Drömmen om 3,80 till tak

Jag hade en så lustig dröm nyss.
Först av allt ska nog sägas att jag igår fick låna ett täcke och en kudde, enkom för att natten skulle kunna spenderas i mitt kala rum med förhoppningen att jag på detta vis ska ”bo in mig” ordentligt. Länge sedan jag hade en så befängd idé...
Har hur som helst spenderat natten sovandes på min yogamatta (4 mm) med endast täcke och kudde. Till sömns lät jag mig vaggas av barockmusik. Det har varit...spännande.

Drömmen i alla fall. Jag åker tåg/buss (det var i drömmen lite oklart vad vi faktiskt åkte, då vi ibland stannade mitt på en gata, ibland på en uttalad järnvägsstation) i Skåneland med massa människor från simlivet i Norrbotten. Efter att även i drömmen ha slumrat till vaknar jag upp av att vi åker genom en stad där alla husen längs main street är av äldre snitt, i sten, minst 4 våningar varav varje minst 3,60 till tak (tänk Gamla Stan). Jag har alltid haft en svaghet för byggnader av detta slag och drömmer i smyg om att äga ett eget sådant hus en dag. Jag tänker således i min drömska eufori att här vill jag bosätta mig en dag. Då många av husen dessutom ser ut att vara tomma och staden är ganska död får jag bilden av att detta är en mindre ort och att husen då är förhållandevis billiga. ”Kanske har de en praktik där jag kan göra min AT?” tänker jag. Jag frågar någon medpassagerare vad det var för ort som nyss fångade min uppmärksamhet och får svaret Burå. Nu till den stora frågan: Existerar över huvudtaget denna ort eller skapade mitt undermedvetna ett husköparnas utopia och gav det ett namn genom att kombinera ortsnamnen Bjurå (Västerbotten om minnet inte sviker) och Burlöv (någonstans runt Lund).
Tåget rullar vidare och jag är besatt av att stundande husköp. Vi stannar på någon avkrok utan stationshus ens och jag tar beslutet att gå ut en stund. Det för stunden snötäckta Skåneland (det är faktiskt någon centimeter snö här idag och har så varit sedan lördag natt, precis lagom för att ge en bra känsla) får mig att tänkta på vintrarna i Övre Norrland. Medan jag strosar runt och funderar på allt och ingenting rinner tiden iväg. Jag inser plötsligt att jag kommer missa tåget, och att bli kvar ute i vischan är ingenting jag ens kan tänka mig i mina vildaste drömmar, så mot tåget vänder jag mig för att börja rusa. Efter 7 m händer det. Jag blir svag i hela kroppen och faller ihop på den snöbeklädda landsvägen. En tanke jag inte hinner greppa far genom mitt huvud. Och så kommer jag.

Uppvaknandet är lika omedelbart som oundvikligt (ja, alla damer och herrar som inte haft det stora nöjet att vakan upp kladdig av kroppsvätska, efter utlösning i sömnen blir man klarvaken). Så kan det gå när man är kåt på husköpande.