Meningslöst.

Runkade imorse. Vet inte varför. I brist på annat kanske. Kom fram till en sak efter att badkaret besudlats av min sperma:

Samlag är något groteskt monotont och betingat, ett nesligt nederlag för alla inblandade. 

Och vad är då onani?! Snacka om att mitt liv kändes värdelöst efter den insikten! Och det har inte blivit mycket bättre. All form av sexuell aktivitet känns i skrivande stund ruskigt bortkastat. Hårt. Eller så är det inte det. Kreativiteten kommer fram bättre när jag inte knullar eller runkar. Jag kan stå ut med konvulsioner av sexuell frustration bara jag får fyllas av idéer. Istället för någon annans kroppsvätska.

Schizofrenin fortsätter

Jag är en idiot. Den delen av min person som oftast gör sig gällande är av den fasta åsikten att man alltid skall göra medvetna val. Kontinuerligt rannsaka sig själv och inte bara slentrinat göra som man alltid gjort. Detta för att hela tiden ha möjligheten att utvecklas. Det här kan egentligen dras hur långt som helst;

Jag står på ICA. ”Vill jag verkligen ha havremjölk och inte sojamjölk istället?”

Missförstå mig rätt, det är skillnad på att göra medvetna val och bara ha beslutsångest. Trivialiteter och petitesser så som valet av mjölk blir bara fånigt om man, varje gång man handlar, ska behöva fatta nya beslut. För den skull inte sagt att man inte skall våga förändra sig. Men nog om detta nu.
Ibland kommer jag på mig själv med att helt falla tillbaka till den som, av gammal vana eller(?), tar den enklaste vägen utan att ens överväga om det finns andra alternativ. Varför? Det är uppenbart att det är mindre riskfyllt att gå på den redan välingångna stigen mot blåbärsskogen, men om man istället skulle våga sig ut i snåret där få trampat med sina stövlar förut finns chansen att man faller ner i ett hål med hjortron (helt utanför säsongen). Eller bara hittar lingon. Leder det nya alternativet till besvikelse får man ta den smällen, sedan gå tillbaka och börja om. Då har man i alla fall försökt att utvecklas.

Sidospår – jag efterlyser ett alternativ till man, som i ”då har man i alla fall”. Känner att mitt språk börjar förfalla.

Jag avskyr hur som helst den delen av mig, ja rent av den personen, som alltid vill ta den redan utstakade stigen. Om jag kunde döda dig skulle jag! Men vad blir det av mig då? Du är ju jag. Komplicerat. Är det nödvändigt att ge båda utrymme för fortsatt överlevnad?

Igår fick jag återigen bevis på att liv styrs av olika personer, till den grad att vissa inte ens är närvarande när andra styr. Enligt annans utsago har jag förnekat fakta. Gång på gång. På frågan ”har du utvecklats sedan vi träffades?” har jag(?) kort svarat ”Nej”. Denna person lever uppenbarligen i självförnekelse! Försvarsmekanism eller bara vanlig enkel glömska? Det spelar ingen roll. När jag hittar han som sa det skall jag straffknulla honom med ättika.

Eko av tomhet

Jag minns ingenting. Vem är den person jag är just nu? Älskar jag mina föräldrar? Åt jag någonsin glass i Dalsland om somrarna? Har jag någon gång försök städa en hel gata? Allt är blankt. Vad lägger jag egentligen på minnet? Sinnessjukt det här. Kroppen orkar inte mer. Kanske förstår jag mer imorgon. Men vem är jag då?

Kreativa lösningar

Hittade ett papper som jag fick innan påbörjandet av studierna i Lund, ang. vad man ska tänka på innan man flyttar. Följande stod att läsa under rubriken "Saknar bostad?"

Släng ut krokar, kontakta nationer, kolla annonser, sätt upp lappar, hitta en ko , ställ dig i kö på AF bostäder. Ge inte upp, det ordnar sig till slut.

Ja, bara man hittar den där kon löser sig säkert allt.

Kurslitteratur - T1

Först av allt skall följande sägas:

KÖP FÖR GUDS SKULL INGEN KURSLITTERATUR INNAN DU BÖRJAR!

