En kompis har tydligen stått modell för en kalender för fotfetischister. Två gånger. Mystiskt. Skulle vilja se den kalendern pryda fler kommunala fikarumsväggar.
Jag skriver om ett uppbrott. Som bearbetning. Om vad jag saknar. Om varför jag plågar mig själv med en spotifylista som bara påminner om dig. Om vad varje låt betyder och har betytt för mig. Och om mina tankar om varför det blev som det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar