Igår köpte jag världens konstigaste te, med nått som liknade små röda russin i sig. Expediten marknadsförde det så hårt att jag slutligen, i ren frustration och tristess, vrålade att jag fattade att det var löjligt hälsosamt. Men smakade det gott?! Då jag redan hade införskaffat landets konstigaste färg tänkte jag ”what the heck”, och fortsatte med landets konstigaste te. Det visade sig vara en vinnande kombination. Mitt kök är nu en färg jag aldrig kommer kunna beskriva, jag vet inte ens om jag tycker om den eller ej, och jag sörplar nu flitigt ett te vars namn jag inte kan uttala.
Stabilt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar