista på vad man egentligen behöver för att klara T1 kommer senare, tillsammans med korta beskrivningar om varje bok.

Stating the obvious

Sverige är ju inte USA.

Svar på tal - modern kommunikation del 2

Jag fick ännu ett brev.

"Stänger in hjärtat i din skrivbordslåda och låter det pulsera blod över papper. Förhoppningsvis viktiga sådana som du kommer behöva senare. Det är ändå där du vill ha det; instängt någonstans, under kontroll. Jag vill slå ut tänderna på dig när du sakta dödar någonting levande med ord. Det är bara med dig kärlek blir till byråkrati och för att du ska förstå skriver jag;

Herr Nästan. Den eufori jag känner när jag stundtals tänker på er är någonting så smärtsamt skarpt att jag högljutt ber hjärtat att sluta värka och det faktum att delar av mig tillhör dig sänder vågor av hetta genom min lekamen. Med er tvingas jag ständigt motstå impulserna att gå emot mina principer och kasta mig om er hals med virriga kärleksförklaringar. Den rädsla jag känner inför den eventualitet att detta ej varar för evigt är stor nog att lamslå hela min kropp och mitt sinne. Jag leker ständigt med tanken på att någon gång få anhålla om er hand, vara er trogen samt bära er avkomma. Törhända ni nu förstår vilka oerhörda känslostormar ni rör upp."


Fröken Eva, även jag fylls stundom av en häftig önskan att vilja äga Er, ha Er och endast Er som min egen. Inte för att jag är en missunnsam man, utan för att jag vill bevisa, både för Er och mig själv, att jag klarar av att vara den Ni behöver, vill ha, samt vara Er värdig i all Er dekadens och sinnesförvirring. Det ideologiska regler jag emellertid beslutat mig följa säger att detta är fel. Att dessa känslor jag hyser enbart skulle vara Eder till last, och därmed få till följd att Ni förkastar mig, likt den utslitna stövel jag ser mig själv som. Måhända grundar sig mitt ideologiska ställningstagande på tron om min egen otillräcklighet. Dock är rädslan för att denna idé skulle vara sann allt för stor för att jag skola vilja riskera den bräckliga tillvaro jag lyckats få till stånd tillsammans med Eder, bara för att utforska min syn på mig själv.
Kanske är det så att vi återigen talar runt varandra. Valet mellan att ge Er friheter, och därigenom tro att jag icke riskerar att förlora Er affektion, eller ge utlopp för mina önskningar om en stadig tillvaro med Eder, och därmed riskera Er kärlek till mig till följd av den instängdhet jag tror mig Ni skulle uppleva, är i mina ögon inte ett val mellan sätt att leva; det är ett val mellan att leva med eller utan Er. Och när valet läggs fram på det viset blir det enkelt. Ty utan Er känns mitt eget liv bortkastat, tomt och värdelöst.

En förlorad värld

Känner att den här bloggen tappat fokus. Rätt rejält till råga på allt.
Lund är faktiskt inte bara fest. Det är middag också.

Funderingar efter en sockerinjektion

Som i ett trollslag kommer det till mig. En mening. En klyscha(?). Känner mig lite fånig. Undrar vad du ska tänka. Smakar på orden igen. Låter dem rulla i munnen.

"Jag vill vara den som tar hand om dig när du känner att det är vad du behöver."

Säger det högt. Känner mig fånig igen. Känner mig fånig för att jag känner mig fånig. Slutar bry mig och accepterar mig för den jag är. Fånig och förälskad.

Stating the obvious

Min mor till min far:
"Du talar så högt när du skriker."

Just for the record

Ibland är det bara jävligt gött att runka sig till en helkroppsorgasm och sedan somna som en död gås.

Ärlighetens pris

Raserar världen till ljudet av din spruckna röst.
Faller i bitar på golvet.
Vill dö, men inte förrän du trampat på mig.
Spottat ut din avsky och allt du kunde ha känt.
Först då är jag värdig ett plågsamt avslut.

Något vackert

Jag fick ett brev.

jag går hem till random people och knullar bort min själ för att inte förlora dig
knullar och knullar och knullar och tänker att det borde vara du
JAG VILL JU BARA LIGGA MED DIG NÄR FAN SKA DU FATTA DET
vill jag skrika åt dig men du svarade inte när jag ringde
så jag tänker det extremt högt istället
när ska du förstå att jag är mer din än vad jag säger?


Ibland vill jag bara omfamna någon och aldrig släppa taget. Då skriker mitt inre att jag kväver henne. Men jag bryr mig inte. Ty ibland måste livet bara få vara underbart. Kosta vad det kosta vill. Det slutar dock alltid med att jag släpper taget. Jag vet aldrig om detta är rätt eller fel. På pappret är det rätt. Kroppen säger annat.

Stating the obvious

Hellre nykter och nyknullad än ensam och bakfull.

Christer Pettersson igen

Ibland är han en riktig klippa.

Just for the record

Jag kan inte ragga för fem öre. Ändå sitter jag nu med numret till vad som kan vara Lunds snyggaste kille.

Stating the obvious

När man sätter ord på saker blir de mer konkreta. Samtidigt gör det mer ont.

En förklaring

Mitt tidigare inlägg kräver ett tillägg som fungerar som ett förtydligande. Vertigomannen skrev för några dagar sedan om En annan etik, och jag funderade en del runt detta. Efter ett på tok för kort resonemang gjorde jag följande tolkning:

Om tanken om att jag ständigt förändras och blir någon annan (läs: "den jag är i början av den här meningen är en annan än den jag är i slutet") förenas med tanken om alltings upprepning (allt vi gör är en upprepning av vad någon annan gjort eller kommer att göra - individen är unik, men rörelsen en repris) kommer således, i teorin, den jag nyss var nu kunna vara någon annan.
Förre veckan kände jag en massa saker. Det var fruktansvärt. Stundom även njutningsfullt.
Det är inte jag längre. Det är någon annan.
Kanske du.

