En släng av schizofreni

Snuskigt tidigt fick jag ett samtal:

- Hej! Åhh, jag måste få berätta en sak.
- Asså, jag är jättetrött. Jobbade igår gick och la mig fem.
- Men det här går fort! Du måste prata med mig när jag går hem. Jag har haft sex med en kille!
- Oj?! (Och oj igen åt den antydan till känsla i magen jag nu förnimmer).
- Blablablabla…
- Bluhabluhabluhabluha…
- Blablabli-blop!
- Bullilullull.

Det intressanta med detta samtal är inte att det inkom 08.11 en lördagmorgon eller att flatan och jag kan väldigt många utfyllnadsord som börjar på b, utan det som står i parentesen.
För ett ögonblick trodde jag nästan att jag blivit en såndär människa som går runt och revirkissar. Eller var jag redan en sådan? Vad betydde detta? När börjar de sälja påskmust?! I need to know!


Samtidigt i huvudet på Jan Malmsjövich:

En människa som jag tycker om kan jag ju inte tillåta knulla med andra! Jag ska vara den enda i hennes liv! Eller? Vem är jag att sätta gränser för henne, fatta hennes beslut och säga vad hon får och inte får göra? Trodde inte jag på hårt och skoningslöst självbestämmande och gynnande av det egna jagets nycker? Jo, men det här faller inte under den falangen, hon kan ju inte gå och knulla andra….Whooow, stopp och belägg din personlighetskluvna jävel! Det är ju just det hon kan, och har all rätt att göra. För att principer skall vara så lätta att leva efter skall de helst vara extrema, men framför allt jävligt tydliga. Undantag existerar inte. Allt eller inget. Vem är du att ta ansvar för hennes njutning? Vem är du att hindra henne från att bejaka sig själv genom måleri, skrivande, läsande, festande, handlande, knullande, ordbajsande osv.? Vad blir det för en relation? Skulle du själv vilja ha det så? Nej, men…. Inga men! Antingen lever du efter dina principer eller så kan du packa ditt medvetande och dra till den monogama världen! Du har rätt! Ack, vad jag visat mig svag i min karaktär genom mitt tvivel, men med detta utrett kan jag gå in som ännu säkrare i min syn på det här med…ja vad kallar vi det? Fri kärlek? Relationsanarki? Polygami? Nä, vi är ju inte gifta. Det kravlösa förhållandet? Skit i terminologin, det är inte relevant! Så länge du känner dig säkrare i ditt ställningstagande mot den förlegade synen på relationer, med sina regelbundna inslag av revirkisseri, ska du vara nöjd. Att ibland pröva sitt ställningstagande och teorier, i detta fall genom tvivel, är nyttigt för att utveckla och stärka sina argument. Tack, nu känns det mycket bättre. Det var så lite så. Det kan vara bra att ha en dialog med henne om vad du nyss tänkte på. Hon kanske gått igenom något liknande? Nä, det tror jag inte… Det var en ledande fråga dumb ass! Det vet du att hon har! Ja, det gör jag ju! Tack igen. Ring nu!


Och om någon missade det:
Relationer där man begränsar den andras frihet är skräp. Så länge man har en tydlig dialog och erkänner för sig själv och motparten(/parterna) att det är naivt och löjligt att tro att jag kan ta ansvar för den andras njutning. Det är möjligt att hjälpa varandra att må bra, men inte genom att tulla på ens egna principer, då det bara skapar friktion.

Nu är allt bra igen. Fast jag ringde aldrig.