Fot(o?)modell

En kompis har tydligen stått modell för en kalender för fotfetischister. Två gånger. Mystiskt. Skulle vilja se den kalendern pryda fler kommunala fikarumsväggar.

Just for the record

Urban verkar vara en reko kille, inte alls det alkoholiserade, nazistiska och pedofila svin jag trodde han skulle vara (vem annars skulle vara läkare i Andreslöv (stället finns knappt på kartan (död åt alla som har parentes i parentesen))).

Karln' tror på stadig kontakt med patienterna och kontinuerlig uppföljning. Familjaläkare tycks det kallas. Det verkar i ärlighetens namn inte vara helt uppåt väggarna.

www.skane.se/upload/Webbplatser/Skaneportalen-extern/teckentolkat/dokument/HalsaVard_nr2,sid14-15.pdf

Why me?

Jag är inte bara exilnorrlänning, nu forslas jag även av min utbildning ut i obyggden, som ett annat kolli. Alla på utbildningen skall få skugga en läkare under en dag. Vissa har hamnar på thoraxanestesin, kirurgen, barnonkologen och andra lasarettsliknande avdelningar. Jag drog i vanlig ordning klassens nitlott; Vårdcentralen i Andreslör [aundeurs'löööeuv].

På orten skall enlig Wikipedia finnas följadnde:

• 1960 invånare
• En komsumbutik
• En ICA-butik
• Två pizzerior
• En frisör
• Ett nedlagt systembolag

Om jag ska lyckas vara vid vårdcentralen på utsatt dit kommer jag måsta åka från Lund runt 05.40. Kul.
Väl på plats skall jag bli omhändertagen, som det kolli jag förpassats till, av Urban Lantz, antagligen ortens enda läkare. Hoppas han bjuder på fika i alla fall.

Mer sexuell frustration

Hade just en mycket märklig upplevelse; på en mindre genomgång i biostatistisk analys dyker de vildaste perversiteter upp i mitt huvud. Detta skiljer sig egentligen inte nämnvärt från en vanlig vardag i mitt liv, men det fick mig lik väl att reagera. The woman in charge var en kvinnlig läkarstudent runt 25-27 år som nu doktorerade i ovan nämnt ämne, klädd i nästan vita Lee-jeans och en sip-hood från HM. Hon hade ett minst sagt lesbiskt utseende, med den tillhörande bångstyrigt asymmetriska frisyren och allt.

Först smög det sig bara på. Jag började med blicken klä av henne. Smal och blek, med lite putig mage och inte så stora bröst. Lite dålig hållning, men ingen man först noterade. Ruffsigt hår och nyrakade ben, men lite fjunigt i armhålorna. Där stod hon och mässade biostatistik i bara mässingen. Då slog det mig att det inte alls var så jag ville ha henne. Hon skulle passa mycket bättre hemma hos mig! Det skulle då bli lättare att smörja in henne kropp i EuroShopers krossade tomater. Där skulle hon få stå, drypande i den röda smörjan. Och jag skulle bara se på och skratta. Kanske skiva lite purjolök och lägga i hennes hår. Och så krama saften ur en citron över hennes rygg. Och skratta.

Der Baader Mindervärdes Komplex

Upptäckte just att en annan kille i min klass också bloggar om livet som läkarstudent och guuud vad han har hunnit med saker! Kolla själva! Han har hängt i Aix-en-Provance, läst säkert 30 böcker på franska, semestrat sådär lite på skoj i London i brist på annat att göra, lämnat in ett medborgarförslag om sophantering – som tydligen flitigt diskuteras i Ulricehamns kommun – och startat någon lustig förening för nördiga naturare. Mindervärdeskomplex delux!

Det känns lite fånigt att jämföra erfarenheter såhär, men jag kan ändå inte låta bli. Jag får hugga tag i honom efter morgondagens föreläsning och fråga om vi inte ska mäta snopp också.

Min enda tröst är min naiva tro på att min blogg är mer underhållande att läsa än hans. Och om inte det är ett underbetyg för hans skrivande så vet jag inte vad! Hoppas han aldrig läser detta. Man vill ju inte göra någon ledsen. Äh, vad snackar jag nu för skit?! Ryggradslösa pultroner som inte står för sina åsikter är värre än pryda småfittor! Politisk inkorrekthet är the shit! Fördomarna sprutar ur mig likt skiten ur den magsjukes tarm! Den som är feg eller tuggar med öppen mun måste straffas! Smörfett och skedar!

