Jag fick ett brev.
jag går hem till random people och knullar bort min själ för att inte förlora dig
knullar och knullar och knullar och tänker att det borde vara du
JAG VILL JU BARA LIGGA MED DIG NÄR FAN SKA DU FATTA DET
vill jag skrika åt dig men du svarade inte när jag ringde
så jag tänker det extremt högt istället
när ska du förstå att jag är mer din än vad jag säger?
Ibland vill jag bara omfamna någon och aldrig släppa taget. Då skriker mitt inre att jag kväver henne. Men jag bryr mig inte. Ty ibland måste livet bara få vara underbart. Kosta vad det kosta vill. Det slutar dock alltid med att jag släpper taget. Jag vet aldrig om detta är rätt eller fel. På pappret är det rätt. Kroppen säger annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar