Är schleten som en söndersupen brud från Las Vegas. Fick en biljett till spelningen med Alice In Videoland, men valde att inte gå dit till förmån för blodpuddingsätande på en nation. Kan inte säga om beslutet var bra eller dåligt.
Då jag flyttar om 12 timmar har jag valt att lämna cykeln i stan. Kan inte säga om det var bra eller dåligt heller, men jag hoppas på det förstnämnda.
Kommer antagligen inte ha internet på ett tag så skrivandet här kommer bli, om möjligt, än mer sporadiskt än tidigare. När jag har ordentligt med tid ska jag berätta om de senaste dagarnas eskapader. Har bland annat strippat mig naken in på bara skinnet inför 120 pers, festat som en galning i en föreläsningssal, transat och försökt starta föreningen "Läkare utan TV".
Då jag inte bara stavar, hänger upp affischer och tejper som en röv, utan också planerar som en har jag naturligtvis inte packat alls. Och sova vill jag göra.
Packa nu och sova längre imorgon (och sedan behöva packa om - snabbpackning vid extrem trötthet är aldrig att rekommendera) eller sova nu och packa ordentligt imorgon?
Dilemma delux.
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
Just for the record
Jag stavar som en jävla röv.
Brigitte Bardot stavar sitt namn så som jag just skrev det och inte på något annat vis.
Brigitte Bardot stavar sitt namn så som jag just skrev det och inte på något annat vis.
tisdag 27 januari 2009
Adressändring, försäkringar och planering
Jag har det senaste året blivit allt med av en tidsoptimist. Jag tar på mig saker jag egentligen inte hinner, men vägrar inse att jag aldrig kommer kunna göra dem förrän sekundvisaren obönhörligt visar att det sedan länge är försent.
I skrivande stund planeras min flytt till ett mer långsiktigt boende och för att komma undan från det gissel dubbla hyror skulle utgöra lade jag nyss ut mitt nuvarande boende på blocket. Naturligtvis gjorde jag även misstaget att lägga ut mitt telefonnummer där också. Telefonen ringer med andra ord i tid och otid. Har nu stängt av den i hopp om att få sova en stund. På plussidan ser det ut som att jag blir av med nästa månadshyra. På minussidan ligger dock att jag kommer behöva bo i en lägenhet där inget finns. Ingen säng, inga grejer i köket, ja ni fattar. Jag har målat in mig i hörnet och lagt alla ägg i färgburken.
En annan sak man tydligen måste ha är hemförsäkring, ytterligare en djungel den som önskar leva självständigt (och tryggt?) måste ta sig igenom. Innan helgen måste jag ha tecknat ett avtal, som förhoppningsvis ska vara förmånligt för mig. Stressen tar död på mig.
Att adressändra visade sig också det vara ett gissel utan dess like. För den inbitne tekonfoben verka det omöjligt att förstå sig på vad som ska och inte ska fyllas i deras dokument. Och så den eviga frågan om det kostar något. Snålvattnet rinner ner för pannan och tarmen drar ihop sig.
På allt detta måste jag, utan böcker , ta reda på hur nerver och muskler fungerar ihop. Och så knäets anatomi förstås. Böcker är beställda, men frågan är om de kommer snart eller om jag rent av köpt fel bok. I jakten på att spara pengar är alla medel tillåtna och då är det dömt att bli fel ibland, oftast i början och när man minst av allt behöver det.
Så imorgon gäller försäkringstecknande, lägenhetsvisande, anatomipluggande och så naturligtvis lite sedvanligt nollningspartande. En heldag har planerats. Överambitiös? Det vet vi om 24 timmar.
I skrivande stund planeras min flytt till ett mer långsiktigt boende och för att komma undan från det gissel dubbla hyror skulle utgöra lade jag nyss ut mitt nuvarande boende på blocket. Naturligtvis gjorde jag även misstaget att lägga ut mitt telefonnummer där också. Telefonen ringer med andra ord i tid och otid. Har nu stängt av den i hopp om att få sova en stund. På plussidan ser det ut som att jag blir av med nästa månadshyra. På minussidan ligger dock att jag kommer behöva bo i en lägenhet där inget finns. Ingen säng, inga grejer i köket, ja ni fattar. Jag har målat in mig i hörnet och lagt alla ägg i färgburken.
En annan sak man tydligen måste ha är hemförsäkring, ytterligare en djungel den som önskar leva självständigt (och tryggt?) måste ta sig igenom. Innan helgen måste jag ha tecknat ett avtal, som förhoppningsvis ska vara förmånligt för mig. Stressen tar död på mig.
Att adressändra visade sig också det vara ett gissel utan dess like. För den inbitne tekonfoben verka det omöjligt att förstå sig på vad som ska och inte ska fyllas i deras dokument. Och så den eviga frågan om det kostar något. Snålvattnet rinner ner för pannan och tarmen drar ihop sig.
På allt detta måste jag, utan böcker , ta reda på hur nerver och muskler fungerar ihop. Och så knäets anatomi förstås. Böcker är beställda, men frågan är om de kommer snart eller om jag rent av köpt fel bok. I jakten på att spara pengar är alla medel tillåtna och då är det dömt att bli fel ibland, oftast i början och när man minst av allt behöver det.
Så imorgon gäller försäkringstecknande, lägenhetsvisande, anatomipluggande och så naturligtvis lite sedvanligt nollningspartande. En heldag har planerats. Överambitiös? Det vet vi om 24 timmar.
söndag 25 januari 2009
Galen elektro och generalfalafel
Nollningsaktiviteterna fortsätter!
Igår var det Poängjakt som gällde! Listor med enkle eller konstiga uppdrag delades ut och grupper begav sig till olika platser för att bland annat bjuda pensionärer på kaffe, dansa kosackdansen i domkyrkan, pimpa lyktstolpar, återuppbygga murar och shanghaia helikopterplattor på sjukhustak.
Vid dagens slut var min egen grupps finaste prestation mitt hångel med en av Generalernas knäveck samt ett papper där en anställd på akademibokhandeln intygade att de har den dyraste kurslitteraturen i Lund, vilket är ack så sant.
Kvällen fortsatte sedan med middag hos gruppens faddrar, där jag uppnår en fylla genom att enbart titta på ciderburken (jag tål INGEN alkohol) och sedan lyckas berätta på tok för mycket om mitt liv. Så nu vet hela min grupp om mitt flatknullande, mina perverterade tendenser, min oförmåga att hålla masken och min sexualliberala syn på världen. Gött.
Men det slutar inte här! Strax efter 22 (man går ut tidigt i den här stan då allt stänger 02) tog vi oss ned mot Smålands Nation för att där förlusta oss i elektro och discobedience på Club MAD. Jag kan nu säga till alla som undrar att Smålands arragerar de bästa klubbarna, utan tveckan! Även om det var lite väl nischat så var det sjukligt roligt och det verkade alla närvarande också tycka.
Festandet följdes upp av en sen falafel tillsammans med en den manliga hälften av Nollningsgeneralerna, som var full som ett ägg. Hade jag själv druckit sådana mängder hade min kväll slutat väsentligt tidigare än vad den nu gjorde.
Smålands Nation verkar hur som helst vara the place to be. Jag får hoppas att de accepterar mig som jag är, med eller utan päls.
Igår var det Poängjakt som gällde! Listor med enkle eller konstiga uppdrag delades ut och grupper begav sig till olika platser för att bland annat bjuda pensionärer på kaffe, dansa kosackdansen i domkyrkan, pimpa lyktstolpar, återuppbygga murar och shanghaia helikopterplattor på sjukhustak.
Vid dagens slut var min egen grupps finaste prestation mitt hångel med en av Generalernas knäveck samt ett papper där en anställd på akademibokhandeln intygade att de har den dyraste kurslitteraturen i Lund, vilket är ack så sant.
Kvällen fortsatte sedan med middag hos gruppens faddrar, där jag uppnår en fylla genom att enbart titta på ciderburken (jag tål INGEN alkohol) och sedan lyckas berätta på tok för mycket om mitt liv. Så nu vet hela min grupp om mitt flatknullande, mina perverterade tendenser, min oförmåga att hålla masken och min sexualliberala syn på världen. Gött.
Men det slutar inte här! Strax efter 22 (man går ut tidigt i den här stan då allt stänger 02) tog vi oss ned mot Smålands Nation för att där förlusta oss i elektro och discobedience på Club MAD. Jag kan nu säga till alla som undrar att Smålands arragerar de bästa klubbarna, utan tveckan! Även om det var lite väl nischat så var det sjukligt roligt och det verkade alla närvarande också tycka.
Festandet följdes upp av en sen falafel tillsammans med en den manliga hälften av Nollningsgeneralerna, som var full som ett ägg. Hade jag själv druckit sådana mängder hade min kväll slutat väsentligt tidigare än vad den nu gjorde.
Smålands Nation verkar hur som helst vara the place to be. Jag får hoppas att de accepterar mig som jag är, med eller utan päls.
lördag 24 januari 2009
Separationsångest och regidrömmar
Jag kan inte riktigt säga vad jag tycker om den här stan eller hela den här flytta-studera-ansvar-självständighet-grejen. Mitt liv i Övre Norrland var fritt och svävande samtidigt som föräldrahemmet, vännerna och tryggheten fanns så nära. Det är jobbigt att bli "vuxen" helt enkelt.
Hade det varit lättare i Umeå, Stockholm, Uppsala? Varför i så fall? Enklare att ta sig hem? Redan etablerade kompisar på orten?
Det är lustigt.
Och så den största frågan av dem alla:
Vill jag verkligen det här?
Ska jag kanske inte satsa på litteraturen, skrivandet, kulturengagemanget och regidrömmarna istället?
Mitt alternativ till läkarutbildningen är att 2010 söka in till Dramatiska Institutets regiutbildning. Diplomat hade också varit spännande, men mina språkkunskaper är aningen bristfälliga och jag har dessvärre inte läst statsvetenskap.
Fast det är ju ingenting som inte går att fixa.
Hade det varit lättare i Umeå, Stockholm, Uppsala? Varför i så fall? Enklare att ta sig hem? Redan etablerade kompisar på orten?
Det är lustigt.
Och så den största frågan av dem alla:
Vill jag verkligen det här?
Ska jag kanske inte satsa på litteraturen, skrivandet, kulturengagemanget och regidrömmarna istället?
Mitt alternativ till läkarutbildningen är att 2010 söka in till Dramatiska Institutets regiutbildning. Diplomat hade också varit spännande, men mina språkkunskaper är aningen bristfälliga och jag har dessvärre inte läst statsvetenskap.
Fast det är ju ingenting som inte går att fixa.
Nationsboende
Det är tydligen inte alls omöjligt att få boende på nationer. Alla andra tror också att det är sjukligt lång kötid så ingen bryr sig om att pröva, vilket gör att kön praktiskt taget försvinner eller i alla fall kortas avsevärt. Tänk på det alla som börjar plugga!
Förnedringen fortsätter
Då nollningen är i full gång kantas denna och även nästa vecka av utgång på utgång. Olika nationer ska besökas och alla ska ha hiskeligt roligt!
Igår var det således Hallands Nations tur att få besök av utklädda läkarstudenter.
Men kvällen började inte där, ty tidigare hade vi varit på Wermlands Nation (som tydligen geografiskt sett omfattar hela Norrland) där fenomenet Sångboksinsjungningen gick av stapeln. Alla får varsitt exemplar av medicinkårens sångbok Första Hjälpen (dessa namn!) och sedan skall alla dricka sig glada i hågen till de ljuva tonerna av varandras, i otakt, sjungande röster. Det är rätt så underhållande, om man är på humör för denna typ av aktivitet.
Hallands Nation i alla fall. Efter mångt och mycket tar sig samtliga 130 maskerade individer dit och så var kvällen igång. Om lågstadie- och gymnasiediscokänslan präglade förra utgången är det ingenting mot vad denna kväll bjöd på.
Det händer något speciellt med många människor, gärna utklädda, som tillsammans dricker sig berusade och sedan går iväg för att dansa. Jag har en teori om att det egentligen inte är någon som tycker musiken är direkt bra, med undantag för någon låt hör och där, men att man inte vågar gör annat än att fortsätta, dels för att detta är vad som bjuds och dels för att "alla andra har så roligt". Alternativt är de bara så packade att de bara inte fattar vad de håller på med.
Kvällens antiklimax måste i alla fall ha varit när jag bestämmer mig för att ragga på en teknolog(?)transa. En kille, ca 190 cm, lätt V-formad, kort brunt hår stylat till en androgyn/flatig frisyr, läppstift, maskara, kort svart klänning med mycket bara axlar och kvällens snyggaste ben!
Taktkänsla och smidighet är inga egenskaper jag smickrar mig själv med att tro mig besitta så jag stegar kort och gott fram och frågar vad mina chanser att kunna få hem honom ikväll är. Ett läppstiftsmålat småleende spricker fram och samtalet fortsätter som följer:
- Det får vi se, är du tät?
- Jag har en päls.
- Vad läser du till?
- Läkare
- Du är nolla va?
- Jaa.
- Äh, men då går det inte tyvärr. Jag tar inte hem nollor till mig.
Så jag föll på min ungdom och oerfarenhet. Aj. Aj.
Efter ytterligare en stunds samtal gick det även fram att han inte riiiktigt var intresserad av killar heller, men vi kom överens om att mina chanser att följa med honom hem ändå var 1 på 7. Helt okej odds i min värld.
Roligt värre blir det när vi sedan hamnar på samma efterfest, varifrån han försvann illa kvickt! HAHAHA! Den här historien har genererat många skratt och bonuspoäng till min grupp och då har det inte ens gått 12 timmar sedan den utspelade sig!
För att göra det hela ännu lite mer konstigt så lyckades jag aldrig få killens namn heller. Han går endast under benämningen "Rasmus kompis". Undra hur länge jag kommer komma ihåg det?
Igår var det således Hallands Nations tur att få besök av utklädda läkarstudenter.
Men kvällen började inte där, ty tidigare hade vi varit på Wermlands Nation (som tydligen geografiskt sett omfattar hela Norrland) där fenomenet Sångboksinsjungningen gick av stapeln. Alla får varsitt exemplar av medicinkårens sångbok Första Hjälpen (dessa namn!) och sedan skall alla dricka sig glada i hågen till de ljuva tonerna av varandras, i otakt, sjungande röster. Det är rätt så underhållande, om man är på humör för denna typ av aktivitet.
Hallands Nation i alla fall. Efter mångt och mycket tar sig samtliga 130 maskerade individer dit och så var kvällen igång. Om lågstadie- och gymnasiediscokänslan präglade förra utgången är det ingenting mot vad denna kväll bjöd på.
Det händer något speciellt med många människor, gärna utklädda, som tillsammans dricker sig berusade och sedan går iväg för att dansa. Jag har en teori om att det egentligen inte är någon som tycker musiken är direkt bra, med undantag för någon låt hör och där, men att man inte vågar gör annat än att fortsätta, dels för att detta är vad som bjuds och dels för att "alla andra har så roligt". Alternativt är de bara så packade att de bara inte fattar vad de håller på med.
Kvällens antiklimax måste i alla fall ha varit när jag bestämmer mig för att ragga på en teknolog(?)transa. En kille, ca 190 cm, lätt V-formad, kort brunt hår stylat till en androgyn/flatig frisyr, läppstift, maskara, kort svart klänning med mycket bara axlar och kvällens snyggaste ben!
Taktkänsla och smidighet är inga egenskaper jag smickrar mig själv med att tro mig besitta så jag stegar kort och gott fram och frågar vad mina chanser att kunna få hem honom ikväll är. Ett läppstiftsmålat småleende spricker fram och samtalet fortsätter som följer:
- Det får vi se, är du tät?
- Jag har en päls.
- Vad läser du till?
- Läkare
- Du är nolla va?
- Jaa.
- Äh, men då går det inte tyvärr. Jag tar inte hem nollor till mig.
Så jag föll på min ungdom och oerfarenhet. Aj. Aj.
Efter ytterligare en stunds samtal gick det även fram att han inte riiiktigt var intresserad av killar heller, men vi kom överens om att mina chanser att följa med honom hem ändå var 1 på 7. Helt okej odds i min värld.
Roligt värre blir det när vi sedan hamnar på samma efterfest, varifrån han försvann illa kvickt! HAHAHA! Den här historien har genererat många skratt och bonuspoäng till min grupp och då har det inte ens gått 12 timmar sedan den utspelade sig!