Du är Christer Pettersson du också

Du känner dig också exkluderad ibland. Men då handlar det inte bara om mig utan om en annan bøg också. För vissa är vår situation praktisk. För andra döden. Vem är vi? Vem är du? Så länge du inte är jag är du bekväm med dig själv. Ändå avskyr du den tillvaro du förpassats till. Samtidigt som du finner den behändig.
Och vips så var du jag. Och jag är du. Vem hatar vi nu?

Habegär, äganderätt och relationsanarki

Jag tror att man kan köpa kärlek. Eller jag vill snarare tro att man kan detta. Det skulle göra allting så enkelt. Precis som jag skulle vilja säga ”nu gifter vi oss”, bara för att kunna befästa min äganderätt skulle jag vilja betala ett pris och sedan på papper få nedklottrat vad jag får för den betalda summan. Gör detta mig till ett manschauvinistiskt svin eller har jag bara svårt att tänka utanför lådan?

Vi vill alla att kärlek ska vara lätt. Men det är den inte. Som ett klok uttalande lyder:
”Kärlek skall inte vara enkelt. Det vet till och med jag som är en grönsak”.

Vi jagar, arbetar, sliter och hoppas. Allt för att det en dag skall blir enkelt. Ibland blir det också det. I korta ögonblick och stunder verkar allting så självklart. Allting bara klickar. Fungerar som det ska. Och sedan återgår vi till det eviga jobbet. Kämpade för att få uppleva den enkla kärleken en gång till. Vore det inte enklare att bara ge upp. Erkänna att det alltid är svårt. Ett jävla jobb och ett helvetes slit. Dialoger, diskussioner, tvättider, uppdelandet av hushållssysslar, städning, middagar, kompisar, tv-serier, musik, liv, djur, minnen, tjat. Ett evigt arbete. Är det kanske just det vi vill ha? Någonting att alltid kämpa för och arbeta mot? Kärleken fyller inte vårt liv med mening, jobbet som kommer för att kärleken skall bestå och kunna frodas (?) är meningen.

Mitt revirkisseri stör mig också. Förlåt. Fel av mig. Min känsla av att vilja revikissa stör mig.

Anledningen till att jag blev upprörd över bokandet av sexdaten tidigare hade inte att göra med svartsjuka. Det handlade mer om att jag så tydligt blev exkluderad. Att bli förbisedd och undanknuffad så bryskt och tydligt. Ignorerad rent ut av. Som klassens mobboffer. Finns bara till när det passar mobbarna.
Jag fungerar samtidigt lika dant. Min relation med flatan har varit sjukligt ojämställd. Hon har velat vissa saker. Jag har enbart velat ha henne när det passat mig. Då skall hon lägga undan allt hon sysslar med för min skull. Av mig skall inga motprestationer krävas. Jag måste inse att det skall fungera båda vägarna. Om jag vill ha något på ett sätt måste jag vara beredd att ge henne samma möjligheter som jag vill att hon skall ge mig.

Livsstils-Hades

I Hufvudstaden sägs det finnas en galleria som är döden för allt vad personlig stil heter. I övre Norrland är det än värre. 

Luleå är Livsstils-Hades.

Just for the record

Det var ändå jävligt fittigt av henne att lämna mig med disk och bäddning.

Förnedringskavalkad

De senaste 12 timmarna har gått i förnedringen och omintetgörandets tecken. De inleddes med en, i provokativt syfte, bokad sexdate framför annans ögon och avslutades med ett tillkännagivande på Facebook.
What have my live become?!

Tur att man är masochist och känslomässigt störd. Och att både jag och fatan vet hur man talar med varandra. Även om det senare skulle kunna skötas mycket bättre från någons håll (aka mitt).
Jaja, det är bara att lära sig något och sedan återgå till att lukta svett och sperma 23 timmar om dygnet.

Finders keep

Mina föräldrar sparar galet mycket saker. Det handlar nog egentligen inte om att de sparar saker, utan mer om att de aldrig slänger något. Vad nu skillnaden där emellan är?

Detta beteende ligger tydligen i släkten. Under dagens paltfrosseri i glada kusiners sällskap kom det fram att även andra släktingar har problem att kasta saker de aldrig använder. 

En kusin avslöjade att hon hade sju par solglasögon, varav fem var trasiga. Hon hade bara inte mäktat med att slänga de sönderbrutna bitarna - kanske kunde de komma till användning igen.

En annan förtäljde historien om hur han, trots platsbrist i garaget, sparat två sparkar med sönderrostade medar - måhända skulle han en dag bryta båda benen och då kunna roa sig med att borsta bort all rost för att sedan, efter att ha tillfrisknat, kunna åka spark hela vintern.

En tredje berättade om de gamla kattpälsarna som låg i en skokartong på dennes vind - kanske skulle de på ålderns höst bli en bra pälsmössa.

Och så jag. Alla använda, spermafyllda kondomer som jag har liggandes i en låda. En dag, när de torkat ordentligt, kommer de vara perfekta som byggmaterial till en identisk replika av Eiffeltornet. 

Fragment ur ett tvåsamt liv

Djur som dör och bögsex

Det bästa med helgen

Förväxlingar

Idag förväxlade jag en kille med en purjolök. Den bara låg där i grönsaksdisken och jag kunde inte motstå den. Först när löken börjar ropa "Släpp ner mig!" blev jag varse om mitt misstag.
Eller var det kanske tvärt om?

Just for the record

Jag orkar inte med henne. Min mor alltså.

Seven deadly sins

Livet är jävligt fittigt. Sitter hemma och avskyr min mor. Hon är bara en sådan jävla stövel. Och jag är en sådan jävla galosch. Vinnande kombo där. Mycket.
Min far hade slagit vad om att vi inte skulle kunna hålla oss i två dagar utan att bråka med varandra. Om jag inte tar mig här ifrån kommer han att vinna.