Därför tänker jag nu sluta mäta kön (och erfarenheter) med andra. Bättre dryfta olika uppfattningar och njuta av den stimulans konfliktens ljuva frö kan ge upphov till.

Döden i grytan!

Den som äter billigast vinner

Det varje student, oavsett studieort, måste lära sig är att äta billigt. Ju billigare man kommer undan desto bättre. Hårt snylteri är vadagsmat för studentens samvetslösa uppenbarelse. Varken bröllop, barndop eller begravningar är förskonade från kraschning av den sanne studenten och dennes utsvultna medvetande.

Med denna skamlöshet i minnet inser vi att snyltandet inte bara är begränsat till kyrkliga evenemang. Den riktigt hågade studenten hänger inte bara i ICA:s ostdisk, i hopp om att få sig ett skrovmål, utan även på syjuntor, studiecirklar, frikyrkomöten, RFSL-arrangemang, INGEN verksamhet som bjuder på mat är förskonad!

Att på äktsvenskt manér inte ta den sista biten existerar inte heller i studentens hjärna. Först till sista biten betyder jackpot – då får man ju det som alla andra vill ha, men nu ingen mer får. Annans mat är bästa föda. Själv är bästa gäst. Hänsyn är något för småbarnsföräldrar och pensionärer!

Sex sökes

En stöt gick just genom luften. En insikt följde.
Jag behöver en kropp!
Kort eller lång, det spelar inte någon roll! Den behöver inte ens vara varm! Gimme, gimme, gimme! Jag behöver det! Inte för att ullinulla med, inte för att ha över lång tid. Jag behöver bara för en natt känna något hårt mot min arma lekamen som inte är mitt golv genom den tunna madrassen. Sexuell frustration är min livslott.

Inblick i någons offentliga dagbok

Jag måste bekänna att jag hade ett svagt ögonblick även i fredags under en föreläsningspaus. Både ögonblickets blickfång och resultatet av det står nu att läsa nedan.

den 19 februari 2009

Hej.

Idag bad jag till Gud. Jag bad om att få ligga i en säng barkroppad tillsammans med en tjej och kedjeröka. Gud besvarade mina böner.

"Hej. Vad gör du 21.00?"

Det var ifrån ingen annan än min väninna Linda. Jag var eregerad. För att inte sabba stämningen svarade jag såhär:

"JAG SITTER I ETT MISÄR OCH ÖNSKAR ATT JAG INTE FÖDDES. Skoja. Jag gör ingenting. Tell me your plans."

Min penis slaknade utav svaret jag fick.

"Rasta. Om du har lust."

Okej. Rasta. Om jag har lust. Vad jag har lust med är att smeka fitta och slicka vårtgårdar i en säng fylld med askkoppar. Inte sitta utanför Rasta och "schmoga" och dricka varm choklad. Jag hoppas att hon tar med sig varm choklad. Ifall hon inte tar med sig varm choklad så vet jag inte vad jag gör.

Men Rasta. RASTA?! Världens mest asexuella ställe i Ödeshög, VAD FAAAN?! Det blir ingen jävla petting där inte. Dessutom har jag inga pengar att köpa godsaker för. Det värsta: jag gick med på det hela. Den jäkla jäveln lurade in mig med varm choklad (Till er som uppmärksammade att jag skrev om varm choklad förut: hoppa förbi denna parentes - trots att ni redan läser den - och till er andra: SOM TIDIGARE NÄMNT ERA OUPPMÄRKSAMMA HOROR). Så vi ska:

1. Röka.
2. Inte klä av oss.
3. Inte knulla med händerna.
4. Dricka varm choklad.
5. Krossa min dröm.

Nåväl. Jag antar mig att ingenting är bättre än ett knull. Jag hade hoppats på att världen skulle implodera på grund utav min paradox där, men helvete vilken kass dag jag har idag.

Hej då.

Av: Johannes


Kommentarer:

das Boeg sa...