För att göra det hela ännu lite mer konstigt så lyckades jag aldrig få killens namn heller. Han går endast under benämningen "Rasmus kompis". Undra hur länge jag kommer komma ihåg det?
fredag 23 januari 2009
Zoloft och Metro
DN:s På Stan-bilaga är underbar!
Vi som inte bor i Hufvudstaden kan alltid roas av Åsiktsmaskinen, som denna vecka följer upp Metros kontring till nuvarande arbetsmarknadsminister (säg det fort tre gånger) Sven-Otto Littorins uttalande om att 2009 blir ett "skitår".
Metro, som för övrigt är en väldigt mycket mer kvalitativ tidning än exempelvis Aftonbladet och Expressen, borde förresten brännas. And you may quote me on that!
Vi som inte bor i Hufvudstaden kan alltid roas av Åsiktsmaskinen, som denna vecka följer upp Metros kontring till nuvarande arbetsmarknadsminister (säg det fort tre gånger) Sven-Otto Littorins uttalande om att 2009 blir ett "skitår".
Metro, som för övrigt är en väldigt mycket mer kvalitativ tidning än exempelvis Aftonbladet och Expressen, borde förresten brännas. And you may quote me on that!
torsdag 22 januari 2009
Stundande flytt
Flyttar förresten ut från spanjoren jag bor hos i skiftet januari-februari. Och som en skänk från ovan ska en kille i klassen som inte har bostad ta över rummet jag nu bor i, vilket betyder att jag slipper dras med dubbla hyror (= döden om du lever på CSN)! Bostadsmarkanden i Lund för studenter är förresten skräp, så alla som planerar att plugga här uppmanas nu att ställa sig i alla tänkbara köer.
AF bostäder - Akademiska föreningen, den "vanliga" uthyraren av studentbostäder
BoPoolen - Många studentkårer hyr ut här. Även andrahandsuthyrning.
Nationer - Det går också att bo på nationer, då dessa tenderar att äga någon form av beboelig byggnad. Dessvärre måste man i regel köa i nått år så ställ dig i kö!
Blocket - Här hittade jag mitt nuvarande boende.
Kontakter - Kolla med alla du känner och inte känner. Tanten vid busshållplatsen kanske har en lägenhet i centrala Lund.
Det där med att bo ihop med en spanjor är förresten inte i närheten av så exotiskt och sexigt som det låter. Om det ens vid närmaste eftertanke låter något av det?
AF bostäder - Akademiska föreningen, den "vanliga" uthyraren av studentbostäder
BoPoolen - Många studentkårer hyr ut här. Även andrahandsuthyrning.
Nationer - Det går också att bo på nationer, då dessa tenderar att äga någon form av beboelig byggnad. Dessvärre måste man i regel köa i nått år så ställ dig i kö!
Blocket - Här hittade jag mitt nuvarande boende.
Kontakter - Kolla med alla du känner och inte känner. Tanten vid busshållplatsen kanske har en lägenhet i centrala Lund.
Det där med att bo ihop med en spanjor är förresten inte i närheten av så exotiskt och sexigt som det låter. Om det ens vid närmaste eftertanke låter något av det?
Udda typer av förnedring
Nollningen är i full gång med fester och tillställningar till höger och vänster. Då den första kursen är anpassad för att även dem som är nya ska kunna komma in i lunken finns det mycket utrymme för...diverse aktiviteter...
Schemat är späckat fram till nästa söndag och på föreläsningarna säger lärarna att "Wikipedia är er vän".
Således skulle samtliga som villa ur termin 1 (i fortsättningen benämnt som enbart T1) tillsammans med faddrar tillhörande T2 (termin 2 din bonnläpp) under gårdagskvällen stuffa runt på Västra Götalands nation, aka VGs.
Jag måste nu gå in på en liten sidohistoria:
På Juldagen skulle jag och några vänner gå ut, i hopp om att ha osedvanligt kul. Efter mångt och mycket hamnade vi slutligen på ett ställe ingen av oss besökt på ett drygt år. Vi slussades in i omgångar, två och två. När jag kliver in i lokalen spelas Cotton Eye Joe av Rednex och jag börjar genast ana ugglor i mossen. Kalla kårar går längs min rygg. Ändå betalar jag det hutlösa inträdet på 150 kr, då vänner och bekanta redan väntade längre in någonstans i den, för kvällen utsedda ändamålet, på tok för väl upplysta lokalen.
Det visade sig snabbt att mannen i kassa inte bara tagit mina pengar, han tog också min värdighet! Den förnedring jag tvingades utstå den kvällen var inte av denna värld! Om man så tog det värsta från en finlandsfärja, blandade det med en dålig After Ski och sedan kryddade med ett mediokert lågstadiedisco kom man inte ens i närheten av den uselhet som kvällen skrek av! Om så samtliga i lokalen hade ställt sig och urinerat och runkat över mig hade jag haft mer värdighet kvar!
För att nu återgå till historien om gårdagens utekväll.
Det är tydligen kutym att på VGs, förutom att servera billig alkohol (det visade sig att detta var en förutsättning för att folk skulle kunna ha roligt), spela typisk gymansiediscomusik och andra radiohits. Jag bävade hela kvällen för att ett E-Type-medley eller en Markooliokavalkad skulle strömma ur högtalarna.
Eftersom vi slapp dessa vart kvällen godtagbar. Med sällskapet nådde den till och med upp till nivån "rolig".
Ibland är det ganska skönt att få vara smaklös, sluskig och allmänt student.
Schemat är späckat fram till nästa söndag och på föreläsningarna säger lärarna att "Wikipedia är er vän".
Således skulle samtliga som villa ur termin 1 (i fortsättningen benämnt som enbart T1) tillsammans med faddrar tillhörande T2 (termin 2 din bonnläpp) under gårdagskvällen stuffa runt på Västra Götalands nation, aka VGs.
Jag måste nu gå in på en liten sidohistoria:
På Juldagen skulle jag och några vänner gå ut, i hopp om att ha osedvanligt kul. Efter mångt och mycket hamnade vi slutligen på ett ställe ingen av oss besökt på ett drygt år. Vi slussades in i omgångar, två och två. När jag kliver in i lokalen spelas Cotton Eye Joe av Rednex och jag börjar genast ana ugglor i mossen. Kalla kårar går längs min rygg. Ändå betalar jag det hutlösa inträdet på 150 kr, då vänner och bekanta redan väntade längre in någonstans i den, för kvällen utsedda ändamålet, på tok för väl upplysta lokalen.
Det visade sig snabbt att mannen i kassa inte bara tagit mina pengar, han tog också min värdighet! Den förnedring jag tvingades utstå den kvällen var inte av denna värld! Om man så tog det värsta från en finlandsfärja, blandade det med en dålig After Ski och sedan kryddade med ett mediokert lågstadiedisco kom man inte ens i närheten av den uselhet som kvällen skrek av! Om så samtliga i lokalen hade ställt sig och urinerat och runkat över mig hade jag haft mer värdighet kvar!
För att nu återgå till historien om gårdagens utekväll.
Det är tydligen kutym att på VGs, förutom att servera billig alkohol (det visade sig att detta var en förutsättning för att folk skulle kunna ha roligt), spela typisk gymansiediscomusik och andra radiohits. Jag bävade hela kvällen för att ett E-Type-medley eller en Markooliokavalkad skulle strömma ur högtalarna.
Eftersom vi slapp dessa vart kvällen godtagbar. Med sällskapet nådde den till och med upp till nivån "rolig".
Ibland är det ganska skönt att få vara smaklös, sluskig och allmänt student.
onsdag 21 januari 2009
Just for the record
Det är fullt möjligt att handla produkter ur Systembolagets alkoholfri sortiment utan att vis legitimation eller "ha åldern inne".
tisdag 20 januari 2009
Porr på biblo
På Vertigomannens blogg tipsades de arma läsarna i slutet av förra året om en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap av Sanna Barsk från vårterminen 2007: "Erotisk och pornografisk skönlitteratur på svenska folkbibliotek." hette den.
http://www.abm.uu.se/publikationer/2/2007/336.pdf
Som slutsats kan vi dra att på tok för få bibliotek köper in ordentligt med snuskig litteratur, bara några enstaka böcker räcker inte långt! Här i Lund är utbudet som helhet något bättre än i Luleå, men i Luleå fanns det ordentligt med verk av Markis de Sade.
Att merparten av böckerna publicerats av Vertigo borde också vara ganska anmärkningsvärt. Varför kan inte fler förlag skaffa lite stake och publicera lite kvalitativt snusk någon gång?! Tacka vet jag de små och nischade förlagen som vågar ta ut svängarna trots att det kanske innebär konkurs!