Tänker på flatan. Passade på att lura henne och säga att jag inte skulle komma förrän imorgon medan jag i hemlighet flög upp redan idag. Överraskad blev hon och slog tillbaka gjorde mitt roliga. Hon hade lyckats lova bort sig redan. När skaffade hon kompisar liksom? Det är ju fredag. Hon ska sitta hemma, kolla på ”Queer as Folk ”, gråta och onanera. Det måste vara för att hon blivit snygg som folk vill hänga så mycket med henne.
Jag är livrädd för att bli bortbytt. Kände först ett sting av någonting. Kanske svartsjuka. När jag sedan tänkte närmare på känslan insåg jag att det inte alls var det. Det var bara jag som var egennyttig; Jag vill själv kunna vara den som bestämmer när jag vill göra andra saker, samtidigt som hon skall foga sitt liv efter mina nycker. Aldrig tänkte jag på att hon också kunde ha samma begär. Jag vill att hon ska hänga med mig så länge jag är här uppe och det passar mig. Jag måste skärpa mig. Lära mig den hårda vägen. Var finns friheten om reglerna är sådana?
Så knulla Amelia! Byt bort mig ibland. Jämt. Ständigt. Aldrig. Kasta om kring mig som den trasa jag sett dig som. Så länge du sover med mig i natt är jag nöjd.

Just for the record

Det är inte bara ett rykte - Malmö Nation är så schtekigt att man måste ha stövlar för att inte få stekflotth om raggsockarna.

En riktigt Joker vann förresten Generlasomröstningen. Smisk med påskris fick han också. Det var ack så festligt.

I'm your villain!

Det har nog inte undgått mina två läsare att läkarprogrammet består av ganska mycket fest. Ikväll är inget undantag. Då skall vi nämligen ha Tackfest för de T2:or som arrangerade vår nollning. Allt har planerats av IGBBCWGA. Temat är spikat till CARTOON HEROES. 

Själv tänker jag vara skurk. Grön hårfärg har införskaffats. Kostym och byxor i skrikig färg samt en obskyr skjorta lika så. Nu återstår bara kronan på verket; vit sminkning och röda läppar. Kanske en kortlek också. 

Det här kommer bli så vansinnigt bra!

Generalval

Efter många om och men lyckades klassen få tummen ur röven och rösta. Jag kandiderade naturligtvis. Dessvärre drev jag igenom förslaget om att endast en person skulle få ha ansvar över rösterna. Ingen utom han vet nu vem som vunnit och jag håller på att gå under! Först imorgon på Tackfesten får alla veta vem som får rätten att vara General över nästa termins nollning. 

I want this soooooo badly!  

Modernt lurendrejeri

Facebook är i mina ögon djävulens redskap. Likväl sålde jag de sista smulorna av min själ och värdighet. Varför? Det är så majoriteten av alla kommunicerar idag.
Men nu får jag min hämnd! Alla som via sitt medlemskap och sin ovilja att skriva brev eller tala med varandra tvingade mig att gå med i denna webbcommunity skall nu bli lurade så det visslar om det!
Idag händer det.
I morgon är det glömt.
Men i en dag skall jag njuta. Le. Och skratta.

Dödens väntrum

Vi gör också seriösa saker på läkarprogrammet - believe it or not! 

Idag klev jag upp sjukligt tidigt (precis om jag gjort de senaste 5 dagarna, dock av andra orsaker) för att slava inom demensvården. En mycket intressant och givande upplevelse skall erkännas. Avdelningen jag kommenderats till var dessutom gravt underbemannad och när de hårt slitande undersköterskorna försvann spårlöst till något möte fick jag, en förvirrad exilnorrlänning som aldrig arbetat inom vården, ensam sköta tio gravt dementa patienter. Jag kan säga att man genast fick än mer respekt för undersköterskor.

När jag funderat över vad dessa svårt dementa människor lever för liv blir jag uppriktigt sagt bedrövad. De lever i en hopplös situation; antingen hittar man på aktiviteter med dem - som de ändå kommer glömma att de gjort nästkommande dygn - eller så låter man dem bara sitta och sova/äta. Det tragiska är att det inte heller finns någon behandling för deras tillstånd. Oavsett vad man gör kommer de ändå inte ske någon förbättring. Man tar hand om dem för att det inte finns något annat att göra. Och för vem gör vi detta? Varför gör vi detta? Det är bara en enda stor lång väntan på att de skall kila vidare. Å andra sidan, vad är alternativen? En ättestupa? Dessa människor utan minne är som oxiderat börd - de är bara skal och ingen vet om det finns något värt att arbeta för kvar på insidan. Det är ack så deprimerande, men likväl verkligheten.

Om jag fick välja skulle jag aldrig mer behöva konfronteras med detta. Döende personer som lider, give it too me. Låt mig bara slippa se dessa spillror av människor, utan förmåga att göra saker. Tänker de ens? Eller är det så att neuronerna i hjärnan startar en impuls, men att denna bara försvinner på vägen i stora hålrum? Inget når fram och inget når ut. Ingenting kan heller tas in. En tomhet. Ett glapp. Ett straff som avtjänas i omedvetandets limbo. 

Ännu mer avvikelser

I morgon smiskas det! Då ska nämligen det första officiella mötet med organisationen Smisk i Fernströmsalen gå av stapeln. Denna förening slår, i ett sista desperat försök, ett slag för motoriken och hoppas på så vis återinföra både roliga timmen och mer disciplin i universitetsväsendet loja och slappa vardag.

Det egentliga skälet till gruppens existens är naturligtvis ett annat. I förklädnad har jag lyckats få andra människor att ställa upp på smisk inför publik (aka offentlig förnedring). Jag är så ruskigt smart.

Raining cats and dogs

Ett perfekt tillfälle att läsa min bok Perversioner: 12 noveller om avvikelser!
Novellen jag håller på med nu heter Övergångsålder och handlar om Birgitta och hennes katt. Zoofili nästa måntro?

Up yours!

Så har nu en sköterska pillat mig i rumpan. Haha alla som trodde jag skulle banga.
Fast nästa gång ska jag nog tänka efter vad jag lovar bort mig till.

Allt eller inget

Och så händer allting på en gång.
Med siktet inställt på att bli ansvarig för Medicinska Föreningens söndagsbrunch klev jag idag upp i ottan för att köpa bröd och har sedan dess stått och bakat paj, gjort äggröra och en massa annat. Under ruschen händer det; mobilen ringer - såklart. Av instinkt kan jag inte låta bli att svara. två minuter senare har jag blivit pubansvarig på Smålands Nation.
Allmänhetens åsikt är att jag siktar på att gå in i väggen så fort som möjligt, för att en dag kunna förstå alla jag skall sjukskriva för utbrändhet. Äh, säger jag. Jag kör som vanlig mitt eget race. Öppna hårt och öka (för att sedan dö) är min devis.

Funderade för någon dag sedan varför jag gör så mycket och tycker om att vara i rörelse. Svaret tålde att tänkas på; genom att ständigt vara upptagen ges jag ingen tid att tänka på min livssitation, om jag känner något alls och, om ja, vad(?).
Kul.

För att vara lite klyschig tar jag har till med en sång:

Faller isär lalalalalala

Jag föll isär igår

Jag är fortfarande trasig 

Men ingen ser ens sår om man går fort

Orkar inte känna efter om det är jobbigt eller bekvämt. Och om jag nu skulle sätta mig ner och fundera, vad skulle det leda till? Jobbigt....

Just for the record

Flatan har lagt ner sin blogg. Allt reas ut till högstbjudande. Nuvarande bud tangerar tvåkronorsgränsen. Kan någon låna mig en femma?

Absurdum Exelcior

Telefonen ringer. Dolt nummer.

- Hej det är Henrik.
- Hej! Jag heter Johanna och vi träffades på Locus för några veckor sedan.

(Ajajaj, vem är detta?! Inga bilder i huvudet! Vilka har jag träffat på Locus?)

- Öhmm...Öhmm... Det här är lite pinsamt, men det ringer ingen klocka. Kan du säga vad saken gäller så kommer jag säkert ihåg dig?
- Jo, jag utbildar mig ju då till rektoskopisköterska* och du erbjöd dig själv som övningsdocka åt mig.
- Jaha...(insikt om vad det skulle innebära)... ...HAHAHAHAHA! HOHOHO! HIHIHI! HAHAHA! Oj, förlåt. Vad hade jag sa du?
- Ja, du var ju kanske lite full, men jag tänkte ändå höra med dig. Jag vill ju klara tentan och så...
- Jo...ja... (va fan är det här?!)... jag...ÄH! Jag är banne mig en person som står för mitt ord. Har jag erbjudit mig att hjälpa dig så ställer jag naturligtvis upp!
- Jag kommer ju naturligtvis använda handskar och mycket glidmedel så att det inte gör ont.
- Jaja, lite får man la tåla.
- Blablabla...
-Uauaua...
- Blablabla-a, blablablabla...

Efter några subtila bögskämt om prostataletande bestämde vi i alla fall att hon skulle ringa om några timmar så vi kunde planera in en tid. Jag kan fortfarande inte avgöra om detta är ett skämt eller ej. Antingen får jag mig ett gott skratt till eller så åker jag på att en kvinna ska pilla på min prostata. Det senare skulle vara mer intressant än det första.

*För den oinvigde är en rektoskopi en undersökning av ändtarmen med speciell apparatur

Födelsedagsfirande

Hur spenderade du din födelsedag, timmarna innan och efter den? Här följer min redogörelse.

17 mars
22.04
Börjar baka en apelsinsockerkaka av ett grundrecept från min 60 år gamla kokbok. Svårt att gissa hur mycket en deciliter socker väger. Inser vikten av att skaffa en våg.

22.56
Misslyckades med kakan totalt! Den var fluffig och fin i ugnen, men rasade ihop efter sin exodus, likt Tvillingtornen på Manhattan, och förvandlades till en apelsinsmakande och välsockrad omelett. Sensmoralen blir att den som går på känsla får äta pannkaka.

23.37
Efter att ha tröstätit hela kakan går jag och lägger mig. Sockerstinn och lätt äcklad av min misslyckade kaka undrar jag hur många som vet om att jag fyller år imorgon. Känner mig lite löjlig - hur mycket har man egentligen presterat för att uppmärksammas på sin födelsedag?


18 mars
07.00
Klockan ringer. Orkar inte kliva upp. Vill inte. Gör det ändå. Klär upp mig då det är Kravatt-onsdag i skolan (don't ask) och rusar mot föreläsningen, efter min sedvanliga grötfrukost.

09.54
Ställer mig upp i klassen, med höger pekfinger under näsan där den sedvanliga Hitlermustaschen målat - ett obligatorisk inslag då offentliga uttalanden skall göras - och deklarerar information om Tackfestbiljettförsäljning, samt förnedrar mig då jag försöker ragga arbetare till söndagsbrunchen (mer om detta senare).

10.16
Gör samma sak som ovan, fast för terminen över mig.

10.18
Säljer biljetter till Tackfest i början av april.

11.03
Samma som ovan.

12.07
Samma som ovan.

12.56
Påbörjar affischeringen till... okej, nu fattar alla mina två läsare att jag hade jävligt mycket att göra så vi hoppar ner till klockan 16 istället.

16.01
Är gravt efter i planeringen, men nu står jag äntligen utanför Willys och skall handla mat till söndagsbrunchen. Timmen senare står jag i kassan och inser att slutsumman blev...2355,50! WHAT!? Hojhojhoj... måtte det komma mycket folk på söndag...

18.03
Är sen till nästa möte (tur att man tog taxi från Willys) och kommer nu sitta här i två timmar och lyssna på en föreläsning om ljudredigering. Kul. Någon uppmärksammar att jag fyller år. Jag får en biocheck. Kul på riktigt.

19.57
Stormar in på Smålands Nation och kastar mig in i köket. ber om ursäkt för att jag nästan är jättejättesen och mönstrar sedan på mitt arbetspass. När folk får höra att jag fyller år tycker de att jag är vansinnig som jobbar. Jag förklarar att jag glömde bort vilken dag det var som avsågs när jag sa ja till att arbeta. De tycker jag är ännu konstigare.


19 mars
01.56
Orkar inte städa mer och hoppar därför på cykeln hem.