Orkade bara läsa första inlägget, men det var banne mig det roligaste som hänt idag! Bättre än finlandssvenskan jag ville ligga med bara för att hon uppfyllde mina sjuka kriterier:

• 40+
• Välutbildad
• Smal
• Välbevarad
• Brytning
• Gift

Men inget ullinulla där inte. Övriga 103 personer i salen gick med andra ord miste om när jag i extas skriker "LÅT SOM ETT MUMINTROLL" och "SÄG ATT DU SKA KOKA SYLT". Ack vilket fiasko.

den 20 februari 2009 14:10

Johannes sa...

Tack för att du hellre läser min blogg än knullar!

den 21 februari 2009 12:03

Konstfack slår tillbaka

Nät-DN (och i viss mån den fysiska tidningen) har sedan en tid tillbaka gått ner sig rejält, i mina ögon. Kommersialiserade annonser och rubriker som mer liknar något från Aftonbladet figurerar allt oftare. Men ibland blixtrar synen om att alla sidor ska få komma till tals och visionen (eller är det utopin) om den helt objektiva journalistiken fram. Då blir man nästan så exalterad att man måste gå och runka. Ett sådant tillfälle var det idag, då mina ögon föll på en artikel där elever på Konstfack fick säga sitt om den senaste tidens rabalder om vad som är och inte är konst.

http://dn.se/kultur-noje/konstfackselever-slar-tillbaka-1.804473

Läs och förstå att Lena är ute och cyklar.

Tommie X om Sex and the City-filmen

Läser egentligen inte andras bloggar (Vertigomannens enda undantaget) då jag är livrädd för att sylta in mig i bloggläsarträsket. Hamnade i alla fall under ett svagt ögonblick på min hemliga förälskelse Tommi X:s blogg och kunde inte hålla mig från att slicka i mig lite högkvalitativ skit. I mitt lapande hittade jag följande inlägg. Hysteriskt roligt om ni frågar mig.

Just for the record

Konstiga saker händer alltid i slutet av en fredagsföreläsning. Blev idag tvångsplacerad i en kommitté med det fantastiska namnet IGBBCWGA, Intresseföreningen Grundad av Brigitte Bardot med Centralverksamheten Wrestling och andra Glada Aktiviteter.

Hoppas de har fika på sina möten.

Nobelmuseet. Lördag. Gå dit!

Den som befinner sig i Rikets Hufvudstad i helgen måste ta sig till Gamla Stan och knalla till Nobelmuseet. Där kommer nämligen bland annat Vertigomannen själv sitta och ha maratonläsninga av censurerade och förbjudna texter genom historien. Mer info om på deras hemsida:

http://www.nobelmuseet.se/zino.aspx?articleID=11184

Spektaklet börjar klockan 12 och kostar inte en spänn!
Gå dit eller ångra dig för alltid.

Just for the record

Att installera ett bredband behöver inte alltid vara omöjligt.

Flatan says:

”Här ringer jag och anförtror mig om min mammas bajs och du vill bara gå och lägga dig!”

Med henne blir livet aldrig tråkigt.

Kulturministern och skit

Kulturministern Lena Aldehyd-Liljekonvalj gav nyligen Konstfack en känga då hon dömde ut den klottrande elevens konstprojekt Territorial pissing med utlåtandet "Det här är inte konst". Ett i mina ögon lite väl magstarkt och kanske ogenomtänkt uttalande.
Som sagt, ve er den dag jag blir kulturminister.

Polisens Nationella insatsstyrka slår i alla fall ett slag för den Urbana allemansrätten genom att pryda sitt garage i Solan med, tja...kanske inte grafitti, men i alla fall något som är mer likt så kallad gatukonst än sådant som faller in under min egenpåhittade luddiga genre "traditionell och lättsmält offentlig utsmyckning för det moderna samhället".

Någon som det i alla fall är ruter i är Santiago Sierra, som är aktuell med en utställning på Magasin 3.
En utställning där vissa delar delar bokstavligt talat är skit. Jag skulle vilja höra Lenas kommentar på det.

Gerdahallen is the shit!

Jag hade en vision om hur jag skulle hålla mig i form genom att träna hemma, men denna dröm gick snabbt om intet, då nollning, nollesjukan och andra tidskrävande aktiviteter gjorde sitt inträde i mitt liv. I detta mörker uppenbarar sig Gerdahallen, som en oas i min försoffade öken.

