En förlorad värld

Känner att den här bloggen tappat fokus. Rätt rejält till råga på allt.
Lund är faktiskt inte bara fest. Det är middag också.

Funderingar efter en sockerinjektion

Som i ett trollslag kommer det till mig. En mening. En klyscha(?). Känner mig lite fånig. Undrar vad du ska tänka. Smakar på orden igen. Låter dem rulla i munnen.

"Jag vill vara den som tar hand om dig när du känner att det är vad du behöver."

Säger det högt. Känner mig fånig igen. Känner mig fånig för att jag känner mig fånig. Slutar bry mig och accepterar mig för den jag är. Fånig och förälskad.

Stating the obvious

Min mor till min far:
"Du talar så högt när du skriker."

Just for the record

Ibland är det bara jävligt gött att runka sig till en helkroppsorgasm och sedan somna som en död gås.

Ärlighetens pris

Raserar världen till ljudet av din spruckna röst.
Faller i bitar på golvet.
Vill dö, men inte förrän du trampat på mig.
Spottat ut din avsky och allt du kunde ha känt.
Först då är jag värdig ett plågsamt avslut.

Något vackert

Jag fick ett brev.

jag går hem till random people och knullar bort min själ för att inte förlora dig
knullar och knullar och knullar och tänker att det borde vara du
JAG VILL JU BARA LIGGA MED DIG NÄR FAN SKA DU FATTA DET
vill jag skrika åt dig men du svarade inte när jag ringde
så jag tänker det extremt högt istället
när ska du förstå att jag är mer din än vad jag säger?


Ibland vill jag bara omfamna någon och aldrig släppa taget. Då skriker mitt inre att jag kväver henne. Men jag bryr mig inte. Ty ibland måste livet bara få vara underbart. Kosta vad det kosta vill. Det slutar dock alltid med att jag släpper taget. Jag vet aldrig om detta är rätt eller fel. På pappret är det rätt. Kroppen säger annat.

Stating the obvious

Hellre nykter och nyknullad än ensam och bakfull.

Christer Pettersson igen

Ibland är han en riktig klippa.

Just for the record

Jag kan inte ragga för fem öre. Ändå sitter jag nu med numret till vad som kan vara Lunds snyggaste kille.

Stating the obvious

När man sätter ord på saker blir de mer konkreta. Samtidigt gör det mer ont.

En förklaring

Mitt tidigare inlägg kräver ett tillägg som fungerar som ett förtydligande. Vertigomannen skrev för några dagar sedan om En annan etik, och jag funderade en del runt detta. Efter ett på tok för kort resonemang gjorde jag följande tolkning:

Om tanken om att jag ständigt förändras och blir någon annan (läs: "den jag är i början av den här meningen är en annan än den jag är i slutet") förenas med tanken om alltings upprepning (allt vi gör är en upprepning av vad någon annan gjort eller kommer att göra - individen är unik, men rörelsen en repris) kommer således, i teorin, den jag nyss var nu kunna vara någon annan.
Förre veckan kände jag en massa saker. Det var fruktansvärt. Stundom även njutningsfullt.
Det är inte jag längre. Det är någon annan.
Kanske du.

Du är Christer Pettersson du också

Du känner dig också exkluderad ibland. Men då handlar det inte bara om mig utan om en annan bøg också. För vissa är vår situation praktisk. För andra döden. Vem är vi? Vem är du? Så länge du inte är jag är du bekväm med dig själv. Ändå avskyr du den tillvaro du förpassats till. Samtidigt som du finner den behändig.
Och vips så var du jag. Och jag är du. Vem hatar vi nu?

Habegär, äganderätt och relationsanarki

Jag tror att man kan köpa kärlek. Eller jag vill snarare tro att man kan detta. Det skulle göra allting så enkelt. Precis som jag skulle vilja säga ”nu gifter vi oss”, bara för att kunna befästa min äganderätt skulle jag vilja betala ett pris och sedan på papper få nedklottrat vad jag får för den betalda summan. Gör detta mig till ett manschauvinistiskt svin eller har jag bara svårt att tänka utanför lådan?