Take that Norrland

Våren kom till Skåne på min födelsedag. Hoppas bara den vill stanna.

Just for the record

Brunkulla är fan inte ett bra namn på ett thé.

Just for the record

Att säga att ens vanor är kontinentala - ta ett glas vin till maten - är bara en ursäkt för att bete sig som en jävla alkis.

Alternativa avslut

Hade just världens roligaste avslut av ett telefonsamtal. Lade mig plötsligt ner, naken, på det håra golvet, rullade min beniga kropp över det och runkade. Orgasmen ackompanjerades av mina ljudliga stön i luren.

Blir det min död måntro?

Kavalkaden av hårt leverne fortsätter. Kom precis hem från en fest med Toddyspexarna och banne mig vad de kan festa! Spydde galla redan innan huvudrätten serverats. Däckade därefter i en bordellröd soffa och sminket bara rann. Vaknade sedan två timmar senare, utan minsta tillstymmlese till läppstift och med med en ständigt efterhängande doft av magsaft - det senare beroende på de bitar krossade tomater som fastnad i min näsa under en av mina sju kaskadkräkningar.
Som sagt, det har varit jävligt hårt ikväll. Har hunnit med att fylleringa till flatan säkert tre gånger och kommer inte ihåg vad jag sagt heller. Kanske att jag är en jävla fitta. Kanske något om kärlek. Eller så har vi bara pratat om skördetröskor. Får kolla upp detta när jag sovit ruset av mig, dvs. i augusti.
I huvudet bara en enda tanke:

Aldrig mer alkohol.

Världens död

Ibland blir jag orolig att hon avskyr mig, min flata. Att jag, med min minst sagt annorlunda framtoning, sargar henne bit för bit. Men så kan det ju inte vara. Jag är ju världen mest fantastiska människa. Eller?

Ibland blir jag orolig att jag plågar mig själv. Att cynism, avsaknad av varmare känslor och dryg sarkasm inte är rätt väg att gå. I de ögonblicken vet jag faktiskt inte vad jag ska tro. Kanske önskar jag då alla andras undergång, så att jag kan få vara ensam med mig själv och mitt eget skruvade(?) inre. Jag skulle döda alla människor för att uppnå detta. Alla människor skulle jag ha dödat. Utom Amelia Lindgren.

Hardcore

Livet i Lund är banne mig hårt. För tredje dagen i rad kommer jag hem mitt i natten, lätt berusad och med kroppen värkandes av trötthet. Idag har det till råga på allt ramlat stora, blöta vantar från himlen. Det är allmän fakta att ju fortare man cyklar, desto mer snö hinner man cykla in i. Hela kvällens outfit ligger nu därför i mitt badkar.

Kokböcker och politisk korrekthet

Snubblade in på ett antikvariat i Malmoe och trillade sedan ut 105 kronor fattigare, men fyra kokböcker tyngre. Kronan på verket är Prinsessornas Nya Kokbok från 1947. Den över tusen sidor tjocka tegelstenen innehåller ALLT som äldre kokkonst har att erbjuda, till och med hur man plockar en fasan! Jag skulle vilja se hur ”Prinsessornas Gamla Kokbok” ser ut. Den var säkert dubbelt så tjock och innehöll receptet på hur man raffinerar sockerbetor till socker hemma i köket.

Men bäst är nog ändå den lilla bakboken med det underbart politiskt korrekta receptet på Negerkaka. Hohoho, det blir PBL-fika på den! Undra om det finns något recept på Judiskt Snålbröd eller Brittisk Fruktkaka för Välklädda Män? Den som kommer helskinnad ur åtalet om hets mot folkgrupp får se.

Blowjobs at BMC

Hans skjorta tog sperman. Min klarade sig nästan.
Om folket i klassen fick veta detta skulle jag nog bli lynchad.
Nu är det bara Walk of Shame kvar.

Just for the record

Efter en tenta och en tentafest på tolv timmar, det senare bland annat innehållande ett storkok, är jag nu utslagen, trött och 39,50 kr rikare. Mystiskt.
Inga fyllesamtal blev det heller. Och inget ligg. Blev inte ens fyllekåt - något jag faktiskt sett fram emot.
Dåligt.

Tentafest

Nu blir det tentafest! Den började för tjugo minuter sedan så jag är redan sen. Hoppas de spelar musik likt den från Kruthuset.

http://www.kruthuset.org/musik/SMJunction_KruthusetAug08.mp3

Vi får se om jag knullar ikväll!
Vem sa att livet som läkarstudent var tråkigt och innehållslöst?

Just for the record

Jag är allt som oftast en feg, usel jävla fitta.
Doesn't that just makes you want me even more?

Big Hair Mama

Den som tror att det här är en läkarblogg tror fel! Denna månad ägnas bara åt ytliga saker.
Ringde till en frisör jag fått rekommenderad av min militanta vegan-kompis i Malmö. Bara namnet fick mig att bli upphetsad: Big Hair Mama

Ett samtal bid lät inte vänta på sig:

- Big Hair Mama, du talar med Emilia.
- Hej, jag ringer för att boka en klipptid. Eller det är klart jag gör. Varför ringer man annars en frisör?
- Fnissfniss
- Jo, i alla fall, ni måste hjälpa mig! Jag ser ut som Per Gessle i håret.
- Oj! Det är ju verkligen förskräckligt! Jag har en nödtid nu på torsdag. Klockan 11.
- Taget! Tack för att ni räddar mitt liv!
- It's what we do.

Så på torsdag blir det äntligen av. Det är så mycket trevligare att ringa frisörer än att ringa tandregleringen.

Modern kommunikation

Det här inlägget var egentligen tänkt att handla om gårdagens svek, då hela mitt entourage lämnade mig och den planerade utgången till förmån för påsté och "Min stora kärlek". När man blir ställd mot Jack Black och förlorar (!), då är värdigheten sedan länge borta och förnedringen ett faktum, synligt från månen. Men det slutar icke där! Tillintetgjort och bedragen betalade jag in mig på klubben, för att få jobba - hallå förnedring!
Det jävliga var att det kändes bra.