Hur som helst, ladda ner och läs!
Gå sedan till ditt lokala bibliotek och fråga efter deras erotiska utbud (var här noga med att klargöra skillnaden på erotisk litteratur och s k "vänterhandslitteratur", annars hänvisar de dig till närmaste bensinmack). Därefter är det bara att låna, låna, låna. Tills sidorna är så sönderläsa att de pulveriseras i dina fingrar!
http://www.abm.uu.se/publi
Som slutsats kan vi dra att på tok för få bibliotek köper in ordentligt med snuskig litteratur, bara några enstaka böcker räcker inte långt! Här i Lund är utbudet som helhet något bättre än i Luleå, men i Luleå fanns det ordentligt med verk av Markis de Sade.
Att merparten av böckerna publicerats av Vertigo borde också vara ganska anmärkningsvärt. Varför kan inte fler förlag skaffa lite stake och publicera lite kvalitativt snusk någon gång?! Tacka vet jag de små och nischade förlagen som vågar ta ut svängarna trots att det kanske innebär konkurs!
Hur som helst, ladda ner och läs!
Gå sedan till ditt lokala bibliotek och fråga efter deras erotiska utbud (var här noga med att klargöra skillnaden på erotisk litteratur och s k "vänterhandslitteratur", annars hänvisar de dig till närmaste bensinmack). Därefter är det bara att låna, låna, låna. Tills sidorna är så sönderläsa att de pulveriseras i dina fingrar!
måndag 19 januari 2009
Nollning - Gemenskap ur ingenting
Till alla som grämer sig över att flytta till en ort där man inte känner någon vill jag säga följande: oroa er inte!
Universitet och högskolor, tillsammans med tidigare studenter, är idag duktiga på att ta initiativ till aktiviteter för att stärka gemenskapen i gruppen. För den som kommer till läkarutbildningen i Lund kan jag nu, med största säkerhet och med varmaste omnämnanden, meddela att allt kommer gå finfint.
Du behöver inte ens vara framåt som person, dina faddrar (de som tar hand om dig under nollningen och går oftast termin två) har själva nyligen varit i samma situation som du själv och kommer göra sitt bästa för att ge dig en bra upplevelse av din första tid. Är man dessutom en person som vågar ta initiativ och bjuda på sig själv har man alla förutsättningar att lyckas.
Den nollning jag själv just nu är i början av har temat resor. Hela klassen på ca 100 personer har delats in i sex olika "resmål" (läs: grupper med olika teman). Jag själv hamnade i Indien och kommer således att klä mig därefter den närmsta tiden. Har även en plan på att yoga 5-10 minuter innan varje föreläsning, men hur det blir med detta återstår att se. Andra grupper är Thailand, Skidsemester, Husvagnscamping, Safari och Las Vegas. Det hela är med andra ord bäddad för galenskaper och tokigheter! De närmaste två veckorna är packade med aktiviteter, fester, filmkvällar och annat skojigt. Jag kan knappt bärga mig inför morgondagens yogapass!
Universitet och högskolor, tillsammans med tidigare studenter, är idag duktiga på att ta initiativ till aktiviteter för att stärka gemenskapen i gruppen. För den som kommer till läkarutbildningen i Lund kan jag nu, med största säkerhet och med varmaste omnämnanden, meddela att allt kommer gå finfint.
Du behöver inte ens vara framåt som person, dina faddrar (de som tar hand om dig under nollningen och går oftast termin två) har själva nyligen varit i samma situation som du själv och kommer göra sitt bästa för att ge dig en bra upplevelse av din första tid. Är man dessutom en person som vågar ta initiativ och bjuda på sig själv har man alla förutsättningar att lyckas.
Den nollning jag själv just nu är i början av har temat resor. Hela klassen på ca 100 personer har delats in i sex olika "resmål" (läs: grupper med olika teman). Jag själv hamnade i Indien och kommer således att klä mig därefter den närmsta tiden. Har även en plan på att yoga 5-10 minuter innan varje föreläsning, men hur det blir med detta återstår att se. Andra grupper är Thailand, Skidsemester, Husvagnscamping, Safari och Las Vegas. Det hela är med andra ord bäddad för galenskaper och tokigheter! De närmaste två veckorna är packade med aktiviteter, fester, filmkvällar och annat skojigt. Jag kan knappt bärga mig inför morgondagens yogapass!
Krisande böcker
Dagens nyheter skriver idag om att Svea Rikes bokförlag är i ekonomiskt trångmål. Om jag fick drömma skulle detta innebära att fler får upp ögonen för de mindre förlagens publiceringar, då utbudet från de större blir allt mindre och mer fokuserar på "säkra kort" (aka. färre överraskande och spännande titlar, nya författare osv.).
Men mest troligt innebär det de mindre förlagens undergång. I så fall är det sorgligt.
Jag tror att fler förlag måste hitta alternativa vägar att sälja sin litteratur. Åter igen tar jag Vertigo som exempel.
Där säljs merparten av titlarna direkt via förlagets hemsida, och där till priser som knappt internetbokhandlarna kan matcha. Att även öppna upp för möjligheten att prenumerera på förlagets publiceringar till kraftigt rabatterade priser är inte heller en dum idé, men dessvärre kanske inte något för ett förlag med många fast anställda.
Allt det där är väldigt svårt. Hur ska till exempel ett litet okänt förlag kunna hävda sin existens och sina publikationer utan att de uppmärksammas på något sätt, något som är väldigt svårt om ekonomin för reklam i det offentliga rummet eller på Internet är möjligt. Då gäller det att förlita sig till recensenter.
Men jag håller i alla fall krampaktigt fast i min dröm.
Men mest troligt innebär det de mindre förlagens undergång. I så fall är det sorgligt.
Jag tror att fler förlag måste hitta alternativa vägar att sälja sin litteratur. Åter igen tar jag Vertigo som exempel.
Där säljs merparten av titlarna direkt via förlagets hemsida, och där till priser som knappt internetbokhandlarna kan matcha. Att även öppna upp för möjligheten att prenumerera på förlagets publiceringar till kraftigt rabatterade priser är inte heller en dum idé, men dessvärre kanske inte något för ett förlag med många fast anställda.
Allt det där är väldigt svårt. Hur ska till exempel ett litet okänt förlag kunna hävda sin existens och sina publikationer utan att de uppmärksammas på något sätt, något som är väldigt svårt om ekonomin för reklam i det offentliga rummet eller på Internet är möjligt. Då gäller det att förlita sig till recensenter.
Men jag håller i alla fall krampaktigt fast i min dröm.
Modebloggare?
Inskrivningen börjar om en timme, men detta hindrade inte mig från att besöka en second hand-butik som, dagen till ära (?), hade totalutförsäljning.
Så nu sitter jag här 560 kr fattigare, men med 4 scarfs, en liten ryggsäck, en kavaj (med riktiga knappar dvs. i metall), nån lång tröja som hade otroligt med förändringspotential, ett par shorts i kavajbyx-stil och slutligen....trumvirrvel tack...två pälsar! Den ena är vargpälsen jag kikade på i torsdags och den andra var bara så billig och satt så bra att jag var illa tvungen.
Nu är fråga, borde jag göra om den här bloggen, som egentligen skulle handla om allt annat än kläder, till en modeblogg?
Nä, jag tror inte det. Det är klädshopande bögiga jaget la jag ju ner för ett år sedan, efter att tidigare ha shoppat mig till ruinens brant. Jag kan trösta mig med att det var second hand och att alla pengar går till bistånd i tredje världen. Fast då kan man diskutera huruvida jag egentligen borde ha betalat mer, då det faktiskt går till en god sak. Hmm...tåls att tänkas på.
Jag vill hur som helst slå ett slag för second hand (och blondinbella suckar, himlar med ögonen och tänker "guuud så efter bögjäveln är..."). Merparten av fjolårets klädinköp, som visserligen var tämligen begränsade, skedde i sådana butiker.
Pälsinköpet gör dock det vid umgänge med militanta veganer kan uppstå en del friktion. Jag får helt enkelt ta och plädera för min sak om meningsutbyten av det mer aggressiva slaget uppstår. Bra argument någon?