Vi vill alla att kärlek ska vara lätt. Men det är den inte. Som ett klok uttalande lyder:
”Kärlek skall inte vara enkelt. Det vet till och med jag som är en grönsak”.

Vi jagar, arbetar, sliter och hoppas. Allt för att det en dag skall blir enkelt. Ibland blir det också det. I korta ögonblick och stunder verkar allting så självklart. Allting bara klickar. Fungerar som det ska. Och sedan återgår vi till det eviga jobbet. Kämpade för att få uppleva den enkla kärleken en gång till. Vore det inte enklare att bara ge upp. Erkänna att det alltid är svårt. Ett jävla jobb och ett helvetes slit. Dialoger, diskussioner, tvättider, uppdelandet av hushållssysslar, städning, middagar, kompisar, tv-serier, musik, liv, djur, minnen, tjat. Ett evigt arbete. Är det kanske just det vi vill ha? Någonting att alltid kämpa för och arbeta mot? Kärleken fyller inte vårt liv med mening, jobbet som kommer för att kärleken skall bestå och kunna frodas (?) är meningen.

Mitt revirkisseri stör mig också. Förlåt. Fel av mig. Min känsla av att vilja revikissa stör mig.

Anledningen till att jag blev upprörd över bokandet av sexdaten tidigare hade inte att göra med svartsjuka. Det handlade mer om att jag så tydligt blev exkluderad. Att bli förbisedd och undanknuffad så bryskt och tydligt. Ignorerad rent ut av. Som klassens mobboffer. Finns bara till när det passar mobbarna.
Jag fungerar samtidigt lika dant. Min relation med flatan har varit sjukligt ojämställd. Hon har velat vissa saker. Jag har enbart velat ha henne när det passat mig. Då skall hon lägga undan allt hon sysslar med för min skull. Av mig skall inga motprestationer krävas. Jag måste inse att det skall fungera båda vägarna. Om jag vill ha något på ett sätt måste jag vara beredd att ge henne samma möjligheter som jag vill att hon skall ge mig.

Livsstils-Hades

I Hufvudstaden sägs det finnas en galleria som är döden för allt vad personlig stil heter. I övre Norrland är det än värre. 

Luleå är Livsstils-Hades.

Just for the record

Det var ändå jävligt fittigt av henne att lämna mig med disk och bäddning.

Förnedringskavalkad

De senaste 12 timmarna har gått i förnedringen och omintetgörandets tecken. De inleddes med en, i provokativt syfte, bokad sexdate framför annans ögon och avslutades med ett tillkännagivande på Facebook.
What have my live become?!

Tur att man är masochist och känslomässigt störd. Och att både jag och fatan vet hur man talar med varandra. Även om det senare skulle kunna skötas mycket bättre från någons håll (aka mitt).
Jaja, det är bara att lära sig något och sedan återgå till att lukta svett och sperma 23 timmar om dygnet.

Finders keep

Mina föräldrar sparar galet mycket saker. Det handlar nog egentligen inte om att de sparar saker, utan mer om att de aldrig slänger något. Vad nu skillnaden där emellan är?

Detta beteende ligger tydligen i släkten. Under dagens paltfrosseri i glada kusiners sällskap kom det fram att även andra släktingar har problem att kasta saker de aldrig använder. 

En kusin avslöjade att hon hade sju par solglasögon, varav fem var trasiga. Hon hade bara inte mäktat med att slänga de sönderbrutna bitarna - kanske kunde de komma till användning igen.

En annan förtäljde historien om hur han, trots platsbrist i garaget, sparat två sparkar med sönderrostade medar - måhända skulle han en dag bryta båda benen och då kunna roa sig med att borsta bort all rost för att sedan, efter att ha tillfrisknat, kunna åka spark hela vintern.

En tredje berättade om de gamla kattpälsarna som låg i en skokartong på dennes vind - kanske skulle de på ålderns höst bli en bra pälsmössa.

Och så jag. Alla använda, spermafyllda kondomer som jag har liggandes i en låda. En dag, när de torkat ordentligt, kommer de vara perfekta som byggmaterial till en identisk replika av Eiffeltornet. 