Inne på universitetsområdet finns en…ja, vad är det egentligen…? Låt oss kalla det en idrottsanläggning så att vi kommer vidare. Där ligger i alla fall en idrottsanläggning där alla studenter kan aktivera sig för en billig slant. Det var faktiskt brottsligt billigt i mitt fall, då jag enbart var intresserad av deras gruppträningar (läs: yoga). Hela terminen kan jag gå på alla deras gruppträningar (och det är inte lite det) och de kostade mig inte ens 500 spänn! Hemma i Övre Norrland, där inflationen härjar bland gymkortspriserna, betalade jag 330 kr. I månaden! Och då hade jag ungdomspriset!

Det negativa med att träna på denna idrottsanläggning är att verkligen ALLA gör det. Det är knökfullt på allt, överallt och på alla pass! Som sardiner klämmer studenter och civila in sig på begränsade ytor, allt för att spara pengar. Snålvattnet blandas med andras svett. Och vi som tränar där tycker det är underbart, för nu har vi råd att köpa ost!

Död som en semla

Förlåt mig.
Det här var bara så jävla roligt.

Hur vill du dö?

Via Vertigomannens blogg fick jag nys om skräckmagasinet Eskapix, med ett minst sagt annorlunda utbud. De hade också preciserat en fråga som antaglingen är den uttråkade intervjuläsarens våta drömm:

"Hur vill du dö?"

Tänk er den levererad av K-G Bergström under nästa valdebatt!

Krossade knän och Kärleksakuten

Passade på att krocka med en annan cyklist idag. Voltade över styret och försökte landa så mjut som möjligt. Knäskålen fick duga. Är nu handikappad och kommer således antagligen inte att närvara på den fest med temat "Grönt" jag var bjuden på ikväll. Hade laddat med de enda gröna plaggen jag äger; en sjal och ett par kalsonger.
Hade känslan av att det hade varit en höjdare.

Har cokså passat på att snackat snusk med gymnasister. Könssjukdommar och anatomi gick igneom, men alla väntade spännt på Le Grand Final; frågestunden!
Det är helt otroligt av en 16-åring kan slänga ur sig! Fistfucking, BDSM-problematik, tandställningskomplikationer vid sex osv.
Hohoho, vad nästa generation kommer bli perverterad om jag tillåts fortsätta med det!

Konstaterade i samband med cykelkrocken att jag talar som en relik från en Åsa-Nissafilm á la 1940-talet när jag möter främmande människor. Det är "Ni" och "jag är förtvivlad" och annat förlegat språkbruk.
Det är med andra ord sant vad flatan en gång sa; jag är en gammal gubbe fången i en 20-årings kropp.

Jihad mot slipstvång

Jag snackade med en kille som tyckte jag hade roliga och kreativa outfits. Vi kom fram till att jag borde starta en modeblogg som nästa steg i mitt Jihad mot tråkig och "god" smak.

I Luleå drev jag ett korståg mot det slipstvång som rådde på stadens krogar och klubbar. Med slipstvång menar jag här inte ordagrant att alla måste ha slips, men folk klädde upp sig nått så djävulskt att jag nästan blev provocerad! Ska det vara så svårt att bara spontant gå ut eller ibland våga se lite annorlunda ut?

Hur som helst, när jag känner att jag orkar kan vi alla gemensamt ta tag i detta och starta en alternativ modeblogg för människor med rolig smak.

Fester och fascism

I lördags var det förresten korridorsfest på Delphi (stort område norr om universitetsområdet där det bor en massa studenter). När många människor samlas på liten yta och ska ha fest, som ingen riktigt håller i, uppstår problemet med att alla vill höra "sin" musik. På denna fest var det planerat så att det stod en dator kopplad till två högtalare i köket. Naturligtvis fanns det musik i de många rummen, men där är dansytan oftast väldigt begränsad. Hur som helst, att spela musik är i mångt och mycket som att stifta lagar -det gäller att alla blir lagom missnöjda - men jag anser lik förbaskat att det är fel att sproadiskt kliva in och avbryta en låt när många människor dansar för att bara få spela "en låt" för att den "bara är sååå bra". Individer som gör detta förtjänar spöstraff och tre dagar i stupstocken, utan att passera Gå!