Varje gång är det någon satsig jävel som gör detta i tron om att det är bra vara förutseende. Det är bara skräp. Under andra och tredje kursveckan kommer (i alla fall i Lund) Medicinska Föreningen sälja kurslitteratur snuskigt billigt. Det är äldrekursare som sköter försäljningen och de kan berätta vad de tycker om alla böcker. Annars är internetbokhandlar att föredra. Förresten klarar man sig utan kurslitteratur under så gott som hela Grundkursen. Wikipedia, bibliotek, föreläsningar och kompisar räcker långt.

Dessutom finns det alltid äldrekursare som säljer böcker för att dryga ut kassan (och göra sig av med saker de antingen ångrar att de köpt eller inte längre behöver). Så kolla alla anslagstavlor i lokalen du hänger mest i. Den smarte försäljaren sätter upp lappar där potentiella köpare (läs: DU) befinner sig.

Många talar vitt och brett om att ”den och den boken MÅSTE du VERKLIGEN ha!”. Här kommer därför en lista på de böcker som, enligt äldrekursare och kursledningen, gör att man galant klarar T1 på läkarprogrammet i Lund och, framför allt, utan att sveda hål i plånboken eller tvinga sig själv till att suga kuk på torget.

• Human anatomy & physiology - Marieb Hoehn (boken även känd som bara "Marieb")

• Anatomisk bildordbok - Ferneis (egentligen lite onödig på T1, men fyller sin funktion)

• Essential cell biology (komprimerad variant av fläskvarianten The Cell)


Komplement:

• Cellbiologi - Charlotte Erlandson-Albertsson


Notera att dessa böcker gör att du klarar dig snuskigt bra (förutsatt att du orkar läsa dem), men är du bara intresserad av att klara tentorna och tillgodogöra dig en överblick över saker behöver du inte ens köpa alla dessa. En lista på vad man egentligen behöver för att klara T1 kommer senare, tillsammans med korta beskrivningar om varje bok.

Stating the obvious

Sverige är ju inte USA.

Svar på tal - modern kommunikation del 2

Jag fick ännu ett brev.

"Stänger in hjärtat i din skrivbordslåda och låter det pulsera blod över papper. Förhoppningsvis viktiga sådana som du kommer behöva senare. Det är ändå där du vill ha det; instängt någonstans, under kontroll. Jag vill slå ut tänderna på dig när du sakta dödar någonting levande med ord. Det är bara med dig kärlek blir till byråkrati och för att du ska förstå skriver jag;

Herr Nästan. Den eufori jag känner när jag stundtals tänker på er är någonting så smärtsamt skarpt att jag högljutt ber hjärtat att sluta värka och det faktum att delar av mig tillhör dig sänder vågor av hetta genom min lekamen. Med er tvingas jag ständigt motstå impulserna att gå emot mina principer och kasta mig om er hals med virriga kärleksförklaringar. Den rädsla jag känner inför den eventualitet att detta ej varar för evigt är stor nog att lamslå hela min kropp och mitt sinne. Jag leker ständigt med tanken på att någon gång få anhålla om er hand, vara er trogen samt bära er avkomma. Törhända ni nu förstår vilka oerhörda känslostormar ni rör upp."


Fröken Eva, även jag fylls stundom av en häftig önskan att vilja äga Er, ha Er och endast Er som min egen. Inte för att jag är en missunnsam man, utan för att jag vill bevisa, både för Er och mig själv, att jag klarar av att vara den Ni behöver, vill ha, samt vara Er värdig i all Er dekadens och sinnesförvirring. Det ideologiska regler jag emellertid beslutat mig följa säger att detta är fel. Att dessa känslor jag hyser enbart skulle vara Eder till last, och därmed få till följd att Ni förkastar mig, likt den utslitna stövel jag ser mig själv som. Måhända grundar sig mitt ideologiska ställningstagande på tron om min egen otillräcklighet. Dock är rädslan för att denna idé skulle vara sann allt för stor för att jag skola vilja riskera den bräckliga tillvaro jag lyckats få till stånd tillsammans med Eder, bara för att utforska min syn på mig själv.
Kanske är det så att vi återigen talar runt varandra. Valet mellan att ge Er friheter, och därigenom tro att jag icke riskerar att förlora Er affektion, eller ge utlopp för mina önskningar om en stadig tillvaro med Eder, och därmed riskera Er kärlek till mig till följd av den instängdhet jag tror mig Ni skulle uppleva, är i mina ögon inte ett val mellan sätt att leva; det är ett val mellan att leva med eller utan Er. Och när valet läggs fram på det viset blir det enkelt. Ty utan Er känns mitt eget liv bortkastat, tomt och värdelöst.