Adressändring, försäkringar och planering

Jag har det senaste året blivit allt med av en tidsoptimist. Jag tar på mig saker jag egentligen inte hinner, men vägrar inse att jag aldrig kommer kunna göra dem förrän sekundvisaren obönhörligt visar att det sedan länge är försent.

I skrivande stund planeras min flytt till ett mer långsiktigt boende och för att komma undan från det gissel dubbla hyror skulle utgöra lade jag nyss ut mitt nuvarande boende på blocket. Naturligtvis gjorde jag även misstaget att lägga ut mitt telefonnummer där också. Telefonen ringer med andra ord i tid och otid. Har nu stängt av den i hopp om att få sova en stund. På plussidan ser det ut som att jag blir av med nästa månadshyra. På minussidan ligger dock att jag kommer behöva bo i en lägenhet där inget finns. Ingen säng, inga grejer i köket, ja ni fattar. Jag har målat in mig i hörnet och lagt alla ägg i färgburken.

En annan sak man tydligen måste ha är hemförsäkring, ytterligare en djungel den som önskar leva självständigt (och tryggt?) måste ta sig igenom. Innan helgen måste jag ha tecknat ett avtal, som förhoppningsvis ska vara förmånligt för mig. Stressen tar död på mig.

Att adressändra visade sig också det vara ett gissel utan dess like. För den inbitne tekonfoben verka det omöjligt att förstå sig på vad som ska och inte ska fyllas i deras dokument. Och så den eviga frågan om det kostar något. Snålvattnet rinner ner för pannan och tarmen drar ihop sig.

På allt detta måste jag, utan böcker , ta reda på hur nerver och muskler fungerar ihop. Och så knäets anatomi förstås. Böcker är beställda, men frågan är om de kommer snart eller om jag rent av köpt fel bok. I jakten på att spara pengar är alla medel tillåtna och då är det dömt att bli fel ibland, oftast i början och när man minst av allt behöver det.

Så imorgon gäller försäkringstecknande, lägenhetsvisande, anatomipluggande och så naturligtvis lite sedvanligt nollningspartande. En heldag har planerats. Överambitiös? Det vet vi om 24 timmar.