Till alla som planerar en korridorsfest kan jag komma med det ett kanske lite väl strukturerade, förslag: De olika rummen har olika nisch på sin musik. Då kan den som vill höra hårdrock hänga i ett rum och den som vill höra reggaton i ett annat. Då man är less knallar man helt enkelt vidare. Köket kan vara en knytpunkt där det spelas lite loungeaktig musik så folk kan sitta och snacka mellan varven.
För den som vill ha fler tips på hur man ska sköta sig i offentliga sammanhang, besök gärna min hemsida www.halvfascist.genast

Mycket nöje.

Flirtdilemma

Flatan har ett dilemma:

"Att sms:a och verka lite blyg eller ringa och blir tagen för dansk?"

Det är frågan det.

Konstigheter och mer konstigheter

Igår köpte jag världens konstigaste te, med nått som liknade små röda russin i sig. Expediten marknadsförde det så hårt att jag slutligen, i ren frustration och tristess, vrålade att jag fattade att det var löjligt hälsosamt. Men smakade det gott?! Då jag redan hade införskaffat landets konstigaste färg tänkte jag ”what the heck”, och fortsatte med landets konstigaste te. Det visade sig vara en vinnande kombination. Mitt kök är nu en färg jag aldrig kommer kunna beskriva, jag vet inte ens om jag tycker om den eller ej, och jag sörplar nu flitigt ett te vars namn jag inte kan uttala.
Stabilt.

En jävla röv och telefonlistor

Jag inte bara stavar, hänger upp affischer, tejpar och planerar som en jävla röv, jag är också en röv på att höra av mig. Jag är så usel på det så det är stoff till en dålig komedi med Adam Sandler (är förresten inte alla filmer med honom urusla så har jag tappat min måttstock).

Jag höll mig tidigare med vanan att göra listor på folk jag skulle ringa av olika anledningar. Det må vara för väl med det, men jag inte bara stavar, hänger upp affischer, tjepar, planerar och hör av mig som en jävla röv, jag har också taktkänsla som en jävla röv. Jag säger således till så gott som alla jag ringer i min strävan att beta av min lista

- Hej, jag håller på och ringer runt till folk jag försummat den senaste tiden och du är nummer x på min lista. Hur är det med dig?

Inte uppskattat mina damer och herrar.
Så sensmorlalen med denna anekdot är som följer:

Om du väljer att göra en lista med namn på folk du ska ringa till, säg för guds skull inte till dem att du har en lista och FRAMFÖR ALLT inte vilket nummer de har på den! I alla fall inte om du vill ha rykte om dig att höra av dig som en jävla röv.

Brustna bågar

Jag bröt av ena skalmen på mina glasögon igår!
Döden för en CSN-beroende student.

Frystejp gör jobbet för tillfället.

Just for the record

Den lesbiska faghagen har blivit sjukligt snygg sedan hon klippte och piercade sig. Hon återfinns nu som bakgundsbild på min telefon så att jag för lång tid framöver ska bli påmind om vilket misstag jag gjort som flyttade. Why, oh why did I ever leave Norrland?!

Just for the record

Att inte ha Internet hemma suger hästballe.

Partus snyggaste kvinna

Jag glömde tidigare berätta om henne. Hon satt några stolar från mig, var tydligen aktiv inom Medicinska Föreningen och var så där sjukligt snygg. Hon var smal, kortklippt med hår i en ljusbrun/brunblond nyans (vafan är det för färg egentligen, men nu säger vi så) och en häftig och, i jämförelse med andra brudar på stället, hård sminkning. Tydligt dragen eye-liner, i en böj ut från ögat (tänk Amy Winehouse, fast inte licka mycket uppåt), och så en ögonskugga i turkost, vill jag minnas, i ett tunnt streck över denna.

Hohoho, hon var snygg. Hon var dessutom ganska lång, vi talar 1,70 i alla fall. Och så kunde hon gå i högklackat, alltid ett plus.

När den i övrigt vedervärdiga kvällen var över står vi ganska nära varandra i garderobskön. Jag är inte den som bangar för mina impulser så jag tar ett steg mot henne och säger:

- Hej. Jag ville bara säga att du var snyggas här. Tack för att du gjorde min kväll.

Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg vad hon svarade, men det var korthugget och gav mig intrycket att hon var dryg som en tant! Och jag som tidigare hade fått höra att hon skulle vara så trevlig. Jag ville ju inte ligga med henne och inte var jag full heller. Till hennes försvar kan vi säga att klockan var mycket och att hon antagligen fått höra samma sak hela kvällen.