Så nu sitter jag här 560 kr fattigare, men med 4 scarfs, en liten ryggsäck, en kavaj (med riktiga knappar dvs. i metall), nån lång tröja som hade otroligt med förändringspotential, ett par shorts i kavajbyx-stil och slutligen....trumvirrvel tack...två pälsar! Den ena är vargpälsen jag kikade på i torsdags och den andra var bara så billig och satt så bra att jag var illa tvungen.
Nu är fråga, borde jag göra om den här bloggen, som egentligen skulle handla om allt annat än kläder, till en modeblogg?
Nä, jag tror inte det. Det är klädshopande bögiga jaget la jag ju ner för ett år sedan, efter att tidigare ha shoppat mig till ruinens brant. Jag kan trösta mig med att det var second hand och att alla pengar går till bistånd i tredje världen. Fast då kan man diskutera huruvida jag egentligen borde ha betalat mer, då det faktiskt går till en god sak. Hmm...tåls att tänkas på.
Jag vill hur som helst slå ett slag för second hand (och blondinbella suckar, himlar med ögonen och tänker "guuud så efter bögjäveln är..."). Merparten av fjolårets klädinköp, som visserligen var tämligen begränsade, skedde i sådana butiker.
Pälsinköpet gör dock det vid umgänge med militanta veganer kan uppstå en del friktion. Jag får helt enkelt ta och plädera för min sak om meningsutbyten av det mer aggressiva slaget uppstår. Bra argument någon?
Medieradikal
Jag är vad jag brukar kalla för medieradikal. Med det menar jag att om jag skulle ges den beslutande makten över utformningen av medielandskapet i Sverige skulle följande ske:
- TV-licensen skulle bakas in i skatten och skattesatsen skulle höjas något.
Resultat: fler betalar (eftersom servicen erbjuds alla via nät, offentliga utrymmen osv.) och mer pengar kan således delas mellan SVT, SR och UR
- De ökade medlen skulle rekommenderas att användas till ökad nyhetsbevakning (aka granskning av makten) och större satsningar på smala program. Enligt min mening skall SVT och SR ha som målsättning att sända de mest kvalitativa nyhetsprogrammen samtidigt som de skall producera många smala program. Det kommersialiserade medieutrymmet kan istället lägga fokus på tittarsiffror och program för den breda allmänheten.
Resultat: Public Service får ökade möjligheter att sända kulturprogram, debatter, sändningar från riksdagen och EU-parlamentet, från bokmässan (nischade program) och även de stora publikmagneterna OS, Melodifestivalen och På Spåret, medan kommersiell media kan producera dokusåpor, amerikanska sitcoms och annan reality-TV.
Nu blir det riktigt radikalt gott folk!
- Dagens Nyheter köps loss från Bonnier-koncernen (tvi för den familjens kulturmonopol!) och blir ett eget bolag, eventuellt införlivas i Public Service. Detta för att få tidningen att återgå till seriösa och analyserande reportage om vad som händer i världen och inom landet.
- Aftonbladet och Expressen bränns i stora bål på gator och torg
- Lokalpress måste ha minst ett uppslag med in- och utrikesnyheter (Burn in hell PiteTidningen!).
- Så gott som samtliga medlemmar i Statens Kulturråd sparkas och nya tillsätts, denna gång med hänsyn till eventuella möjligheter till jäv vid beslutsfattande (förklarar det närmare en annan gång, men familjen Bonnier har även här ett finger med i spelet)
Så skulle jag böra i alla fall. Vi kan nog summera det hela med följande uttalande:
VE ER DEN DAG JAG BLIR KULTURMINISTER!
- TV-licensen skulle bakas in i skatten och skattesatsen skulle höjas något.
Resultat: fler betalar (eftersom servicen erbjuds alla via nät, offentliga utrymmen osv.) och mer pengar kan således delas mellan SVT, SR och UR
- De ökade medlen skulle rekommenderas att användas till ökad nyhetsbevakning (aka granskning av makten) och större satsningar på smala program. Enligt min mening skall SVT och SR ha som målsättning att sända de mest kvalitativa nyhetsprogrammen samtidigt som de skall producera många smala program. Det kommersialiserade medieutrymmet kan istället lägga fokus på tittarsiffror och program för den breda allmänheten.
Resultat: Public Service får ökade möjligheter att sända kulturprogram, debatter, sändningar från riksdagen och EU-parlamentet, från bokmässan (nischade program) och även de stora publikmagneterna OS, Melodifestivalen och På Spåret, medan kommersiell media kan producera dokusåpor, amerikanska sitcoms och annan reality-TV.
Nu blir det riktigt radikalt gott folk!
- Dagens Nyheter köps loss från Bonnier-koncernen (tvi för den familjens kulturmonopol!) och blir ett eget bolag, eventuellt införlivas i Public Service. Detta för att få tidningen att återgå till seriösa och analyserande reportage om vad som händer i världen och inom landet.
- Aftonbladet och Expressen bränns i stora bål på gator och torg
- Lokalpress måste ha minst ett uppslag med in- och utrikesnyheter (Burn in hell PiteTidningen!).
- Så gott som samtliga medlemmar i Statens Kulturråd sparkas och nya tillsätts, denna gång med hänsyn till eventuella möjligheter till jäv vid beslutsfattande (förklarar det närmare en annan gång, men familjen Bonnier har även här ett finger med i spelet)
Så skulle jag böra i alla fall. Vi kan nog summera det hela med följande uttalande:
VE ER DEN DAG JAG BLIR KULTURMINISTER!
söndag 18 januari 2009
I den rosa lådan
Jag hittade en text om boken Pink Box.
Den handlar om de japanska sexklubbarna, som inte tycks likna något annat i världen!
Här är allt, i sedvanlig japansk ordning (kanske svensk också), strikt reglerat av strikta överenskommelser och kontraktskriveri. Allt skall regleras!
Som kund får man fylla i långa listor på vad man vill ska hända under ens vistelse.
Exempel:
Basic Course: You are allowed to cum 2 times.
A Basic play style
1 girl watches penis and make conversation
2 No conversation
1. Want to have pants taken off
2 Take off pants by myself
Och nåde den som inte följer reglerna! Han blir säkert svartlistat på samtliga klubbar!
Reglementet gör visserligen att kvällen inte blir så spontan. Å andra sidan så går i stort sett allt att få i pervers och utsvävande fantasiväg, och vem behöver eller ens vill ha spontanitet då? Vem vill till exempel inte ligga i ett badkar med grönt slem tillsammans med en vacker kvinna?
Eller få en avsugning av sin favortipokémon?
Skulle jag inte vara fattig student skulle jag köpa den.
Boken alltså.
Kobra Bombay
SVT:s kulturmagasin Kobra (som för övrigt är ett av de mest kvalitativa program som sänds i svensk TV) kommer innan sin säsongstart i mars sända ett antal avsnitt á en timme, där fokus ligger på en stad i världen (till västvärlden säger det ett tydligt fuck off) med intressant och blomstrande kultur. Det närmaste programmet skulle handlat om Tel Aviv, men har ännu inte sänts, då sändningen sammanföll med Israels mest intensiva bombningarna av Gaza. Förhoppningsvis får vi se det inom en snar framtid.
Det program som har sänts och nu finns att se på nätet handlar om Bombay, enligt Kobraredaktionen en av den framtida världens kulturmetropoler.
Efter att ha sett avsnittet kan jag inte annat än instämma.
Det program som har sänts och nu finns att se på nätet handlar om Bombay, enligt Kobraredaktionen en av den framtida världens kulturmetropoler.
Efter att ha sett avsnittet kan jag inte annat än instämma.
BB
Såg just K Specials program om Birgitte Bardot, kvinnan som i jämförelse fick Marilyn Monroe att se ut som en karl.
Det var intressant att se hur hysterin kring henne såg ut och samtidigt konstatera att paparazzifotograferna inte var mindre hänsynslösa förr.
Hennes engagemang för djurens rätt har däremot gett mig second thoughts om huruvida jag ska köpa den där pälsen eller inte.
Dilemma, dilemma.
Programmet går i alla fall att se en månad till. Skynda skynda!
Det var intressant att se hur hysterin kring henne såg ut och samtidigt konstatera att paparazzifotograferna inte var mindre hänsynslösa förr.
Hennes engagemang för djurens rätt har däremot gett mig second thoughts om huruvida jag ska köpa den där pälsen eller inte.
Dilemma, dilemma.
