Schizofrenin fortsätter

Jag är en idiot. Den delen av min person som oftast gör sig gällande är av den fasta åsikten att man alltid skall göra medvetna val. Kontinuerligt rannsaka sig själv och inte bara slentrinat göra som man alltid gjort. Detta för att hela tiden ha möjligheten att utvecklas. Det här kan egentligen dras hur långt som helst;

Jag står på ICA. ”Vill jag verkligen ha havremjölk och inte sojamjölk istället?”

Missförstå mig rätt, det är skillnad på att göra medvetna val och bara ha beslutsångest. Trivialiteter och petitesser så som valet av mjölk blir bara fånigt om man, varje gång man handlar, ska behöva fatta nya beslut. För den skull inte sagt att man inte skall våga förändra sig. Men nog om detta nu.
Ibland kommer jag på mig själv med att helt falla tillbaka till den som, av gammal vana eller(?), tar den enklaste vägen utan att ens överväga om det finns andra alternativ. Varför? Det är uppenbart att det är mindre riskfyllt att gå på den redan välingångna stigen mot blåbärsskogen, men om man istället skulle våga sig ut i snåret där få trampat med sina stövlar förut finns chansen att man faller ner i ett hål med hjortron (helt utanför säsongen). Eller bara hittar lingon. Leder det nya alternativet till besvikelse får man ta den smällen, sedan gå tillbaka och börja om. Då har man i alla fall försökt att utvecklas.

Sidospår – jag efterlyser ett alternativ till man, som i ”då har man i alla fall”. Känner att mitt språk börjar förfalla.

Jag avskyr hur som helst den delen av mig, ja rent av den personen, som alltid vill ta den redan utstakade stigen. Om jag kunde döda dig skulle jag! Men vad blir det av mig då? Du är ju jag. Komplicerat. Är det nödvändigt att ge båda utrymme för fortsatt överlevnad?

Igår fick jag återigen bevis på att liv styrs av olika personer, till den grad att vissa inte ens är närvarande när andra styr. Enligt annans utsago har jag förnekat fakta. Gång på gång. På frågan ”har du utvecklats sedan vi träffades?” har jag(?) kort svarat ”Nej”. Denna person lever uppenbarligen i självförnekelse! Försvarsmekanism eller bara vanlig enkel glömska? Det spelar ingen roll. När jag hittar han som sa det skall jag straffknulla honom med ättika.