Så oroa dig inte Pauline, du är förlåten.

Behövde inte ens visa studieförsäkran

Tecknade en försäkring idag. Hela situationen var tämligen lustig. Först gick det inte att få tag på någon på den firma jag tänkt mig. Efter ett antal misslyckade kontaktförsök både med ett personligt ombud och deras receptionist samt flertalet röstmeddelanden bestämde jag mig för att ta saken i egna händer. Jag traskade ner till kontoret.
Jag hann inte mer än kliva innanför dörren så högs jag av en dam som mer liknade en transvestit. Hon var lång, klädd i en mönstrad dräkt och med en sminkning som inte liknade någon annan. Mycket make runt ögonen i svart, ljustblått och lätt grönt. Hennes röst var hesare än den hos en KOL-patient och jag lyckades bara förstå vad hon menade genom att följa hennes handrörelser.
Vi slog oss ner vid hennes bort och efter att på något mirakulöst vis lyckats urskilja vad hon frågade efter väser hon:

- Då var det klart. Papperna kommer till dig om någon dag. Det är bara så du vet vad du gått med på. Allt annat är redan ordnat.

Det hela gick så fort att jag höll på att trilla av stolen. Här kommer jag in och ska teckna en studentförsäkring och så behöver jag inte ens visa nått intyg! Har man börjat lita på folk helt plötsligt?! Detta kan visserligen haft att göra med att försäkringen kunde tecknas av alla under 27, men jag var ändå förvånad. Papper som intygar att man är antagen till någon utbildning har varit hårdvaluta den senaste tiden. Själv har jag glömt den eller haft med mig fel papper 6 av 8 gånger vi har varit ute under nollningen. Antar att det var pälsen som gjorde det.

Just for the record

Att ha minst 3,60 till tak är nödvändigt för att kristallkronorna skall komma till sin rätt.

Drömmen om 3,80 till tak

Jag hade en så lustig dröm nyss.
Först av allt ska nog sägas att jag igår fick låna ett täcke och en kudde, enkom för att natten skulle kunna spenderas i mitt kala rum med förhoppningen att jag på detta vis ska ”bo in mig” ordentligt. Länge sedan jag hade en så befängd idé...
Har hur som helst spenderat natten sovandes på min yogamatta (4 mm) med endast täcke och kudde. Till sömns lät jag mig vaggas av barockmusik. Det har varit...spännande.

Drömmen i alla fall. Jag åker tåg/buss (det var i drömmen lite oklart vad vi faktiskt åkte, då vi ibland stannade mitt på en gata, ibland på en uttalad järnvägsstation) i Skåneland med massa människor från simlivet i Norrbotten. Efter att även i drömmen ha slumrat till vaknar jag upp av att vi åker genom en stad där alla husen längs main street är av äldre snitt, i sten, minst 4 våningar varav varje minst 3,60 till tak (tänk Gamla Stan). Jag har alltid haft en svaghet för byggnader av detta slag och drömmer i smyg om att äga ett eget sådant hus en dag. Jag tänker således i min drömska eufori att här vill jag bosätta mig en dag. Då många av husen dessutom ser ut att vara tomma och staden är ganska död får jag bilden av att detta är en mindre ort och att husen då är förhållandevis billiga. ”Kanske har de en praktik där jag kan göra min AT?” tänker jag. Jag frågar någon medpassagerare vad det var för ort som nyss fångade min uppmärksamhet och får svaret Burå. Nu till den stora frågan: Existerar över huvudtaget denna ort eller skapade mitt undermedvetna ett husköparnas utopia och gav det ett namn genom att kombinera ortsnamnen Bjurå (Västerbotten om minnet inte sviker) och Burlöv (någonstans runt Lund).
Tåget rullar vidare och jag är besatt av att stundande husköp. Vi stannar på någon avkrok utan stationshus ens och jag tar beslutet att gå ut en stund. Det för stunden snötäckta Skåneland (det är faktiskt någon centimeter snö här idag och har så varit sedan lördag natt, precis lagom för att ge en bra känsla) får mig att tänkta på vintrarna i Övre Norrland. Medan jag strosar runt och funderar på allt och ingenting rinner tiden iväg. Jag inser plötsligt att jag kommer missa tåget, och att bli kvar ute i vischan är ingenting jag ens kan tänka mig i mina vildaste drömmar, så mot tåget vänder jag mig för att börja rusa. Efter 7 m händer det. Jag blir svag i hela kroppen och faller ihop på den snöbeklädda landsvägen. En tanke jag inte hinner greppa far genom mitt huvud. Och så kommer jag.