Programmet går i alla fall att se en månad till. Skynda skynda!
lördag 17 januari 2009
Sysselsättningsproblem
För den som blir arbetslös, inte vill plugga eller bara behöver ombyte i den stagnerade tillvaron kan jag tipsa om det i särklass mest udda jobbet på arbetsmarkanden just nu:
Övakt på en tropisk ö i Australien!
Jobbet är även snuskigt välbetalt; 800 000 kr för sex månader. Hand upp den som har den månadslönen!?
Till den 22 februari har man på sig att skicka in en videoansökan. Om läkarstudierna visar sig vara skit så kan jag alltid söka dit istället.
Övakt på en tropisk ö i Australien!
Jobbet är även snuskigt välbetalt; 800 000 kr för sex månader. Hand upp den som har den månadslönen!?
Till den 22 februari har man på sig att skicka in en videoansökan. Om läkarstudierna visar sig vara skit så kan jag alltid söka dit istället.
Ordproblematik i praktiken
Jag har de senaste dagarna försökt komma fram till vad jag känner för avskedet från Luleå, till förmån för studier i Lund. Mitt liv har det senaste 1,5 åren varit ytterst kravlöst, fritt och okomplicerat. Jag har kunnat göra i stort sett vad jag velat, inte behövt arbeta mer än jag känt för och ändå haft råd och möjligheten att göra vad som föll mig in. Jag kunde utan att det gick ut över min fritid ge mig än åt olika projekt jag tidigare försakat eller inte kunnat genomföra, så som drivandet av Make Out, Övre Norrlands enda HBTQ-klubb dit folk vallfärdade från långt utanför socknen när vi skakade loss en gång i månaden. Den sista kvällen jag körde i egen regi var den 9:e januari och det var helt klart den bästa gången sedan mitt övertagande. Jag spelade känd, okänd och till och med ökänd musik, delade ut kondomer och godis. Några speciella gäster fick även en specialöverraskning, en bok ur Vertigo Förlags erotiska klassiker. Lyckan var fullkomlig helt enklet.
I alla fall, man kan säga att jag lämnade stan på topp. Allt var fantastiskt, roligt och enkelt. Jag hann aldrig bli sjukligt trött på stan, kanske mest för att jag aldrig rörde mig i stadskärnan utan bara gled runt och träffade folk, och jag kan nu inte bestämma mig för om jag är glad över att ha flyttat eller om jag saknar det som var.
Min kära far brukar säga:
"Gå bara till någonting, inte från någonting"
och jag vet än så länge inte vad jag gått till, inte heller om jag verkligen gått från någonting.
Lets face it, den tillvaro jag hade i Övre Norrlands blåshål var inte hållbar för evigt. Folk flyttar på sig, tiderna förändras, min ekonomi hade säkerligen fallerat så småningom. Jag har dessutom den senaste tiden hyst en fruktan för att vara den som inte lämnar bygden, samtidigt som jag inte heller vill vara den som blir lämnad kvar. Mitt (skeva) ideal skulle varit om tiden hade frusit fast. Att jag hade kunnat fortsätta leva min bekymmerslösa tillvaro, närheten till allt hade bestått. Men då jag tänker på det så hade det å andra sidan inte varit så vansinnigt roligt efter något år. Jag må ha många personligheter, men så gott som samtliga av dem är av rastlös natur.
Men jag kan ändå sluta mig till att jag saknar det det liv jag förde, utan att riktigt längta (där kom det!) tillbaka.
Kalla vårar, sena somrar, isande blåsiga vintrar och en högst begränsat utbud i utelivet till trots så känner jag någon form av kärlek till den där avlägsna avkroken.
I alla fall, man kan säga att jag lämnade stan på topp. Allt var fantastiskt, roligt och enkelt. Jag hann aldrig bli sjukligt trött på stan, kanske mest för att jag aldrig rörde mig i stadskärnan utan bara gled runt och träffade folk, och jag kan nu inte bestämma mig för om jag är glad över att ha flyttat eller om jag saknar det som var.
Min kära far brukar säga:
"Gå bara till någonting, inte från någonting"
och jag vet än så länge inte vad jag gått till, inte heller om jag verkligen gått från någonting.
Lets face it, den tillvaro jag hade i Övre Norrlands blåshål var inte hållbar för evigt. Folk flyttar på sig, tiderna förändras, min ekonomi hade säkerligen fallerat så småningom. Jag har dessutom den senaste tiden hyst en fruktan för att vara den som inte lämnar bygden, samtidigt som jag inte heller vill vara den som blir lämnad kvar. Mitt (skeva) ideal skulle varit om tiden hade frusit fast. Att jag hade kunnat fortsätta leva min bekymmerslösa tillvaro, närheten till allt hade bestått. Men då jag tänker på det så hade det å andra sidan inte varit så vansinnigt roligt efter något år. Jag må ha många personligheter, men så gott som samtliga av dem är av rastlös natur.
Men jag kan ändå sluta mig till att jag saknar det det liv jag förde, utan att riktigt längta (där kom det!) tillbaka.
Kalla vårar, sena somrar, isande blåsiga vintrar och en högst begränsat utbud i utelivet till trots så känner jag någon form av kärlek till den där avlägsna avkroken.
Saknad vs. Längtan
Fastnade särskilt vid ett stycke ur Bonjour Tristesse
- Du har en smula ensidig syn på kärlek. Det är inte en rad av varandra oberoende sinnesintryck...
Jag tänkte att alla mina förälskelser varit just det.[...] Ljuva ögonblick utan inbördes sammanhang, det var allt jag hade att minnas.
- Det är någonting annat, sade Anne. Det är oavlåtlig ömhet, vänlighet längtan... Sådant som du inte kan förstå.
[...] jag hörde fortfarande Annes ord: "Det är något annat, det är längtan." Hade jag någonsin längtat efter någon?
Började sedan fundera över om det är någon skillnad mellan orden saknad och längtan.
Saknad antyder att någonting funnits där men nu inte gör det. Man saknar en knapp i skjortan, en vän som rest bort.
Med prefixet av- antyder ordet någon form av förlust, avsaknad av ekonomi e.d.
Kort sagt, ordet andas frånvaro av någon eller något. Det är helt enkelt borta.
Ordet längtan har snarare något drömskt över sig. Man längtar efter kärlek, brinner av längtan till något/någon. Antydan om en önskan kanske?
Längtan kan å andra sidan kombineras med känslan av saknad. Jag saknar något därför längtar jag. Men måste längtan nödvändigtvis vara förknippat med saknad? Är det inte möjligt att längta efter något man inte känt, har haft eller bevittnat?
Och fungerar detta även omvänt; att saknad kan existera utan längtan?
För att avrunda sluter jag mig till att saknad används då det handlar om saknad av något konkret; en stol, en fysisk person, mjöl till bakningen (vem har förresten hört om någon som längtar efter mjöl till sin lussedeg?).
Längtan fungerar istället bättre till att beskriva en känsla av hopp om att någon alt. någonting skall infinna sig eller inträffa.
Jag får nog ta och skriva till Horace och fråga.
- Du har en smula ensidig syn på kärlek. Det är inte en rad av varandra oberoende sinnesintryck...
Jag tänkte att alla mina förälskelser varit just det.[...] Ljuva ögonblick utan inbördes sammanhang, det var allt jag hade att minnas.
- Det är någonting annat, sade Anne. Det är oavlåtlig ömhet, vänlighet längtan... Sådant som du inte kan förstå.
[...] jag hörde fortfarande Annes ord: "Det är något annat, det är längtan." Hade jag någonsin längtat efter någon?
Började sedan fundera över om det är någon skillnad mellan orden saknad och längtan.
Saknad antyder att någonting funnits där men nu inte gör det. Man saknar en knapp i skjortan, en vän som rest bort.
Med prefixet av- antyder ordet någon form av förlust, avsaknad av ekonomi e.d.
Kort sagt, ordet andas frånvaro av någon eller något. Det är helt enkelt borta.
Ordet längtan har snarare något drömskt över sig. Man längtar efter kärlek, brinner av längtan till något/någon. Antydan om en önskan kanske?
Längtan kan å andra sidan kombineras med känslan av saknad. Jag saknar något därför längtar jag. Men måste längtan nödvändigtvis vara förknippat med saknad? Är det inte möjligt att längta efter något man inte känt, har haft eller bevittnat?
Och fungerar detta även omvänt; att saknad kan existera utan längtan?