Men istället för att berätta om det tänkte fortsätta med mitt saxande ur flatans blogg. Då vi sedan länge (16 timmar) slutat tala med varandra tänkte jag skriva min kommentar till inlägget här istället. Hohoho, va exklusivt det måste kännas för alla två som läser detta!:


"jag hatar att du kommer läsa det här och fnysa åt mig"

Konstaterade att det var precis vad jag gjort. Skrattade mitt råa mås/häx-skratt. Kände mig sedan, efter att för ovanlighetens skulle begrundat texten, som en jävla stövel.
Ibland är jag ett känslokallt svin. Allt som oftast faktiskt. Jag klampar in och kräver hänsyn, men ger föga eller inget tillbaka. Jag försvarar mig med att det är så jag valt att leva mitt liv. Precis som med extrema åsikter och förklaringsmodeller blir det enklare så.


För alla som inte fattat det ännu är jag ett egoistiskt, självupptaget, drygt svin. Enda anledningen till att folk står ut är för att jag tvingar dem till det. Läkare ska jag bli också. Mhmm, mycket seriöst. Där behövs det människor med "social skills". Som jag då.

Ringde henne förresten inte den här gången heller.

Äldre generationers visdom

Saxat ur flatans blogg:

Telefonsamtal med mor imorse.

*berättar om natten*
- Ja, så imorse fick man gå "the walk of shame".
- Vad för något?
- Amen, när man har gått hem med någon och sedan vandrar man hem på morgonen. Med sliten frisyr, sminket i hela ansiktet och partykläderna på. Och så fattar alla vad man gjort, du vet.
- Jahaaa. Vänta ska du få prata med pappa!
- Hej!
- Hejhej!
- BERÄTTA OM SHAME-GREJEN!!!! *i bakgrunden*
- Mamma vill att du berättar någon shame-grej.
*berättar om walk of shame*
- Jo, nog har man fått gå walk of shame. Mååånga gånger. En gång var jag hem till en kvinna som jag i berusat tillstånd tyckte såg ut som Brigitte Bardot men när jag vaknade på morgonen såg det ut som hennes farmor. Fy faaan. Då jag gick hem den dagen var det fullt med måsar i luften och allt jag kunde tänka var "Varför är jag inte ett korvbröd så de kan äta upp mig?".

En släng av schizofreni

Snuskigt tidigt fick jag ett samtal:

- Hej! Åhh, jag måste få berätta en sak.
- Asså, jag är jättetrött. Jobbade igår gick och la mig fem.
- Men det här går fort! Du måste prata med mig när jag går hem. Jag har haft sex med en kille!
- Oj?! (Och oj igen åt den antydan till känsla i magen jag nu förnimmer).
- Blablablabla…
- Bluhabluhabluhabluha…
- Blablabli-blop!
- Bullilullull.

Det intressanta med detta samtal är inte att det inkom 08.11 en lördagmorgon eller att flatan och jag kan väldigt många utfyllnadsord som börjar på b, utan det som står i parentesen.
För ett ögonblick trodde jag nästan att jag blivit en såndär människa som går runt och revirkissar. Eller var jag redan en sådan? Vad betydde detta? När börjar de sälja påskmust?! I need to know!


Samtidigt i huvudet på Jan Malmsjövich:

En människa som jag tycker om kan jag ju inte tillåta knulla med andra! Jag ska vara den enda i hennes liv! Eller? Vem är jag att sätta gränser för henne, fatta hennes beslut och säga vad hon får och inte får göra? Trodde inte jag på hårt och skoningslöst självbestämmande och gynnande av det egna jagets nycker? Jo, men det här faller inte under den falangen, hon kan ju inte gå och knulla andra….Whooow, stopp och belägg din personlighetskluvna jävel! Det är ju just det hon kan, och har all rätt att göra. För att principer skall vara så lätta att leva efter skall de helst vara extrema, men framför allt jävligt tydliga. Undantag existerar inte. Allt eller inget. Vem är du att ta ansvar för hennes njutning? Vem är du att hindra henne från att bejaka sig själv genom måleri, skrivande, läsande, festande, handlande, knullande, ordbajsande osv.? Vad blir det för en relation? Skulle du själv vilja ha det så? Nej, men…. Inga men! Antingen lever du efter dina principer eller så kan du packa ditt medvetande och dra till den monogama världen! Du har rätt! Ack, vad jag visat mig svag i min karaktär genom mitt tvivel, men med detta utrett kan jag gå in som ännu säkrare i min syn på det här med…ja vad kallar vi det? Fri kärlek? Relationsanarki? Polygami? Nä, vi är ju inte gifta. Det kravlösa förhållandet? Skit i terminologin, det är inte relevant! Så länge du känner dig säkrare i ditt ställningstagande mot den förlegade synen på relationer, med sina regelbundna inslag av revirkisseri, ska du vara nöjd. Att ibland pröva sitt ställningstagande och teorier, i detta fall genom tvivel, är nyttigt för att utveckla och stärka sina argument. Tack, nu känns det mycket bättre. Det var så lite så. Det kan vara bra att ha en dialog med henne om vad du nyss tänkte på. Hon kanske gått igenom något liknande? Nä, det tror jag inte… Det var en ledande fråga dumb ass! Det vet du att hon har! Ja, det gör jag ju! Tack igen. Ring nu!


Och om någon missade det:
Relationer där man begränsar den andras frihet är skräp. Så länge man har en tydlig dialog och erkänner för sig själv och motparten(/parterna) att det är naivt och löjligt att tro att jag kan ta ansvar för den andras njutning. Det är möjligt att hjälpa varandra att må bra, men inte genom att tulla på ens egna principer, då det bara skapar friktion.

Nu är allt bra igen. Fast jag ringde aldrig.

Smisk i Fernströmsalen

Idag slog jag ett slag för motoriken.
Jag smiskade en av nollningsgeneralerna med min ridpiska inför dennes klass på 100 pers. Uppe på katedern fick han ställa sig på alla fyra och svanka. Insåg att jag gör detta allt för sällan när jag, efter bara två rapp, helt börjar leva mig in i det! Utropen från min sida haglade:

"Känn de sensoriska nervändarna!"