Uppvaknandet är lika omedelbart som oundvikligt (ja, alla damer och herrar som inte haft det stora nöjet att vakan upp kladdig av kroppsvätska, efter utlösning i sömnen blir man klarvaken). Så kan det gå när man är kåt på husköpande.

Just for the record

Som en reaktion på PARTUS! kommer jag nu gå med i Smålands Nation i hopp om att komma bort från det där jävla finsittandet och akademiska supandet.

Nollesjuka och besvikelse

Har i skrivande stund åkt på den beryktade "Nollesjukan", en sjukdom som samtliga T1:or och T2:or som varit med på nollningen betar av under den 3-5 veckan under terminen. Symtomen är trötthet, feber, hostningar (med eller utan slem) och allmän förvirring.

Men nog om detta, nu ska jag istället passa på att trasha en del saker. Sedan jag sist skrev har jag hunnit byta bostad (bor nu mer i en helt kal lägenhet där den endast finns lampa på toaletten), gå på finsittning, äta världens största brunch och ha ett storkok.

Vi betar av punkterna en i taget:

• Jag lyckades komma undan från gisslet med dubbla hyror. Efter att ha lagt ut en annons på blocket - hur överlevde mänskligheten någonsin utan denna sida? - hittade jag en mängd lämpliga alternativ. Slutligen flyttade någon LTH:are in. Jag lotsade honom dit, gav honom nyckeln och lät honom träffa min tidigare landlord, varpå jag själv avlägsnade mig illa kvickt. så nu är det inte mitt problem längre. Istället bor jag nu som sagt i en lägenhet utan minsta tillstymmelse till möblemang. I slutet av denna vecka bör allting komma ner, men med min tur så vet man aldrig.

• I lördags hade vi sittning med alla nollor och faddrar. Tillställningen gick under namnet PARTUS! och var i ärlighetens namn lite av en besvikelse. Fyllan dränkte lokalen, folk sprang och skrek, "lambo" sjöngs frekvent (alla som börjar plugga/pluggar känner till denna visa med syfte att göra alla aspackade) och till råga på allt blev jag inte Årets Nolla. Jag hade för tusan klätt av mig naken! Mer galla kommer kastas upp över detta vid ett senare tillfället, men nu går vi raskt vidare med berättelsen om Partus. Efter den sluskiga tillställningen - det skall dock nämnas att maten var bra, med undantag för den sega hjortsteken - förvandlades lokalen, ägd av Lunds Nation, till en klubb. Summa summarum kan kvällen beskrivas som ett Schlakthus (jag planerar att stava allt mad SCH hädanefter). Det var Schtekigt, kotlettfrillorna flanerade runt som ogräs i en försakad kommunal rabatt och det var köttmarknad så långt ögat kunde se. Musiken vad dessutom tämligen mainstream och medioker. Inte många överraskningar den kvällen. För att lätta upp mitt låga humör lekte jag ekonom och knät slipsen runt huvudet. Det var det bästa med den kvällen.

• Efter att ha gjort en bortamatch - försök själv att sova på ett hårt golv utan täcke - traskade jag på söndagen till Medicinska Föreningens tillhåll Locus Medicus, för att där sleva i mig en brunch i två timmar. Det var helt fantastiskt och kommer antagligen bli en vana. För 40 kr får man äta frukost i två timmar. Är inte det väl investerade pengar så vet jag inte vad?
  

• Gårdagen avslutades med ett storkok hos några av mina faddrar. Jag har ju som sagt ingenting i min lägenhet så det kommer bli mycket ätande hos andra den närmaste veckan. Men sedan blir det bara vin och rosor i min lägenhet!
  

Jag saknar förresten inte bara lampor hemma, utan även Internet. Därför står jag för tillfället vid en dator på BMC (byggnaden där läkarstudenter håller till de första 3000 åren av utbildningen) och snyltar på uppkopplingen. Och ingen hemförsäkring har jag heller. Hur skall detta sluta?