Valför?

När jag mellanlandade på Arlanda imorse, långt innan gryning ens var att tala om, och kände hur mörkret och den blöta kylan omslöt mig slogs jag av tanken:
Och nu börjar livet.

Konstateranden/insikter/floskler av sådana slag följs oftast av, i alla fall när det gäller mig, panikartad ångest.
Tänk om valen jag gjort visar sig vara fel?! Tänk om jag inser att det här inte är vad jag vill göra och sedan måste ge upp den tillvaro jag nu hals över huvud kastar mig in i?!

Livsavgörande val, varför finns ni?!

Om sakerna jag ville göra ändå kunde ha tydligare koppling till varandra. Hojhojhoj...vad mitt liv skulle ha varit enkelt.
Men, för att komma med ett av mina sedvanligt uppenbara konstateranden, livet består av val. Stora och små. Vissa kan te sig oviktiga och andra, som detta, livsavgörande.