"Forhand! Forhand! Och dubbelfattad backhand!"

Detta väckte stort löje i salen. Förnedringen visste inga gränser. Då rycktes jag ur min trans av någon tråkig sate som uppmärksammat offrest skrin. Tråkigt att behöva sluta, men han fick sitt straff i alla fall. Brottet? Att läcka information till utomstående, trots hot om ovan nämnda represalier.

SMS med flatan

Depraverad Slyna:
Ja, det får du nog :p
Mamma trodde att du hade en hemlig pojkvän i Lund som du skulle ge den andra jackan till. Hon vet tydligen inte om att det bara är flator som matchar sina kläder.

das Boeg:
Tydligen. Äh, det löser sig. Förresten är det jävlig bögit att ha dubbla uppsättningar av kläder :P

Depraverad Slyna:
Ja, jag förklarade det. Då sam in mor att du är sinnessjuk. xD

Den tredje systern

Det har tydligen en gång, i en svunnen tid, gjorts en film som trailer till Gunnar Blå's roman Den tredje systern. Ett stycke filmhistoria som bara inte får passera obemärkt!

Okristligt tidigt

Om jag var en sådan som bloggade om allt oviktigt och irrelevant som hände i mitt liv, typ när jag går upp sjukligt tidigt för att hinna med en buss ut i obyggden, skulle denna morgon vara ett ypperligt tillfälle för det. Tur att jag inte gör sådant.

Drogad visdom

Jag kände en gång en narkoman som kunde kläcka ur sig saker som närmast liknade aforismer. De två bästa löd som följer:

• Bad liver and a broken heart

• I'm alone on a bicycle for two

Jag undrar vad han gör idag.

Fot(o?)modell

En kompis har tydligen stått modell för en kalender för fotfetischister. Två gånger. Mystiskt. Skulle vilja se den kalendern pryda fler kommunala fikarumsväggar.

Just for the record

Urban verkar vara en reko kille, inte alls det alkoholiserade, nazistiska och pedofila svin jag trodde han skulle vara (vem annars skulle vara läkare i Andreslöv (stället finns knappt på kartan (död åt alla som har parentes i parentesen))).

Karln' tror på stadig kontakt med patienterna och kontinuerlig uppföljning. Familjaläkare tycks det kallas. Det verkar i ärlighetens namn inte vara helt uppåt väggarna.

www.skane.se/upload/Webbplatser/Skaneportalen-extern/teckentolkat/dokument/HalsaVard_nr2,sid14-15.pdf

Why me?

Jag är inte bara exilnorrlänning, nu forslas jag även av min utbildning ut i obyggden, som ett annat kolli. Alla på utbildningen skall få skugga en läkare under en dag. Vissa har hamnar på thoraxanestesin, kirurgen, barnonkologen och andra lasarettsliknande avdelningar. Jag drog i vanlig ordning klassens nitlott; Vårdcentralen i Andreslör [aundeurs'löööeuv].

På orten skall enlig Wikipedia finnas följadnde:

• 1960 invånare
• En komsumbutik
• En ICA-butik
• Två pizzerior
• En frisör
• Ett nedlagt systembolag

Om jag ska lyckas vara vid vårdcentralen på utsatt dit kommer jag måsta åka från Lund runt 05.40. Kul.
Väl på plats skall jag bli omhändertagen, som det kolli jag förpassats till, av Urban Lantz, antagligen ortens enda läkare. Hoppas han bjuder på fika i alla fall.

Mer sexuell frustration

Hade just en mycket märklig upplevelse; på en mindre genomgång i biostatistisk analys dyker de vildaste perversiteter upp i mitt huvud. Detta skiljer sig egentligen inte nämnvärt från en vanlig vardag i mitt liv, men det fick mig lik väl att reagera. The woman in charge var en kvinnlig läkarstudent runt 25-27 år som nu doktorerade i ovan nämnt ämne, klädd i nästan vita Lee-jeans och en sip-hood från HM. Hon hade ett minst sagt lesbiskt utseende, med den tillhörande bångstyrigt asymmetriska frisyren och allt.

Först smög det sig bara på. Jag började med blicken klä av henne. Smal och blek, med lite putig mage och inte så stora bröst. Lite dålig hållning, men ingen man först noterade. Ruffsigt hår och nyrakade ben, men lite fjunigt i armhålorna. Där stod hon och mässade biostatistik i bara mässingen. Då slog det mig att det inte alls var så jag ville ha henne. Hon skulle passa mycket bättre hemma hos mig! Det skulle då bli lättare att smörja in henne kropp i EuroShopers krossade tomater. Där skulle hon få stå, drypande i den röda smörjan. Och jag skulle bara se på och skratta. Kanske skiva lite purjolök och lägga i hennes hår. Och så krama saften ur en citron över hennes rygg. Och skratta.

Der Baader Mindervärdes Komplex

Upptäckte just att en annan kille i min klass också bloggar om livet som läkarstudent och guuud vad han har hunnit med saker! Kolla själva! Han har hängt i Aix-en-Provance, läst säkert 30 böcker på franska, semestrat sådär lite på skoj i London i brist på annat att göra, lämnat in ett medborgarförslag om sophantering – som tydligen flitigt diskuteras i Ulricehamns kommun – och startat någon lustig förening för nördiga naturare. Mindervärdeskomplex delux!

Det känns lite fånigt att jämföra erfarenheter såhär, men jag kan ändå inte låta bli. Jag får hugga tag i honom efter morgondagens föreläsning och fråga om vi inte ska mäta snopp också.

Min enda tröst är min naiva tro på att min blogg är mer underhållande att läsa än hans. Och om inte det är ett underbetyg för hans skrivande så vet jag inte vad! Hoppas han aldrig läser detta. Man vill ju inte göra någon ledsen. Äh, vad snackar jag nu för skit?! Ryggradslösa pultroner som inte står för sina åsikter är värre än pryda småfittor! Politisk inkorrekthet är the shit! Fördomarna sprutar ur mig likt skiten ur den magsjukes tarm! Den som är feg eller tuggar med öppen mun måste straffas! Smörfett och skedar!