För att avrunda sluter jag mig till att saknad används då det handlar om saknad av något konkret; en stol, en fysisk person, mjöl till bakningen (vem har förresten hört om någon som längtar efter mjöl till sin lussedeg?).
Längtan fungerar istället bättre till att beskriva en känsla av hopp om att någon alt. någonting skall infinna sig eller inträffa.
Jag får nog ta och skriva till Horace och fråga.
fredag 16 januari 2009
Trista indiepopare
Besökta förresten Blekingska Nationen idag. Den låg då riktigt jävla off i jämförelse med Smålnads. Höll knappt på att hitta den. Tack och lov för den halvt upplysta neonskylten, texten INGSKA ledde mig på rätt väg.
I en byggnad där samtliga persienner var nerdragna klev jag in, följde min kvinnliga intuition och gick efter ljudet av röster. In på deras expedition stegar jag, tänker "varför överge ett vinnande koncept" och säger:
- Hej, jag har varit här i 52 timmar, jag känner ingen, hittar ingenstans och nu vill jag veta varför jag ska gå med i eran nation.
En av de tråkigt klädda killarna (de var bara två, både lika tråkigt klädda i hoodtröjor á la HM eller nått) kontrar med
- Vad vill du veta?
- Vad som helst! Vad gör er så speciella jämfört med de andra nationerna?
Här skulle jag egentligen ha velat höra att de var kristna fundamentalister som hängav sig åt sjuka och blodiga sexorgier i deras unkna källaren då detta hade gjort historien mycket mer intressant, men så var inte fallet (typiskt).
Istället berättade han om deras engagemang med musiken, att de hade en uttalad indieprägel, som de nu dessvärre hade fått börja tumma på till följd av det bristande utbudet på människor med stuprörsjeans och färgat hår som verkligen tyckte om indie. Efter att ha ondgjort sig över att indie blivit mainstream och därigenom lockat en massa popsnören och rocknördar till deras nation förklarede han att de nu arrangerade en del klubbar där P3-musiken och mainstreamindien regerade. De hade dock en elektroklubb som fångade mitt intresse. De brukade även boka en mellanstor artist en gång i månaden, Alice in Videoland det närmaste.
Summa sumarum, totalintrycket var att Blekingska verkade intressant musikmässigt, men att de inte har närmvärt lika roligt som Smålnads Nation. Jag riskerar nog den där lynchningen trots allt.
I en byggnad där samtliga persienner var nerdragna klev jag in, följde min kvinnliga intuition och gick efter ljudet av röster. In på deras expedition stegar jag, tänker "varför överge ett vinnande koncept" och säger:
- Hej, jag har varit här i 52 timmar, jag känner ingen, hittar ingenstans och nu vill jag veta varför jag ska gå med i eran nation.
En av de tråkigt klädda killarna (de var bara två, både lika tråkigt klädda i hoodtröjor á la HM eller nått) kontrar med
- Vad vill du veta?
- Vad som helst! Vad gör er så speciella jämfört med de andra nationerna?
Här skulle jag egentligen ha velat höra att de var kristna fundamentalister som hängav sig åt sjuka och blodiga sexorgier i deras unkna källaren då detta hade gjort historien mycket mer intressant, men så var inte fallet (typiskt).
Istället berättade han om deras engagemang med musiken, att de hade en uttalad indieprägel, som de nu dessvärre hade fått börja tumma på till följd av det bristande utbudet på människor med stuprörsjeans och färgat hår som verkligen tyckte om indie. Efter att ha ondgjort sig över att indie blivit mainstream och därigenom lockat en massa popsnören och rocknördar till deras nation förklarede han att de nu arrangerade en del klubbar där P3-musiken och mainstreamindien regerade. De hade dock en elektroklubb som fångade mitt intresse. De brukade även boka en mellanstor artist en gång i månaden, Alice in Videoland det närmaste.
Summa sumarum, totalintrycket var att Blekingska verkade intressant musikmässigt, men att de inte har närmvärt lika roligt som Smålnads Nation. Jag riskerar nog den där lynchningen trots allt.
Lista över ensamhetens uttryck
- ensam på en cykel för två
- tonsignalen vid ett telefonsamtal där ingen svarar
- en tappad vante på gatan
- en ensam stol i ett tomt rum
- en bedragen kvinnas leende
- en brunn utan tillhörande hink
- röstens eko mot en industrilokals kala betongväggar
- tonsignalen vid ett telefonsamtal där ingen svarar
- en tappad vante på gatan
- en ensam stol i ett tomt rum
- en bedragen kvinnas leende
- en brunn utan tillhörande hink
- röstens eko mot en industrilokals kala betongväggar
torsdag 15 januari 2009
Om att knulla kaniner
Här i Lund sitter det, på så gott som varje elskåp och lyktstolpe, affischer som ömsom önskar lockar en till ett arrangemang av något slag eller uppmanar en att ta ställning i vissa sakfrågor. För den som vill generalisera kan man säga att det antingen handlar om renodlade festaffischer till Schlagerkvällar eller vänstervridna djurrättsaktivister som informerar om startpunkt för demonstrationer av olika slag.
En affisch av det senare slaget fångade min uppmärksamhet då jag strosade runt i närheten av Smålands Nation (mer information om den i föregående inlägg). På den stod nämligen med stora, ominösa bokstäver:
Stoppa Sexuella Övergrepp Mot Djur!
Och här har jag gått runt och kuvat min önskan om att knulla grannens hund i tron om att detta skulle utgöra ett lagbrott helt i onödan! Jag skulle varken ha blivit dömd till döden eller straffkommenderats till ett arbetsläger! Aldrig mer får jag se den jycken! Hojhojhoj...
Kommer i samband med detta att tänka på vad vår tidigare jämställdhetsminister Jens Orback och en berättelse som rörde upp en del känslor när det begav sig. Tack vare Internet och Sveriges Radio kommer Jens uttalande om sin mormors syster samboförhållande för alltid att finnas tillgängliga för den tekniskt lagde.
En affisch av det senare slaget fångade min uppmärksamhet då jag strosade runt i närheten av Smålands Nation (mer information om den i föregående inlägg). På den stod nämligen med stora, ominösa bokstäver:
Stoppa Sexuella Övergrepp Mot Djur!
Och här har jag gått runt och kuvat min önskan om att knulla grannens hund i tron om att detta skulle utgöra ett lagbrott helt i onödan! Jag skulle varken ha blivit dömd till döden eller straffkommenderats till ett arbetsläger! Aldrig mer får jag se den jycken! Hojhojhoj...
Kommer i samband med detta att tänka på vad vår tidigare jämställdhetsminister Jens Orback och en berättelse som rörde upp en del känslor när det begav sig. Tack vare Internet och Sveriges Radio kommer Jens uttalande om sin mormors syster samboförhållande för alltid att finnas tillgängliga för den tekniskt lagde.
– Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en häst, säger Jens Orback.
Men var hon ihop med hästen?
– Nej, men det sas just att de hade en nära relation som var lyckosam för båda, säger han.
Hohoho, så festligt! Varför kan inte vår nuvarande regering göra sådana uttalanden? Där är det bara skandaler om obetalda TV-licenser och svart städhjälp. Man skulle nästan kunna tro att de arbetar övrig tid!?
Den som inte kommer ihåg Jens Orbacks fenomenala uttalande kan alltid ursäkta sig med att det var i samma veva som dåvarande finansminister Pär Nuder drog liknelsen mellan 40-talisterna och ett köttberg. Och alla hör här direkt att liknelsen är klockren och inte klampar någon på tårna. Mycket lyckat Pär!
Vänsterradikaler och pälsar
Idag har varit en både högst verksam och ändå overksam dag. Efter att ha, för att citera min mor, "lallat runt" större delen av morgonen tog jag mig sen om sider från min bostad (okej, min landlord bostad) in till stan. Där ordnades snabbt ett lånekort på Universitetsbiblioteket (hoho, va många lånekort jag har!) och sedan blev det lite sedvanligt turistande i staden. På mystiskt vis snubblade jag nästan över Smålands Nation och tänkte "What the heck?" och gick in.
Efter att snabbt ha hittat folk i rörelse kliver jag in i rummet och basunerar ut
- Hej, jag har varit här i 32 timmar, jag känner ingen, hittar ingenstans och nu vill jag veta varför jag ska gå med i eran nation.
Blixtsnabbt höggs jag av en rödhårig tjej, vars namn jag min vana troget inte lade på minnet, och vig en genomgång av allt (!), verkligen allt. Fick till och med höra ryktet om att en kille från The International Noise Conspiracy ska ha haft sex i badkaret i källaren. Med man eller kvinna framgick inte dock.
Sedan var det sightseeing (fick dock inte se badkaret) och överallt var väggarna kantade av graffiti samtidigt som lokalens väggar doftande av uppror och veganskt matos.
För att göra lång historia kort så blev Smålands Nation kuppad på 70-talet av vänsterradikaler och har sedan dess varit Lunds enda politiskt uttalade förening och är även, i sedvanlig anda, betraktade som lite udda. Alla är antingen veganer, husockupanter, anarkister, gatstenskastare, feminister eller ligister. Det är i alla fall det deras ärkefiender Smålands Tidning (eller var det Smålandsposten?) vill få oss att tro, enligt dem själva. Det verkade hur som helst vara en härlig nation.
Frågan är bara hur ett (i jämförelse med övriga medlemmar) borgarsvin, som mest ser socialistblockets politiska utspel som kvalitativ underhållning, skulle göra sig där. Att jag minuterna efter besöket kliver in i en Second Hand-butik och övervägar att köpa en vargpäls bör vara en föraning.
Dock tror jag det skulle vara intressant för alla, framför allt mig själv, att gå med i deras kamp mot bourgeoisien samtidigt som jag vill tro att även deras syn på världen och politiken mår bra av att utmanas av en diplomatiskt lagd flexibel bög.
Jag riskerar nog ändå lynchning vart jag än kommer.
Efter att snabbt ha hittat folk i rörelse kliver jag in i rummet och basunerar ut
- Hej, jag har varit här i 32 timmar, jag känner ingen, hittar ingenstans och nu vill jag veta varför jag ska gå med i eran nation.
Blixtsnabbt höggs jag av en rödhårig tjej, vars namn jag min vana troget inte lade på minnet, och vig en genomgång av allt (!), verkligen allt. Fick till och med höra ryktet om att en kille från The International Noise Conspiracy ska ha haft sex i badkaret i källaren. Med man eller kvinna framgick inte dock.
Sedan var det sightseeing (fick dock inte se badkaret) och överallt var väggarna kantade av graffiti samtidigt som lokalens väggar doftande av uppror och veganskt matos.
För att göra lång historia kort så blev Smålands Nation kuppad på 70-talet av vänsterradikaler och har sedan dess varit Lunds enda politiskt uttalade förening och är även, i sedvanlig anda, betraktade som lite udda. Alla är antingen veganer, husockupanter, anarkister, gatstenskastare, feminister eller ligister. Det är i alla fall det deras ärkefiender Smålands Tidning (eller var det Smålandsposten?) vill få oss att tro, enligt dem själva. Det verkade hur som helst vara en härlig nation.
Frågan är bara hur ett (i jämförelse med övriga medlemmar) borgarsvin, som mest ser socialistblockets politiska utspel som kvalitativ underhållning, skulle göra sig där. Att jag minuterna efter besöket kliver in i en Second Hand-butik och övervägar att köpa en vargpäls bör vara en föraning.
Dock tror jag det skulle vara intressant för alla, framför allt mig själv, att gå med i deras kamp mot bourgeoisien samtidigt som jag vill tro att även deras syn på världen och politiken mår bra av att utmanas av en diplomatiskt lagd flexibel bög.
Jag riskerar nog ändå lynchning vart jag än kommer.
Bonjour Tristesse
När jag möter främlingar (dvs. hela tiden då jag kom hit för 24 timmar sedan) ser jag personer jag känner/känt/känner igen från nordligare breddgrader.
Kusligt.
Betyder detta att jag är sällskapssjuk eller är det bara ett skumt sätt för undertryckt hemlängtan att visa sig?
Ordnade ett lånekort så att jag kan bygga in litteraturen i denna nya tillvaro jag, förhoppningsvis, skall komma att kalla liv.
De första lånen lät inte vänta på sig.
- Boet – Frans Kafka
- I straffkolonin och andra noveller – också Kafka (enligt baksidetexten en ”sidobok” till alla tidigare publikationer)
- Bonjour Tristesse – Françoise Sagan
Glad läsning med andra ord.
Speglar detta kanske mitt humör, det som jag inte vill kännas vid? Jobbiga frågor, vilka samtliga skulle bli oändligt mycket jobbigare om jag verkligen funderade över dem.
Vill jag vara här? Är detta vad jag vill med mitt liv?
Passade på att glutta lite på bibliotekets utbud och kom fram till att det på vissa punkter var vansinnigt mycket bättre än Luleås. Som exempel kan nämnas att mängder av Vertigo-titlar fanns till förfogande. Läste några rader ur Venus i Päls av Leopold von Sacher-Masoch och kom genast att tänka på den relation jag hade med en flata, under mina sista månader i det snöbeklädda vinterlandskapet som de sörlänningar jag nu omger mig med endast kunnat föreställa sig efter att ha sett Nightmare Before Christmas.
Vid tillfälle skall jag förtälja historien om hur jag bodde ihop med en, för att använda mig av hennes egna ord, lesbisk faghag och om alla de äventyr hon delade med en viss "flexibel bög".
Kusligt.
Betyder detta att jag är sällskapssjuk eller är det bara ett skumt sätt för undertryckt hemlängtan att visa sig?
Ordnade ett lånekort så att jag kan bygga in litteraturen i denna nya tillvaro jag, förhoppningsvis, skall komma att kalla liv.
De första lånen lät inte vänta på sig.
- Boet – Frans Kafka
- I straffkolonin och andra noveller – också Kafka (enligt baksidetexten en ”sidobok” till alla tidigare publikationer)
- Bonjour Tristesse – Françoise Sagan
Glad läsning med andra ord.
Speglar detta kanske mitt humör, det som jag inte vill kännas vid? Jobbiga frågor, vilka samtliga skulle bli oändligt mycket jobbigare om jag verkligen funderade över dem.
Vill jag vara här? Är detta vad jag vill med mitt liv?
Passade på att glutta lite på bibliotekets utbud och kom fram till att det på vissa punkter var vansinnigt mycket bättre än Luleås. Som exempel kan nämnas att mängder av Vertigo-titlar fanns till förfogande. Läste några rader ur Venus i Päls av Leopold von Sacher-Masoch och kom genast att tänka på den relation jag hade med en flata, under mina sista månader i det snöbeklädda vinterlandskapet som de sörlänningar jag nu omger mig med endast kunnat föreställa sig efter att ha sett Nightmare Before Christmas.
Vid tillfälle skall jag förtälja historien om hur jag bodde ihop med en, för att använda mig av hennes egna ord, lesbisk faghag och om alla de äventyr hon delade med en viss "flexibel bög".
onsdag 14 januari 2009
Valför?
När jag mellanlandade på Arlanda imorse, långt innan gryning ens var att tala om, och kände hur mörkret och den blöta kylan omslöt mig slogs jag av tanken:
Och nu börjar livet.
Konstateranden/insikter/floskler av sådana slag följs oftast av, i alla fall när det gäller mig, panikartad ångest.
Tänk om valen jag gjort visar sig vara fel?! Tänk om jag inser att det här inte är vad jag vill göra och sedan måste ge upp den tillvaro jag nu hals över huvud kastar mig in i?!
Livsavgörande val, varför finns ni?!
Om sakerna jag ville göra ändå kunde ha tydligare koppling till varandra. Hojhojhoj...vad mitt liv skulle ha varit enkelt.
Men, för att komma med ett av mina sedvanligt uppenbara konstateranden, livet består av val. Stora och små. Vissa kan te sig oviktiga och andra, som detta, livsavgörande.
Och nu börjar livet.
Konstateranden/insikter/floskler av sådana slag följs oftast av, i alla fall när det gäller mig, panikartad ångest.
Tänk om valen jag gjort visar sig vara fel?! Tänk om jag inser att det här inte är vad jag vill göra och sedan måste ge upp den tillvaro jag nu hals över huvud kastar mig in i?!
Livsavgörande val, varför finns ni?!
Om sakerna jag ville göra ändå kunde ha tydligare koppling till varandra. Hojhojhoj...vad mitt liv skulle ha varit enkelt.
Men, för att komma med ett av mina sedvanligt uppenbara konstateranden, livet består av val. Stora och små. Vissa kan te sig oviktiga och andra, som detta, livsavgörande.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