Fragment ur ett tvåsamt liv

Djur som dör och bögsex

Det bästa med helgen

Förväxlingar

Idag förväxlade jag en kille med en purjolök. Den bara låg där i grönsaksdisken och jag kunde inte motstå den. Först när löken börjar ropa "Släpp ner mig!" blev jag varse om mitt misstag.
Eller var det kanske tvärt om?

Just for the record

Jag orkar inte med henne. Min mor alltså.

Seven deadly sins

Livet är jävligt fittigt. Sitter hemma och avskyr min mor. Hon är bara en sådan jävla stövel. Och jag är en sådan jävla galosch. Vinnande kombo där. Mycket.
Min far hade slagit vad om att vi inte skulle kunna hålla oss i två dagar utan att bråka med varandra. Om jag inte tar mig här ifrån kommer han att vinna.

Tänker på flatan. Passade på att lura henne och säga att jag inte skulle komma förrän imorgon medan jag i hemlighet flög upp redan idag. Överraskad blev hon och slog tillbaka gjorde mitt roliga. Hon hade lyckats lova bort sig redan. När skaffade hon kompisar liksom? Det är ju fredag. Hon ska sitta hemma, kolla på ”Queer as Folk ”, gråta och onanera. Det måste vara för att hon blivit snygg som folk vill hänga så mycket med henne.
Jag är livrädd för att bli bortbytt. Kände först ett sting av någonting. Kanske svartsjuka. När jag sedan tänkte närmare på känslan insåg jag att det inte alls var det. Det var bara jag som var egennyttig; Jag vill själv kunna vara den som bestämmer när jag vill göra andra saker, samtidigt som hon skall foga sitt liv efter mina nycker. Aldrig tänkte jag på att hon också kunde ha samma begär. Jag vill att hon ska hänga med mig så länge jag är här uppe och det passar mig. Jag måste skärpa mig. Lära mig den hårda vägen. Var finns friheten om reglerna är sådana?
Så knulla Amelia! Byt bort mig ibland. Jämt. Ständigt. Aldrig. Kasta om kring mig som den trasa jag sett dig som. Så länge du sover med mig i natt är jag nöjd.

Just for the record

Det är inte bara ett rykte - Malmö Nation är så schtekigt att man måste ha stövlar för att inte få stekflotth om raggsockarna.

En riktigt Joker vann förresten Generlasomröstningen. Smisk med påskris fick han också. Det var ack så festligt.

I'm your villain!

Det har nog inte undgått mina två läsare att läkarprogrammet består av ganska mycket fest. Ikväll är inget undantag. Då skall vi nämligen ha Tackfest för de T2:or som arrangerade vår nollning. Allt har planerats av IGBBCWGA. Temat är spikat till CARTOON HEROES. 

Själv tänker jag vara skurk. Grön hårfärg har införskaffats. Kostym och byxor i skrikig färg samt en obskyr skjorta lika så. Nu återstår bara kronan på verket; vit sminkning och röda läppar. Kanske en kortlek också. 

Det här kommer bli så vansinnigt bra!

Generalval

Efter många om och men lyckades klassen få tummen ur röven och rösta. Jag kandiderade naturligtvis. Dessvärre drev jag igenom förslaget om att endast en person skulle få ha ansvar över rösterna. Ingen utom han vet nu vem som vunnit och jag håller på att gå under! Först imorgon på Tackfesten får alla veta vem som får rätten att vara General över nästa termins nollning. 

I want this soooooo badly!  

Modernt lurendrejeri

Facebook är i mina ögon djävulens redskap. Likväl sålde jag de sista smulorna av min själ och värdighet. Varför? Det är så majoriteten av alla kommunicerar idag.
Men nu får jag min hämnd! Alla som via sitt medlemskap och sin ovilja att skriva brev eller tala med varandra tvingade mig att gå med i denna webbcommunity skall nu bli lurade så det visslar om det!
Idag händer det.
I morgon är det glömt.
Men i en dag skall jag njuta. Le. Och skratta.