Därför tänker jag nu sluta mäta kön (och erfarenheter) med andra. Bättre dryfta olika uppfattningar och njuta av den stimulans konfliktens ljuva frö kan ge upphov till.

Döden i grytan!

Den som äter billigast vinner

Det varje student, oavsett studieort, måste lära sig är att äta billigt. Ju billigare man kommer undan desto bättre. Hårt snylteri är vadagsmat för studentens samvetslösa uppenbarelse. Varken bröllop, barndop eller begravningar är förskonade från kraschning av den sanne studenten och dennes utsvultna medvetande.

Med denna skamlöshet i minnet inser vi att snyltandet inte bara är begränsat till kyrkliga evenemang. Den riktigt hågade studenten hänger inte bara i ICA:s ostdisk, i hopp om att få sig ett skrovmål, utan även på syjuntor, studiecirklar, frikyrkomöten, RFSL-arrangemang, INGEN verksamhet som bjuder på mat är förskonad!

Att på äktsvenskt manér inte ta den sista biten existerar inte heller i studentens hjärna. Först till sista biten betyder jackpot – då får man ju det som alla andra vill ha, men nu ingen mer får. Annans mat är bästa föda. Själv är bästa gäst. Hänsyn är något för småbarnsföräldrar och pensionärer!

Sex sökes

En stöt gick just genom luften. En insikt följde.
Jag behöver en kropp!
Kort eller lång, det spelar inte någon roll! Den behöver inte ens vara varm! Gimme, gimme, gimme! Jag behöver det! Inte för att ullinulla med, inte för att ha över lång tid. Jag behöver bara för en natt känna något hårt mot min arma lekamen som inte är mitt golv genom den tunna madrassen. Sexuell frustration är min livslott.

Inblick i någons offentliga dagbok

Jag måste bekänna att jag hade ett svagt ögonblick även i fredags under en föreläsningspaus. Både ögonblickets blickfång och resultatet av det står nu att läsa nedan.

den 19 februari 2009

Hej.

Idag bad jag till Gud. Jag bad om att få ligga i en säng barkroppad tillsammans med en tjej och kedjeröka. Gud besvarade mina böner.

"Hej. Vad gör du 21.00?"

Det var ifrån ingen annan än min väninna Linda. Jag var eregerad. För att inte sabba stämningen svarade jag såhär:

"JAG SITTER I ETT MISÄR OCH ÖNSKAR ATT JAG INTE FÖDDES. Skoja. Jag gör ingenting. Tell me your plans."

Min penis slaknade utav svaret jag fick.

"Rasta. Om du har lust."

Okej. Rasta. Om jag har lust. Vad jag har lust med är att smeka fitta och slicka vårtgårdar i en säng fylld med askkoppar. Inte sitta utanför Rasta och "schmoga" och dricka varm choklad. Jag hoppas att hon tar med sig varm choklad. Ifall hon inte tar med sig varm choklad så vet jag inte vad jag gör.

Men Rasta. RASTA?! Världens mest asexuella ställe i Ödeshög, VAD FAAAN?! Det blir ingen jävla petting där inte. Dessutom har jag inga pengar att köpa godsaker för. Det värsta: jag gick med på det hela. Den jäkla jäveln lurade in mig med varm choklad (Till er som uppmärksammade att jag skrev om varm choklad förut: hoppa förbi denna parentes - trots att ni redan läser den - och till er andra: SOM TIDIGARE NÄMNT ERA OUPPMÄRKSAMMA HOROR). Så vi ska:

1. Röka.
2. Inte klä av oss.
3. Inte knulla med händerna.
4. Dricka varm choklad.
5. Krossa min dröm.

Nåväl. Jag antar mig att ingenting är bättre än ett knull. Jag hade hoppats på att världen skulle implodera på grund utav min paradox där, men helvete vilken kass dag jag har idag.

Hej då.

Av: Johannes


Kommentarer:

das Boeg sa...

Orkade bara läsa första inlägget, men det var banne mig det roligaste som hänt idag! Bättre än finlandssvenskan jag ville ligga med bara för att hon uppfyllde mina sjuka kriterier:

• 40+
• Välutbildad
• Smal
• Välbevarad
• Brytning
• Gift

Men inget ullinulla där inte. Övriga 103 personer i salen gick med andra ord miste om när jag i extas skriker "LÅT SOM ETT MUMINTROLL" och "SÄG ATT DU SKA KOKA SYLT". Ack vilket fiasko.

den 20 februari 2009 14:10

Johannes sa...

Tack för att du hellre läser min blogg än knullar!

den 21 februari 2009 12:03

Konstfack slår tillbaka

Nät-DN (och i viss mån den fysiska tidningen) har sedan en tid tillbaka gått ner sig rejält, i mina ögon. Kommersialiserade annonser och rubriker som mer liknar något från Aftonbladet figurerar allt oftare. Men ibland blixtrar synen om att alla sidor ska få komma till tals och visionen (eller är det utopin) om den helt objektiva journalistiken fram. Då blir man nästan så exalterad att man måste gå och runka. Ett sådant tillfälle var det idag, då mina ögon föll på en artikel där elever på Konstfack fick säga sitt om den senaste tidens rabalder om vad som är och inte är konst.

http://dn.se/kultur-noje/konstfackselever-slar-tillbaka-1.804473

Läs och förstå att Lena är ute och cyklar.

Tommie X om Sex and the City-filmen

Läser egentligen inte andras bloggar (Vertigomannens enda undantaget) då jag är livrädd för att sylta in mig i bloggläsarträsket. Hamnade i alla fall under ett svagt ögonblick på min hemliga förälskelse Tommi X:s blogg och kunde inte hålla mig från att slicka i mig lite högkvalitativ skit. I mitt lapande hittade jag följande inlägg. Hysteriskt roligt om ni frågar mig.