Habegär, äganderätt och relationsanarki

Jag tror att man kan köpa kärlek. Eller jag vill snarare tro att man kan detta. Det skulle göra allting så enkelt. Precis som jag skulle vilja säga ”nu gifter vi oss”, bara för att kunna befästa min äganderätt skulle jag vilja betala ett pris och sedan på papper få nedklottrat vad jag får för den betalda summan. Gör detta mig till ett manschauvinistiskt svin eller har jag bara svårt att tänka utanför lådan?

Vi vill alla att kärlek ska vara lätt. Men det är den inte. Som ett klok uttalande lyder:
”Kärlek skall inte vara enkelt. Det vet till och med jag som är en grönsak”.

Vi jagar, arbetar, sliter och hoppas. Allt för att det en dag skall blir enkelt. Ibland blir det också det. I korta ögonblick och stunder verkar allting så självklart. Allting bara klickar. Fungerar som det ska. Och sedan återgår vi till det eviga jobbet. Kämpade för att få uppleva den enkla kärleken en gång till. Vore det inte enklare att bara ge upp. Erkänna att det alltid är svårt. Ett jävla jobb och ett helvetes slit. Dialoger, diskussioner, tvättider, uppdelandet av hushållssysslar, städning, middagar, kompisar, tv-serier, musik, liv, djur, minnen, tjat. Ett evigt arbete. Är det kanske just det vi vill ha? Någonting att alltid kämpa för och arbeta mot? Kärleken fyller inte vårt liv med mening, jobbet som kommer för att kärleken skall bestå och kunna frodas (?) är meningen.

Mitt revirkisseri stör mig också. Förlåt. Fel av mig. Min känsla av att vilja revikissa stör mig.

Anledningen till att jag blev upprörd över bokandet av sexdaten tidigare hade inte att göra med svartsjuka. Det handlade mer om att jag så tydligt blev exkluderad. Att bli förbisedd och undanknuffad så bryskt och tydligt. Ignorerad rent ut av. Som klassens mobboffer. Finns bara till när det passar mobbarna.
Jag fungerar samtidigt lika dant. Min relation med flatan har varit sjukligt ojämställd. Hon har velat vissa saker. Jag har enbart velat ha henne när det passat mig. Då skall hon lägga undan allt hon sysslar med för min skull. Av mig skall inga motprestationer krävas. Jag måste inse att det skall fungera båda vägarna. Om jag vill ha något på ett sätt måste jag vara beredd att ge henne samma möjligheter som jag vill att hon skall ge mig.