Jag glömde tidigare berätta om henne. Hon satt några stolar från mig, var tydligen aktiv inom Medicinska Föreningen och var så där sjukligt snygg. Hon var smal, kortklippt med hår i en ljusbrun/brunblond nyans (vafan är det för färg egentligen, men nu säger vi så) och en häftig och, i jämförelse med andra brudar på stället, hård sminkning. Tydligt dragen eye-liner, i en böj ut från ögat (tänk Amy Winehouse, fast inte licka mycket uppåt), och så en ögonskugga i turkost, vill jag minnas, i ett tunnt streck över denna.
Hohoho, hon var snygg. Hon var dessutom ganska lång, vi talar 1,70 i alla fall. Och så kunde hon gå i högklackat, alltid ett plus.
När den i övrigt vedervärdiga kvällen var över står vi ganska nära varandra i garderobskön. Jag är inte den som bangar för mina impulser så jag tar ett steg mot henne och säger:
- Hej. Jag ville bara säga att du var snyggas här. Tack för att du gjorde min kväll.
Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg vad hon svarade, men det var korthugget och gav mig intrycket att hon var dryg som en tant! Och jag som tidigare hade fått höra att hon skulle vara så trevlig. Jag ville ju inte ligga med henne och inte var jag full heller. Till hennes försvar kan vi säga att klockan var mycket och att hon antagligen fått höra samma sak hela kvällen.
Så oroa dig inte Pauline, du är förlåten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar