Mitt tidigare inlägg kräver ett tillägg som fungerar som ett förtydligande. Vertigomannen skrev för några dagar sedan om En annan etik, och jag funderade en del runt detta. Efter ett på tok för kort resonemang gjorde jag följande tolkning:
Om tanken om att jag ständigt förändras och blir någon annan (läs: "den jag är i början av den här meningen är en annan än den jag är i slutet") förenas med tanken om alltings upprepning (allt vi gör är en upprepning av vad någon annan gjort eller kommer att göra - individen är unik, men rörelsen en repris) kommer således, i teorin, den jag nyss var nu kunna vara någon annan.
Förre veckan kände jag en massa saker. Det var fruktansvärt. Stundom även njutningsfullt.
Det är inte jag längre. Det är någon annan.
Kanske du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar